Mysteriet med kårstandaret

Svaret på fråga nummer ett visar sig inte vara så höljt i dunkel som man kan tro. Det mest mystiska är varför man inte kommunicerat ut vinnaren i designtävlingen, för en sådan finns det.
– Det kom in 20 bidrag, men de sållades ner till fem under förra verksamhetsåret av dåvarande Kårsamverkan (Uppsalakårernas samarbetsorgan, numera ersatt av Uppsala universitets förenade studentkårer, UUFS. reds. anm.) innan vi klev på, berättar Uppsala studentkårs vice ordförande Mårten Andersson.
I höstas utsåg nuvarande UUFS en vinnare av de fem – en skiss föreställande ett träd som växer ur en uppslagen bok. Ett kunskapens träd. Inte jättelik den slutgiltiga heraldiska designen – en gul och symmetrisk ek mot djupblå bakgrund – ska erkännas.
– Nej, vi tog den inte rakt av, men det var det bidraget som var mest likt designen som togs fram tillsammans med Riksarkivet. Det måste ju vara heraldiskt korrekt. Den var dock mer lik hennes skiss först. Vi tog fram en heraldisk ritning i samråd med Per Ström (universitetets akademiintendent, reds. anm.) innan vi lämnade in den till Riksarkivet, säger Mårten Andersson.
Att vinnaren inte tillkännagavs offentligt tycks mest vara för att frågan hamnade mellan stolarna, men priset – 5 000-kronorspresentkortet på Ica – är utdelat.

Bakom vinnarbidraget står Rebecca Tillgren Ohlsson, som just läst klart andra året på apotekarprogrammet. Hon är själv lite aktiv inom Farmacevtiska studentkåren och blev inbjuden till tävlingseventet på Facebook förra året.
– Jag är väl inte så konstnärlig av mig, men det stod på eventet att det räckte med att skicka in en skiss, så jag tänkte att det skadar väl inte att försöka, säger Rebecca Tillgren Ohlsson.
Även hon hann glömma bort tävlingen innan hon i höstas blev uppringd av Uppsala studentkårs vice ordförande Mårten Andersson.
– Jag var inte alls beredd på det. Det blev lite av en chock.
Idén till sin design fick hon efter lite googlande på Uppsala universitet då hon hittade universitetets motto “gratiae veritas naturae” – “sanning genom guds nåd och naturen”. I Rebecca Tillgren Ohlssons skiss syns mottot ovanför trädet som växer ur boken. Tanken var att symboliskt binda samman naturen och kunskap. Varken boken eller citatet finns dock med i den slutgiltigt framtagna designen och färgerna är annorlunda än Rebecca Tillgren Ohlssons förslag – rött, i Uppsala universitets profilnyans, och svart.

– Jag förstod ju att de skulle ändra designen lite – såklart tyckte jag min var finare – men det är ändå kul att vara med till bakgrunden av något sånt här.
Presentkortet på Ica är delvis använt. Ett bra och studentvänligt pris, tycker Rebecca Tillgren Ohlsson, men det var inte primärt det som fick henne att skicka in ett bidrag.
– Det är roligt att ha bidragit till något man kommer att kunna se under många, många år framöver. Man kommer kunna se standaret på olika ceremonier under en lång tid.
Andra halvan av vinsten – att bära standaret första gången det används – har hon förstås kvar att se fram emot.
– Det ska bli roligt, när det nu än blir. Jag är medveten om att det kan dröja ett par år, men jag har ju fortfarande tre år kvar på min utbildning, så jag kommer nog hinna med det innan jag slutar.

31 500 kronor blev fakturan för den slutgiltiga ritning som togs fram tillsammans med Riksarkivet. Men trots att designen nu är klar ser det färdiga standaret, mycket riktigt, ut att dröja.
– Vi räknar med att det kommer att gå på några hundra tusen att tillverka det. Tanken är att vi ska fundraisa pengarna tillsammans med Kuratorskonventet när de är redo att tillverka sitt nya nationsgemensamma standar. Realistiskt sett tror jag inte standaret kommer bli klart ens under kommande verksamhetsår, säger Johannes Bäck, ordförande för Uppsala studentkår.
Det har ju kommit fram synpunkter på att den slutgiltiga designen är lik Blekinges landskapsvapen. Vad tänker ni om det?
– Den är väl inte så värst lik tycker jag inte. Den är ju dessutom utformad tillsammans med Sveriges högsta heraldiker och han vet nog vad han gör, säger Mårten Andersson.

