Kuusligt om skrock och skräck

I projektet kommer man även att ta upp hur mångkulturen i dagens Sverige påverkar folktron. Många väsen och sägner påminner om varandra världen över. Beskrivningar av djinner, ökenandar inom islam, är exempelvis stundtals ganska likt vad man i Sverige kallat väsen, på så sätt att de kan uppträda som både djur och människor. Tommy Kuusela nickar mot en liten söt gosedjursgroda som sitter glatt uppkrupen på hans bokhylla.

– Det där är ett livsfarligt väsen från Japan och den kallas kappa. I 1700-talets Japan uppkom sägner om de här grod- eller sköldpaddsliknande figurerna som dränkte människor – så de påminner ju om näcken. Men idag har de blivit gullifierade, man har fått en distans till originalhistorien, lite som vi har börjat avbilda gårdstomtar här i Sverige, säger Tommy Kuusela och fortsätter:

– Ett annat exempel är gloson, ett spöksvin i södra Sverige, som säljs som söta nallar i Skåne. Även spöken har blivit gulliga, snälla och missförstådda för oss – Spöket Laban exempelvis.

Jag frågar Tommy Kuusela om han tror att det ligger i vår tid att gullifiera det obehagliga, och han nickar.

– Ja, det tror jag absolut. Det är ett sätt att hantera det, samtidigt som man också visar att man är intresserad av det gamla. Men olika situationer kräver också olika typer av känslor. Man kan skratta åt spöken eller storsjöodjur, men skulle man simma i ett mörkt vatten och känna något mot foten eller övernatta i Borgvattnets Prästgård som sägs vara Sveriges mest hemsökta hus, då flammar de här gamla föreställningarna upp. Då kanske det inte längre är lika lustigt.  

Jag kan inte låta bli att fråga Tommy Kuusela vad han själv tror egentligen. Finns det tomtar och troll enligt honom? Han skrattar till.

– Den frågan får jag ofta. Jag är en agnostiker, kan man säga. Jag lämnar det öppet, men för mig är inte det mest intressanta om de finns eller inte. De finns ju i berättarnas medvetande, och det är tillräckligt intressant för en folklorist. Jag intresserar mig för vad de betyder för människor, vad fyller de för funktion? Det är det jag tycker är spännande. Huruvida det går att få tag på en tomte och lägga upp den på ett operationsbord, är inte det viktigaste.

Det är onekligen lätt att själv bli nyfiken på varför människor har behov av sägner. Tommy Kuusela berättar att sägnernas funktion i äldre tider tillhör den dåtida världsbilden och fyllde en lucka i det man inte visste – vilket de väl gör än idag. En annan förklaring som ofta tas upp är att samhället genomgick en avförtrollning i samband med sekulariseringen och naturvetenskapens frammarsch, och att sägnerna då fyllde människans behov av magi och besjälning. Kanske kan det även ha att göra med människans kontrollbehov, tänker jag när jag hör Tommy Kuusela berätta om vardagsskrock (något jag själv ägnar mig en hel del åt). Människor kan ha specifika turtröjor när deras favoritlag spelar, undvika A-brunnar, aldrig lägga nycklar på bordet eller spotta tre gånger när de ser svarta katter gå över vägar – allt för att hålla läget under kontroll. I exempelvis teaterbranschen finns det till och med egna skrockhistorier specifikt kopplade till yrket, bland annat att man aldrig får ta in påfågelfjädrar på en teater eller ta ett applådtack innan premiären. Tommy Kuusela menar att människan helt enkelt fortfarande tror på tur och otur, vilket avspeglas i vår skrockfullhet – som ibland kan ta överhanden.

– För ett tag sedan rapporterades det i TT-nyheterna om en kvinna som körde så ryckigt och konstigt att poliserna var övertygade om att hon körde rattfull, men det visade sig att hon bara försökte undvika A-brunnar, berättar Tommy Kuusela.

Tydligen kommer legenden om A-brunnarna från 1950-talets Göteborg, men den fick ett uppsving på 1990-talet genom filmen Fucking Åmål. Så verkar det ofta vara med den här typen av berättelser och ritualer, de utvecklas som en slags visklek mellan vitt skilda tider och platser.

"...en grannkvinna av avundsjuka gentemot ölbryggerskan hade förstört brygden med det onda ögat."

Men hur ligger Uppsala till vad gäller att bidra till skräckinjagande spökhistorier eller tvångstankeframkallande skrockberättelser? Och finns det någon specifik plats här som är värd att besöka för den spökintresserade?

– Det är lite svårt att säga för många väsen finns ju över hela Sverige, så även här. Men inför mitt spökprojekt pratade jag med en person som hade jobbat på Gustavianum på 70-talet, och där finns det ju en hel del berättelser om spöken. Likaså på slottet. Äldre byggnader med mycket historia och kanske framför allt tragisk historia kommer ju ofta med en hel del spökhistorier. Sedan är ju Uppland känt för sina bruk och där sägs det ju ofta finnas gruvrå eller liknande. Gårdstomtar, jättar och skogsrå finns det också en hel del berättelser om härifrån.

Jag frågar Tommy Kuusela om han tror att vissa av de fenomen eller händelser som vi idag skulle tolka som övernaturliga kommer att gå att förklara vetenskapligt om hundra år. Det tror han och tar upp ölbryggning som något som man tidigare sett som ett övernaturligt fenomen. Ofta var det kvinnor som bryggde ölen.

– Man kände inte till de kemiska processerna som sker under bryggningen, utan noterade bara att ölen kunde smaka olika från år till år. Det förklarades då med att antingen trollen varit framme och sugit musten ur drycken, eller att en grannkvinna av avundsjuka gentemot ölbryggerskan hade förstört brygden med det onda ögat.

Även psykologin kan spela en roll för att förklara vissa övernaturliga händelser. Om man går runt i samma cirklar i en skog trodde man förr att det var ett skogsrå som förde en vilse, medan vi idag vet att det kan finnas psykologiska förklaringar till varför vi beter oss på ett visst sätt. Men, lägger Tommy Kuusela till, ändå kan vi förstås inte veta exakt vad människor har sett och upplevt.

Arkivet rymmer också "nyare" skrifter, som här "Troll och deras kreatur", skriven av Ella Odstedt under en resa till Järvsö 1945. Foto: Hilda Stenshäll

Men framtiden då? Hur ser den ut för sägnerna? Tommy Kuusela menar att vi kommer se samma mönster upprepas, men i nya former. Intresset för utomjordingar har ökat exempelvis, men i mångt och mycket är det ganska likt hur äldre väsen som troll som höll på med trolldom och kunde bergta människorna.

Fler sägner föds via internet. Vi kommer också få ta del av berättelser om det övernaturliga från fler olika kulturer och naturen kommer få en comeback. Den besjälas med fler väsen igen, säger Tommy Kuusela och nämner stora Facebookgrupper med fokus på folktro och naturväsen som exempel på det ökade intresset för naturmagi.

När jag går hem från arkivet pågår livet utanför som vanligt. Bilar kör förbi, barn leker, människor stressar i väg till plugg och jobb. Men i mitt hjärta är det redan halloween. Och vem vet om det verkligen var lekande barn jag hörde utanför fönstret på det gamla arkivet? Kanske var det i själva verket andar från svunna tider, mylingar eller gårdstomtar som gått vilse i stadsmiljön och ropar efter att bli ihågkomna.