Ellen Grönlund drar 205 kg marklyft på VM i Turkiet.
Ellen Grönlund drar 205 kg marklyft på VM i Turkiet.
Foto: International Powerlifting Federation/IPF

Uppsalas starkaste student siktar på världsrekord


Uppsalastudenten Ellen Grönlund är en av de starkast lysande stjärnorna på styrkelyftshimlen. Med bara tre tävlingsår bakom sig har hon redan kammat hem åtta av åtta möjliga medaljer på två internationella mästerskap hösten 2022. 2023 är Ellens sista år i juniorklassen och då tänker hon slå världsrekord i knäböj.

Jag möter den internationella medaljören på Ofvandahls. Hennes mobil har dött av kylan och hon kämpar med att få av sig ytterkläder. AirPodsen glömmer hon att ta av och ursäktar sig. Efter att hon beställt en chokladmuffin slår hon sig ned mitt emot mig. 

- Hoppas jag inte smaskar så mycket, säger Ellen Grönlund när jag startar inspelningen.

Hon är nyss hemkommen från EM i Polen, hennes andra internationella tävling. I augusti gjorde hon en enastående debut i VM i Turkiet där hon tog hem medalj i varje delgren. Även på EM tog hon hem alla medaljer, det blev silver i knäböj och marklyft, brons i bänkpress och i totalen. Men ändå är hon inte helt nöjd.

- Efter VM tänkte jag på tävlingen hur mycket som helst efteråt, men nu har jag bara skrivit ned mina reflektioner över vad som gick bra och vad som gick sämre. Men det är kanske för att jag inte blev så nöjd ändå. VM var en sån enorm förbättring från FM (Finska mästerskapen, reds anm) och det här var var ju en förbättring men jag hade trott att jag skulle göra en lika stor förbättring. Det var mer “aha, ja, another day at the office”.

Hennes bästa minne från EM är försöket att lyfta 225 kg i marklyft, en siffra som hon inte planerat för men ville prova för att ha chans till guld.

Ellen har tävlat i SM tidigare, men som finlandssvensk utan svenskt medborgarskap får hon inte representera Sverige i internationella mästerskap. Därför är det för Finlands räkning hon tävlar numera, trots att hennes styrkelyftskarriär utvecklats i Sverige. 

Hur kändes det att representera Finland för första gången på VM i höstas?

- Det kändes bra. Det skulle vara nice att representera Sverige för i Sverige betalar de för sitt landslag, vilket de inte gör i Finland, så då får man bekosta allt själv. Men det största är ändå det moraliska, jag är ju ändå finne och vill ju verkligen representera Finland. Så det kändes ändå bra att vara där och representera rätt land.

Svårare blev det dock på mästerskapets efterföljande bankett. Där blev det svårt att välja mellan att sitta med det finska eller det svenska landslaget, men till slut valde hon Finland även där.

"Studierna tar mer tid men träningen tar jättemycket mentalt."

Ellens första tävling någonsin gick av stapeln i februari 2020, en så kallad serietävling. Målet var att kvala till senior-SM, vilket hon gjorde trots att hon bara var junior.

- Det gick bra! Jag bommade sista böjen för att jag hade tagit alldeles för mycket koffein, hade lyssnat på alldeles för mycket AC/DC och hade alldeles för mycket adrenalin - jag såg ingenting när jag gick in på flaket. Men resten gick bra. Jag böjde 150, bänkade 90, och markade 165. Då hade jag tränat styrkelyft själv i två och ett halvt år, men med coach i bara ett halvår.

Jag frågar om hon har en fallenhet för att bli stark, eftersom hon gjort så snabba framsteg.

- Jo, jag skulle nog ändå säga att jag har någon slags talang för det. Jag är nog
dum om jag inte inser det själv. Det går nog ganska fort för mig, speciellt i början.

Talang eller ej, att vara elitidrottare och samtidigt läsa en master i biologiska läkemedel låter svårt. Hon tränar fyra dagar i veckan, minst två timmar per pass, och tio veckor innan tävling lägger hon till en femte träningsdag. Ändå hinner hon med skolarbetet, men utan att kanske göra mer än det absolut nödvändiga. 

- Jag är ganska dålig på att plugga utanför schemalagda tider. Jag går på föreläsningarna, jag går på seminarier och förbereder mig inför dem. Men det är absolut inte så att jag sitter 8-16 varje dag. 
Studierna tar mer tid men träningen tar jättemycket mentalt. Jag är jättedålig på att hålla fokus på föreläsningar. Jag lyssnar jättejättedåligt så då sitter jag oftast och tänker på träning och tävling, och vad jag ska göra ikväll på gymmet och vad jag ska göra om två månader, eller öppnar mitt träningsdokument och börjar fylla i någon cell som jag annars aldrig skulle peta på. 

Ellen tystnar och tänker.

- Det är väldigt lite tankeverksamhet som går åt plugget, säger hon med ett skratt.


Annons

Annons

Ellen har studerat i Uppsala sedan 2019 och har kunnat ta del av studentlivet, om än på ett lite annorlunda sätt. Hon sitter i styrelsen för Finlandssvenska Studenter i Uppsala, har sjungit i Norrlands damkör och jobbar på Gotlands pub och sittningar. Men hon behöver festa med måtta. 

- Jag försöker vara med så mycket jag kan men jag dricker inte månaderna innan tävling. Jag brukar sluta dricka helt två månader innan, och innan det brukar jag dricka om jag får lust, liksom. Och så försöker jag gå hem i tid och sova så mycket jag kan. Men jag älskar ju att gå ut, det är en av de roligaste grejerna jag vet! Men jag har också börjat tycka att det är roligt utan att dricka. Vissa grejer får man tacka nej till, för att jag måste träna just då.