Vi får väl fråga.

Henrik Dahlström är då denne högste heraldiker – den ende av staten anställda heraldiska konstnären i Skandinavien.
– Jag har en tjänst på 50 procent under statsheraldikern som är den som godkänner alla heraldiska emblem och vapen till militär, kommun och myndigheter, säger Henrik Dahlström, som är grafisk designer i grunden.
Uppdraget att utforma Uppsalakårernas gemensamma standaremblem fick han under förra året. Att det i botten låg en designtävling är inget han känner till då han endast fick se den förfinade skiss som skickades in av Kårsamverkan.
– Jag fick en skiss på ett obestämt träd, vilket blev en ek till slut. Egentligen borde det nog ha varit en ask eftersom det enligt fornnordisk mytologi är moderträdet – livsträdet Yggdrasil – men askens löv är tråkigare än ekens. Ek och ask har ungefär samma symbolverkan – de står för fasthet och styrka, det hållbara som inte viker sig, och till viss del kunskap, så de fick bli en ek. Den är också mer internationell som symbol, säger Henrik Dahlström som förklaring till varför det blev just en ek i slutändan.
Han berättar att han, mot slutet av processen, blev ganska styrd i den exakta utformningen. Viktigt var att trädet skulle ha sex rötter, en var för de sex kårerna som i dagsläget ingår i UUFS. Även färgen – ett gyllene träd mot en blå bakgrund – var ett önskemål från beställarna. Men hur var det nu med valet av motiv och färg?
En del menar att designen är väldigt lik Blekinges landskapsvapen – är den det?
– Man kan säga att den är lik Blekinge-eken, eller att den inte alls är det. Ja, det är en gyllene ek mot en blå bakgrund, precis som Blekinges, men själva utformningen av eken är inte lik. Blekinge-eken har för det första tre öppna kronor runt stammen, sedan är själva ekarna i sig inte särskilt lika varandra i sin utformning.
Henrik Dahlström förklarar att heraldiska symboler ofta liknar varandra i och med att de har ett grafiskt och enkelt formspråk som emanerar från 1400-talet.
– Just träd är svåra. Hade det blivit en ek, men i andra färger hade man förmodligen ändå tänkt Blekinge. Kanske även om det var ett annat träd, men i samma färger. Det är inte många som tänker på bladens utformning.
Är det ett problem att de liknar varandra?
– Det är ett problem för tyckmyckna människor skulle jag vilja säga. När man talar om heraldik är det få som talar om estetiken och andra parametrar. Det konstnärliga får för lite utrymme i debatten. Det blir gärna ett forum för knappologer.
Henrik Dahlström – som väl ändå själv är att betrakta som, om inte knappolog så åtminstone passionerad när det kommer till heraldikens hantverk – hoppas att han kan bli inkopplad även senare i processen, när det blir dags för kårerna att låta sy upp standaret. När nu det kan tänkas ske.
– Tekniken för fanbrodyr bevaras av Handarbetets vänner nere på Djurgården, där försvarsmaktens alla fälttäcken numera broderas, och de fanns med i bakhuvudet hela tiden när jag tog fram designen. De gör allt för hand och det blir ju förstås väldigt dyrt, men jag hoppas att det är de som kommer sy upp standaret när pengarna finns och då är jag jag gärna med och ser till att de har en ritning som är anpassad efter deras teknik, säger han och tillägger:
– Jag brinner ju för det här med kvalitet och när man ändå har kommit så här långt i processen tycker jag att man ska satsa på att få till det riktigt bra. Det handlar ändå om en klenod som ska överleva oss.

Så är då två av tre frågor är mödosamt och långdraget besvarade – vad som hände med designtävlingen och varför standaret liknar Blekinges landskapsvapen. Kvar återstår bara den tredje – varför finns kårernas loggor med när standaret ska representera alla studenter oavsett kårtillhörighet?
Det visar sig vara resultatet av en kompromiss.
Uppsala studentkår och Farmacevtiska studentkåren kommer inte längre att få bära sina egna, kårspecifika standar vid universitetets högtider (de kommer dock fortsatt få användas vid externa evenemang), men vill ändå att det ska synas vilka kårer som går in under standaret.
– Men veporna kan bytas ut om det blir fler kårer, och de går också att plocka bort dem, man behöver inte ha dem vid alla högtider, säger Mårten Andersson.

Case closed.