Studenter i Sydney slåss för konsten

– Den här typen av ockupationer har inte skett i Sydney sedan 90-talet. Jag hade aldrig varit involverad i någon typ av kampanj eller protest förut. Universitetet gör ett bra jobb med att radikalisera studenter.

Suzy Faiz är samordnare av studentkampanjen Let SCA Stay. Tillsammans med ett 20-tal studenter ockuperar hon sedan den 22 augusti administrationens kontor. Jag har stämt träff med Suzy för en intervju och hon har lovat att försöka få in mig i byggnaden. Tre säkerhetsvakter är på plats utanför men när några studenter öppnar den barrikaderade dörren på glänt och vinkar fram mig får jag komma förbi. Där inne är stämningen lugn och stillsam. Studenterna sitter utspridda i soffor och på golvet och planerar de kommande dagarnas protester, informationsmöten och aktioner. Än så länge har de inte fått någon respons från universitetsledningen på sina krav att Sydney College of the Arts (SCA) ska stanna på nuvarande campus, att all personal och alla utbildningar ska vara kvar och att den nuvarande administrationen ska avgå.

SCA var självständigt till för tio år sedan då konstskolan gick samman med University of Sydney. Efter att endast ha hört lösa rykten fick personalen i juni i år plötsligt veta att SCA skulle brytas loss från University of Sydney och slås samman med ett annat universitet, University of New South Wales. Efter protester både inom och utanför universitetet drogs beslutet tillbaka i juli, en första seger för studenterna vars kamp dock bara hade börjat.

– Beskedet att de skulle kicka oss från campus, i princip sälja ut oss till ett annat universitet startade så stora protester att de var tvungna att dra tillbaka beslutet. De skulle aldrig erkänna att det var på grund av all negativ uppmärksamhet vi gav dem. Jag tror att protesterna främst var en reaktion på att beslutet fattades helt utan transparens eller samråd med studenter och personal. Det var som ett bombnedslag, säger Suzy Faiz.

Istället för att separera SCA från University of Sydney gavs det nya beskedet att institutionen skulle flyttas till universitetets huvudcampus fem kilometer söder om det nuvarande läget. SCA är beläget i Callum Park, ett lummigt parkområde vid vattnet med gott om plats för ateljéer. En flytt skulle innebära mindre studioytor och att utbildningarna i glas, smycke och keramik skulle försvinna. nbsp;

Studenterna planerar att fortsätta ockupationen tills de får gehör från universitetet. Kampanjen är uppmärksammad i media och backas av bland annat studentorganisationer, fack, gallerier och framstående konstnärer runt om i Australien. En majoritet av studenter och personal står bakom kampanjen medan vissa menar att en bättre strategi är att samarbeta med universitetet. Universitets enda uttalande hittills är att de stödjer studenternas rätt till fredlig protest men att beslutet står fast, trots att förhandlingarna fram till slutet av oktober ska vara i ett pågående skede. Suzy Faiz menar att uttalandet visar att ledningen inte är beredd att förhandla och att personalen inte kan lita på att de kommer stå på deras sida. Går beslutet igenom kommer 60 procent av personalen att förlora sina jobb. nbsp;

SCA är inte den enda konstinstitutionen som hotas av omförflyttning och nedskärningar. Även självständiga National Art School, sedan 1922 beläget i det kulturmärkta Darlinghurst Jail, ingår i planerna att skapa ett enda ”centre of artistic excellence”. 14 000 underskrifter har samlats in i protest mot planerna. Kritiker menar att en sammanslagning av tre konstinstitutioner till en skulle innebära en stor förlust för nuvarande och framtida studenter. Istället för att kunna välja mellan tre fristående konstskolor med olika profiler och kompetenser skulle studenter endast ha alternativet att studera konst på en institution, något som skulle påverka inte bara studenternas utbildning och karriärmöjligheter, utan även få långsiktiga konsekvenser för konst och kultur i Sydney och Australien.

Högskoleutbildning var gratis i Australien fram till 1987 och kritiker menar att universiteten sedan dess i allt större utsträckning styrts efter en företagsmodell där kortsiktiga vinster prioriteras framför långsiktiga investeringar.

Universiteten är beroende av statliga bidrag och deras campus är belägna på statligt ägd mark. Förhandlingarna om Callum Park antas också ha bedrivits mellan den nationella regeringen och University of Sydney. Ingen information har getts om vad området skulle användas till om SCA flyttas men det centrala läget och närheten till vattnet gör platsen intressant för exploatörer.– På ett sätt är det bra för oss att ändra vårt sätt att tänka och se på världen, att våga stå upp för våra rättigheter och inte vara rädda för systemet. Kanske trodde universitetet att vi skulle vara mer passiva. Jag antar att det har varit ett uppvaknande om hur verkligheten fungerar. Universiteten har blivit företag, säger Suzy Faiz.

Hon hoppas att fler studenter och personal kommer att ansluta till kampanjen.

< --[if supportEmptyParas]--> nbsp;– Det handlar om att ge folk kraft att agera och förklara att vi inte gör något fel, att det är okej att vi står upp för våra rättigheter. Vi är bara studenter som försöker rädda vår konstskola, men ser man hela bilden handlar det om något mycket större, säger hon.

< --[if supportEmptyParas]--> nbsp;

< --EndFragment-->

nbsp;