"Student-SM är ju absolut en grej som skulle kunna få fler studenter att börja, om man bara lyckas marknadsföra det bättre till studenter."

När hon går ut är det helst på Värmlands, där har hon haft sina bästa kvällar. 

- Snerkes är också alltid bra… eller inte alltid, men oftast! Men jag är inte så kräsen, det blir ju inte så ofta så varje gång jag går ut blir det liksom “ah, nytt ställe!”

Det enda hon känner att hon missar är pubrundor och AWs, “vardagssupande” som hon kallar det. 

- Men det kanske inte skulle vara så bra heller, så det är jag nog ändå glad att jag inte dras in i… för jag tror att jag skulle ha ganska lätt till det också, säger Ellen med ett leende.

Styrkelyft växer lavinartat, framförallt bland tjejer. Ellen gick själv över från vanligt gymmande till styrkelyft för drygt fem år sedan när det blev tråkigt att träna för att “se bra ut”.

- Det var mycket mer motiverande, och jag blev snabbt ganska bra på det också. Liksom “Oj, jag är starkare än de andra här!”, skrattar hon. 

Om det är en trend bland unga tjejer att lämna smalhetsideal för styrka vet inte Ellen, men hon påpekar att det nu finns fler tjejer än killar i Sverige som tävlar i sporten.

- Jag tycker det är jätteroligt. Och det är ju inte bara antalet, utan nivån är också sinnessjuk. Jag vet inte vad det beror på att det dyker upp så många tjejer som är skitstarka, speciellt i Europa, men jag tycker det är roligt.

Jag frågar Ellen om student-SM, en relativt ny tävling. Innebär det att fler studenter hittar till sporten?

- Det vet jag nog ingenting om. På biomedicin var vi fyrtio tjejer och två killar och av dem var det nog ingen som höll på. 

Det händer att hon stöter på någon som också tränar styrkelyft och då, men oftast blandar hennes kursare ihop styrkelyft med den besläktade tyngdlyftningen. 

- Min praxis är nog fortfarande att säga “styrkelyft. Böj, bänk, mark” om någon frågar vad jag håller på med, och lämna det där. 

- Men student-SM är ju absolut en grej som skulle kunna få fler studenter att börja, om man bara lyckas marknadsföra det bättre till studenter.

"Ta det lugnt, lita på din kropp och våga göra fel!"

Vilken sport skulle du välja om inte styrkelyft fanns?

- Jag tror ändå att jag inte skulle tränat alls om jag inte hade hittat gymmet, för jag är så lat, säger hon och skrattar igen. Men om jag skulle lägga av med styrkelyft nu skulle jag nog börja med kampsport. Jiu-jitsu har jag alltid tyckt är jättecoolt så det skulle jag verkligen vilja testa. Crossfit skulle jag gärna köra, och jag gillar lagsporter också, innebandy eller fotboll. Men det är jag inte så bra på. 

Hon skulle inte vilja hoppa in i ett lag nu vid den här åldern, bland alla som tränat lång tid. 

- Men det är nog för att jag inte klarar av att vara sämst. Eller snarare, jag klarar inte av att inte vara bäst.

Att Ellen inte klarar av att inte vara bäst är tydligt. Nu håller hon finska rekorden i knäböj, marklyft och totalen, och hon har siktet inställt på bänkpressrekord på FM i januari. Det är inte osannolikt, rekordet ligger på 115 kg och Ellen har pressat 117,5 på träning. På VM i augusti 2023 vill hon bli världsmästare i knäböj, vilket kräver att hon tar 210,5 kg.

Till studenter som är sugna på styrkelyft tipsar Ellen att börja tävla så fort man känner sig sugen.

- Det är ingen idé att tänka att man är för svag för att tävla, för det är inte sant. Det är bara att komma igång, för ju tidigare man börjar desto bättre kan man bli.

- Ta det lugnt, lägg inte för stor press på dig själv och jämför dig inte med andra. Folk vill gärna hjälpa till, så det är bara att fråga någon på gymmet som ser ut att ha koll. Att skaffa en coach är det bästa jag har gjort. Men skaffa inte första bästa, för det är viktigt att man klickar med sin coach samtidigt som den har koll och erfarenhet, och teoretisk kunskap. Så gör lite research och fråga någon om rekommendationer. Ta det lugnt, lita på din kropp och våga göra fel! Du kommer nog lära dig att göra tekniken till sist, det är inget som blir perfekt på en månad eller på ett år. 

Om styrkelyft
- En kraftsport, skiljd från tyngdlyftning och strongman.
- Tävlingen innehåller 3 delgrenar: knäböj, bänkpress, marklyft. Man tävlar även om medalj i “totalen”, dvs. den sammanlagt lyfta vikten i delgrenarna.

Om Ellen
- 22 år
- Läser en master i biologiska läkemedel
- Har en kandidat i biomedicin
- Tävlat i 2 år
- Håller 3 finska rekord
- Vunnit alla delgrensmedaljer i 2 internationella mästerskap
Resultat från EM: 192,5 kg i knäböj (silver),  112,5 kg i bänkpress (brons), 207,5 kg i marklyft (silver), 512,5 kg i totalen (brons)

Läs mer

2023-01-28 14:55
Längs med Östra Ågatan ligger ett litet gult hus på en innergård. Utanför dörren hänger en lampa som lyser upp en…
2023-01-14 13:32
Det interdisciplinära centret CIRCUS har precis startat en ny föreläsningsserie, “Att förstå vår samtid”. CIRCUS är ett…
2022-12-22 14:28
Edison Arellano and Girish Pulinkala are this year’s organizers of Jul på Uplands, a longstanding tradition and…