Varför vill alla till Berlin?

– Berlin har fått en coolhetssstämpel som övriga Tyskland inte har, säger Viggo Barmen, Uppsalastudent på utbytestermin i Berlin.

Han hade läst tyska i skolan och bott i Frankrike där han lärt sig bra franska. Nu ville han förbättra sin tyska och ”göra även den flytande”. Valet föll på en termin i Berlin. Något alternativ till huvudstaden kunde han inte tänka sig i Tyskland.

– Jag har länge velat bo i Berlin, säger han.

Det är något särskilt med Berlin. Staden har en stark attraktionskraft – på turister, på människor i kreativa branscher och också på många studenter. Om intresset för och kunskaperna om Tyskland utanför huvudstaden bland de flesta svenskar kan beskrivas som i bästa fall måttliga, utövar Berlin en desto större dragningskraft.

Viggo Barmen läser statskunskap i Uppsala, men denna termin alltså vid anrika Humboldt-Universität. Universitetet kan stoltsera med att ha utbildat 29 Nobelpristagare. Även många andra berömdheter, däribland Karl Marx, har studerat här. Men i 3,5-miljonersstaden försvinner studenterna på ett helt annat sätt i mängden än i Uppsala. Det studiesociala, som nationslivet i Uppsala, intar en mindre roll här. nbsp;Universitetet och studenterna blir mer integrerade i staden, konstaterar Viggo Barmen.

En del andra skillnader i livet som studerande har han också noterat. Seminarieformen är mer använd här och undervisningstimmarna tycks vara fler. Samtidigt finns en stor frihet – och ett stort ansvar – att själv lägga upp sina studier. Om man i Sverige oftast läser en eller möjligen två kurser i taget, är det normala här att kanske sex delkurser löper parallellt. Man kan också få olika många akademiska poäng för varje kurs beroende på hur mycket tid och kraft som läggs ner på varje moment. Då gäller det att prioritera och att i slutändan få ihop pusslet och tillräckligt många poäng.

Att många kurser går samtidigt och att det är rikligt med undervisningstimmar är något som även lundastudenten Sofia Ericsson berättar om. Hon studerar socialt arbete vid Alice Solomon-högskolan – och läser åtta delkurser parallellt.

- Det är väldigt seminariebaserat. Det går inte att bara strunta i föreläsningar och seminarier och sedan skriva tentan, säger hon.

nbsp;

En sak som fascinerar många Berlinbesökare är stadens historia. För Sofia Ericsson var valet att studera i Berlin mer en slump: en av hennes vänner flyttade hit, hon ville läsa vidare och Berlin verkade intressant. Men hon tycker att det förflutna fascinerar:

– Det är en stad med en annorlunda historia, det har nog lockat mig i alla fall.

Berlin har också gjort sig känd för att vara tolerant och en tillflyktsort för oliktänkande, outsiders, konstnärer och kulturarbetare. I slutet av 1600-talet fann många i hemlandet förföljda franska protestanter sin tillflykt här. 1920-talets Berlin var berömt för sin progressiva konstscen och sitt utsvävande storstadsliv. Och under den tid staden var delad sökte sig många radikala och fritänkare till Västberlin. Även i dag präglas bilden av Berlin av frihet och tolerans.

Denna bild är knappast orättvis. Men det finns också en hype, en idealiserad bild av den tyska huvudstaden, menar Viggo Barmen och exemplifierar med att studentnationer i Uppsala gärna skryter med en DJ från Berlin. Men han fascineras också av att det omvända tycks gälla: det finns en mycket positiv Sverigebild här, så att trendiga ställen i Berlin gärna skyltar med något svenskt.

Att så många söker sig hit har lett till att staden numera lider av bostadsbrist, något som också påverkar studenter. Sofia Ericsson berättar om ett intensivt bostadssökande – som dock lett fram till en lägenhet i centrala stadsdelen Prenzlauer Berg. Viggo Barmen fick hjälp att hitta en studentbostad lite längre ut från de centrala delarna, men trivs bra med sitt rum, grannarna och den låga hyran.

Än så länge är boende- och andra levnadsomkostnader i Berlin med svenska mått mätt relativt låga och det är uppenbarligen inte omöjligt att hitta någonstans att bo även i populära stadsdelar. Gentrifieringen – att rika inflyttare bidrar till högre hyror och bostadspriser och därmed tränger undan mindre resursstarka invånare ur stadskärnorna – är trots detta ett mycket omdiskuterat fenomen här.

Det är också något som Uppsalastudenten har reflekterat kring. Något paradoxalt, säger han, är det inte sällan just de inflyttade som talar om fenomenet. Många vill hävda att Berlin var bättre förr, men i detta finns också en statusdimension, där de som bott här en något längre tid framhåller att de var här först, menar Viggo Barmen.

– Det blir som en hierarki.

Gentrifieringen diskuteras också i media. I en artikel i Berliner Zeitung den 10 maj skriver historikern och journalisten Götz Aly att den frihetssökande, självförverkligande och kreativa medelklassen – som gärna vill se sig som alternativ och talar mest högljutt om gentrifieringen – bidar till just den prishöjning och undanträngning som den ondgör sig över. Författaren menar samtidigt att allt inte är negativt med denna utveckling, som ju också innebär ett uppsving för tidigare fattigare stadsdelar – ett uppsving som i bästa fall kommer även ursprungliga invånare till del.

Frågan är också vad som orsakar de ökade bokostnaderna. Visst finns en undanträngningseffekt, menar Viggo Barmen. Men han lyfter också fram att många anser att inflyttningen är bra för Berlin, och att det snarare är politiska orsaker som ligger bakom problemen: allmännyttan har sålts ut, bostadsbyggandet håller inte tillräckligt högt tempo.

Diskussionen lär fortsätta. Och under tiden fortsätter också miljoner turister och tusentals nya studenter, konstnärer, människor på jakt efter alternativa karriärer och livsstilar eller bara folk lockade av storstadens alla möjligheter att strömma till världsstaden Berlin. Och ju fler av dem som är eller har varit här och berättar om hur fantastiskt allt är, desto fler lockas hit.

– Det blir självförstärkande, säger Viggo Barmen.