Annons
Annons
Anna Nilsson och Anna Abbevik
Ämneslärarstudenterna Anna Nilsson (t.v.) och Anna Abbevik jobbar på timmar som distansvärdar på Ekonomikum där de kollar igenom varje våning och varje korridor tre gånger om dagen. En bonus är att de går 10 000 steg om dagen, menar de.
Foto: Lina Svensk

Röda västar i smittskyddets tjänst


Man möts av en del sura miner, lite svajiga försvarstal, men mest förståelse när man har som jobb att påminna folk att sköta sig i coronatider. Ergo hängde med distansvärdarna Anna Abbevik och Anna Nilsson under en förmiddagsrond och fick från första parkett se hur det står till med smittskyddsåtgärderna på campus Ekonomikum.

– Ska vi börja i det gula trapphuset?

Klockan är 10.30 och Anna Abbeviks och Anna Nilssons första rond för dagen på Ekonomikum ska precis dra igång. Vi marscherar i rask takt genom restaurang Humlan medan de båda Annorna spejar mot borden som än så länge nyttjas till studier snarare än lunchätande. Det är mest ensampluggare och några i par – allt i sin ordning.

"Istället för att använda sommaren till att förbereda för det onormala så har universitetet jobbat på som att allt kommer vara som vanligt."

Det var i början av höstterminen som Uppsala universitet efterlyste studenter som ville jobba som “distansvärdar” på campus. Ämneslärarstudenterna Anna Abbevik och Anna Nilsson sökte och blev kontaktade redan samma dag från en angelägen arbetsgivare som undrade om de kunde börja direkt. Nu har de jobbat i ungefär sju veckor.

– Vi var på ett entimmes möte på Segerstedtshuset dagen efter att vi ansökte där vi fick ungefär samma information som stod i jobbannonsen och så instruerade gruppledaren för väktarna oss lite i bemötande och vad man ska göra om någon blir aggressiv ungefär. Men det har tack och lov ingen blivit än, säger Anna Abbevik.

Hon är tacksam att hon fick jobbet, i synnerhet då mycket kring hennes studier är oklart den här terminen efter att hennes VFU i våras avbröts till följd av pandemin, men hon anser att universitetet borde haft bättre framförhållning vad gäller smittskyddsåtgärder den här terminen.

– Några gamla klasskamrater berättade att deras lärare hade fått veta två veckor i förväg att deras kurs skulle hållas på distans. Hela sommaren har samhället liksom verkat utifrån hållningen att det här är en ihållande pandemi, att det kommer bli en annorlunda höst, och så får undervisande lärare veta två veckor i förväg att den behöver ställa om hela kursen till distansundervisning. Istället för att använda sommaren till att förbereda för det onormala så har universitetet jobbat på som att allt kommer vara som vanligt. Och det kan jag tycka är väldigt märkligt.

Systemvetarna Agnes Wollner (t.v.), Maja Furtenbach (mitten) och Lisa Libell (t.h.) tycker att det är bra att någon påminner folk att hålla avstånd på campus. (Foto: Lina Svensk)

Vi tar trapporna upp till våning fyra.

– Det är inte så många som sitter och pluggar på den här våningen, men vi måste gå igenom den ändå, förklarar Anna Nilsson.

Anledningen till att korridorerna på översta våningen är så öde visar sig vara att det inte längre finns något studieutrymme där, åtminstone om man behöver mer än stjärterum. Borden är nämligen bortplockade.

– Man testade att tejpa över vissa av platserna här – titta, här sitter till och med en tejprest kvar – men problemet var att studenterna ryckte loss avspärrningarna. Eftersom man inte kunde plocka bort sittplatserna – sofforna här sitter fast – så hade man inget annat val än att ta bort borden, säger Anna Nilsson.

Vi går vidare i korridorerna. Anna och Anna konstaterar att de flesta salarna är tomma genom att kolla in genom rutorna i dörrarna, men stannar till när vi kommer till en datorsal. Där inne sitter de tre systemvetarstudenterna Agnes Wollner, Maja Furtenbach och Lisa Libell på rad och pluggar. Salen är i övrigt tom. Anna Nilsson förklarar vem hon är, att hon jobbar för universitetet och pekar sedan mot de lappar som sitter uppsatta på varannan dator i salen.

– De sitter där för att man inte ska använda de platserna, för att det ska vara lite avstånd mellan er, förklarar Anna Nilsson.

Maja Furtenbach, som sitter mellan sina båda kursare, är den som får flytta på sig.

– Jag kom hit före de andra och eftersom jag har med min egen dator så tänkte jag att jag inte skulle ta upp en av de datorerna utan lapp om rummet skulle fyllas på och någon annan behöver dem, säger hon.

De tre systemvetarna är överens om att det bara är positivt att distansvärdarna går runt och påminner folk om att hålla avstånd.

– Det är många som glömmer bort sig, tror de.


Annons

Annons

"En del sura miner blir det väl ibland, särskilt om vi råkar avbryta mitt i en Zoom-föreläsning eller ett seminarium."

Anna Abbevik har fått lära sig hur man ska göra för att störa så lite som möjligt. (Foto: Lina Svensk)

De flesta brukar ändå anpassa sig när Annorna kommer fram, även om det var lite svårare att få folk att lyssna innan de fick sina officiella röda västar med UU-loggan på.

– En del sura miner blir det väl ibland, särskilt om vi råkar avbryta mitt i en Zoom-föreläsning eller ett seminarium. Värst var det en gång när jag störde någon mitt i en dugga. Så nu har vi för vana att först fråga om vi stör när vi ser att de sitter med sin dator, säger Anna Abbevik.

Alla anpassar sig förstås inte. En del flyttar tillbaka så fort Anna och Anna vänt ryggen till dem och vissa argumenterar emot (“Men vi hänger ju ändå med varandra hela tiden”). Ibland kan dock inte studenterna beskyllas för hur nära varandra de sitter.

– Många som sitter här på Ekonomikum har fått en gruppuppgift där de ska sitta och koda på samma dator. Då går det liksom inte att tvinga dem att flytta på sig. Vad förväntar sig lärarna när de delar in dem i grupper om upp till åtta pers, som var den största gruppen jag stött på, säger Anna Abbevik.

Universitetet har gjort plats för studieutrymme och mikrorum i två av källarvåningens tentalokaler. Många studenter har dock inte hittat dit än. (Foto: Lina Svensk)

På Ekonomikums källarvåning rör vi oss genom halvt öde korridorer och två nästan helt öde tentasalar som öppnats upp för att kunna användas som extra utrymme för studenterna – den ena för att värma mat i de glest utplacerade mikrovågsugnarna och den andra som studieutrymme. Det är en timme kvar till lunchruschen, så i mikrorummet är det än så länge tomt. I studiesalen sitter två studenter och pluggar som får uppmuntrande tillrop när Annorna passerar dem.

– Det brukar inte sitta så många här, jag tror inte att de har förstått att man får sitta här. Vi säger till minst fem grupper om dagen att det finns plats i tentasalen här nere, säger Anna Nilsson.

Till det populära Tryckeriet har studenterna dock hittat.
För mig, som tidigare aldrig satt min fot i det nyrenoverade studieutrymmet, ser det trångt ut. Inne i den mörka, tysta salen tycks folk ändå vara hyfsat utspridda, men i förmaket är det desto sämre med den saken.

– Idag ser det ändå bra ut, det brukar vara mycket värre än så här, konstaterar Anna Nilsson efter ett varv.

Enligt vad Annorna har hört från de väktare som förra terminen patrullerade Ekonomikum kunde de vissa dagar vända i dörren till Tryckeriet för att det var så överfullt.

– De ville liksom inte gå in här för sin egen hälsas skull, säger Anna Abbevik.

"Det har helt klart blivit bättre om man jämför med de första veckorna. Då fick vi prata med typ alla."

Studenterna verkar ändå bli bättre på att anpassa sig vad terminen lider, tycker Anna Nilsson. (Foto: Lina Svensk)

Den effektivaste metoden för att få pluggande studentgrupper att hålla avstånd är att peka ut och i vissa fall “paxa” ett större bord åt dem eller att ställa dit en extra sittplats åt dem, menar Annorna. Åtgärder som egentligen sträcker sig utanför det deras uppdrag går ut på.

– Men vad ska man göra om folk inte flyttar på sig? Jag har också märkt att det blir lite färre sura miner om jag är tydlig med att jag också är student och att jag fattar att de måste sitta ihop för att göra vissa kursmoment, säger Anna Abbevik.

Sämst är folk på att hålla avståndet i korridoren som ibland kallas "catwalken." Trots att stolar plockats bort tränger studenter ihop sig vid borden. (Foto: Lina Svensk)

Ronden är snart över, men först ska den “värsta” våningen, markplan, gås igenom. Längsmed den så kallade “catwalken” – korridoren utanför biblioteket – ser man ingen större skillnad från hur det brukar se ut. Möjligtvis är det något trängre i sofforna då en del stolar plockats bort – en utglesningsåtgärd som fått motsatt effekt. Anna och Anna delar upp sig och går fram till flera sällskap för att fråga om de är i en och samma grupp – om inte ombeds de flytta isär. Föga fruktsamt när det inte finns några tomma större bord i sikte.

– Vi får ju inte fysiskt sära på dem. Det enda vi kan göra är att uppmuntra dem att hålla avstånd, säger Anna Nilsson.

Även i biblioteket är det sisådär med avstånden. Vid ett bord sitter systemvetarstudenten Noak Petersson på rad med två av sina kursare. Anna Nilsson har just frågat om de kan flytta isär lite. Inte så lätt när man ska kolla på samma dator, men Noak Petersson uppskattar ändå initiativet.

– Det är rimligt att de ber oss hålla avstånd, särskilt när smittspridningen har ökat i Uppsala och bland studenter. Men det är också svårt att sitta långt ifrån varandra när man pluggar tillsammans. Vi tre är i samma umgängeskrets också så det kanske inte gör så stor skillnad, säger han.

Över lag tycker han inte att studenterna sköter sig så jättebra, men att det har blivit lite bättre på sistone, något Annorna håller med om.

Studenten Noak Petersson tycker det är rimligt att Anna Nilsson kommer fram till dem, men menar att det också är svårt att hålla 1-2 meters avstånd när man ska göra ett grupparbete. (Foto: Lina Svensk)

– Det har helt klart blivit bättre om man jämför med de första veckorna. Då fick vi prata med typ alla, säger Anna Nilsson när vi slagit oss ner vid ett av Humlans bord efter att ronden är över.

På campus tycker Anna och Anna inte att studenterna egentligen är sämre på att hålla avstånd än folk i gemen – de gör så gott de kan under förutsättningarna. Det riktiga problemet, som Anna Abbevik poängterar, är vad studenterna gör på fritiden.

– Under i alla fall de första veckorna, när insparken pågick, kunde man känna “är det ens någon idé att vi gör det här?” När jag gick ut för att ta min cykel efter att har tillbringat en hel dag med att påminna folk om att hålla avstånd, att det fortfarande pågår en pandemi, och så vidare, så ser jag minst tre gigantiska insparksgrupper stå i Ekoparken. Definitivt inte med 1,5 meters mellanrum. Visst, man kanske skyddar någon enstaka person i personalen från att smittas, men studenterna gör ju som de vill utanför campus.

Deras erfarenhet går resonerar med den bild som förmedlades på presskonferensen som sändes häromveckan, där Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning, gav landets studenter en åthutning.

– Jag hade kanske inte haft något emot om den hade livesänts över högtalarna här, säger Anna Abbevik och ler.

Distansvärdar är studenter som är anställda av Uppsala universitet på timmar för att går runt på campusområdena och påminna andra studenter om att hålla avstånd och följa de riktlinjer som finns. Totalt anställdes 20 distansvärdar i början av terminen. Försöket med distansvärdar ska pågå fram till årsskiftet och ska därefter utvärderas för att se om det ska fortgå även nästa termin.

Läs mer

2020-10-29 12:06
Allt fler har höjt rösten för att de mänskliga kvarlevor som förvärvats i utdaterade forskningssyften ska repatrieras…
2020-10-16 13:24
Vad har Hjalmar Söderberg, Åhléns och ormen på Nelins gemensamt? Alla har varit samtalsämnen i Uppsalas nya kulturpodd…
2020-09-29 11:08
"It took a while for me to realize that the alternative – staying in Sweden – is not necessarily as dangerous and…