Mamma, människa, eller både och? Jonna Bornemark om livets logik
Jonna Bornemark utkom 2022 med boken jag är himmel och hav - en filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser (Volante förlag). Hon efterfrågar ett existentiellt samtal om graviditet, där etiska, logiska, metafysiska och politiska dimensioner av havandeskapet får ta plats. Det är lätt att se på graviditeten som ett medicinskt tillstånd och därmed reducera den till något som kroppen går igenom, men enligt Bornemark riskerar den synen att missa den existentiella upplevelsen av graviditeten och de lärdomar som kommer därur.
Istället för att fokusera på förlusten av flexibilitet och egentid undersöker Bornemark hur graviditet fullkomligt omkastar de djupast rotade filosofiska antaganden vi har. Graviditeten är ett underutnyttjat tema för att förstå vad det är att vara människa och med boken hoppas hon kunna inspirera till nya begrepp och ett existentiell samtal kring graviditet och barnafödande.
När Bornemark studerade filosofi såg hon sig själv som ett rent intellekt, en “huvudfoting” där kroppen bara var ett bihang. Men när hon som tjugosexårig masterstudent blev gravid kastades allt om. Plötsligt tog kroppen upp en stor plats i hennes liv, samtidigt som graviditeten i sig födde nya frågor. Var hon en eller två? Vem är jag och vem är du?
— Det kastade många av mina grundläggande föreställningar över bord. Samtidigt som det också fortsatte ett spår som jag hade känt innan, jag hade redan innan den här protesten mot logiken.
Bokens mest centrala tema är motståndet till Aristoteles identitetslogik som används i filosofin än idag. Logiken bygger på de enkla reglerna att ett ting, låt säga en hund, bara är identiskt med sig själv. Tinget, hunden, kan inte både vara en hund och inte en hund, och ett ting måste vara antingen en hund eller inte en hund. Bornemark menar att identitetslogiken resulterar i ett binärt tänkande, i ett “antingen-eller” som varken överensstämmer med verkligheten eller gagnar människan. Dualismen och binära termer förminskar oss, säger hon.
Konsekvensen av identitetslogiken som norm, med livets logik i skymundan, är att det binära tänkandet håller oss fångna i falska dikotomier. Som att en man är en man, och en kvinna är en kvinna, vilket utesluter språkliga och således juridiska och sociala möjligheter för personer som känner sig höra hemma i det andra könet eller ingetdera. Det är viktigt att språket omformas när de inte riktigt bär de erfarenheter som vi har, menar Bornemark. Hon säger att det är en maktfråga i samhället då enbart vissa personers erfarenheter får prägla språket, vilket påverkar vem som låter förnuftig. Det finns ett värde i att sträva efter termer som beskriver verkligheten så sanningsnära som möjligt.
Kanske är det på grund av identitetslogiken som reaktionen mot kvinnoförtryck slagit runt ett helt varv och gjort traditionell manlighet eftersträvansvärd för kvinnor. Att kvinnor ska ta för sig såsom männen alltid gjort, arbeta som män, visa (eller icke-visa) känslor som män. Det är antingen-eller, antingen kvinna eller man. Och för den nya kvinnorollen blir barn ett hinder. I avsnitt 500 av Alex och Sigges podcast kritiserar Sigge Eklund fenomenet: “I dag är maskuliniteten så otroligt lockande för båda könen, som om det inte räckte att ett kön gick vilse. Att ta på sig rustningen står högt i kurs igen, medan det feminina hånas som undergivet,” säger han.
“Livets logik” som Bornemark förordar behövs för att se förbi de stela begreppens förföriska tydlighet och frigöra sig från deras definitioner och efterhängsna normer. Idag är koncepten kvinna och man förvisso mer rymliga och flexibla än tidigare, men föräldraskap, och då särskild moderskap, präglas av gamla ideal.
Barnafödande och en akademisk karriär inte står i motsättning till varandra enligt Bornemark, särskilt inte i Sverige där föräldraförsäkringen är stark, och i synnerhet inte om det finns en partner med i bilden. Själv skrev hon klart masteruppsatsen när hon födde sitt första barn.
— Det är ett vanligt fenomen att småbarnsföräldrar blir väldigt effektiva studenter, för att tiden är värdefull. Man tänker att det där går väl inte, men det går visst det! Studentlivet kan annars vara rätt trevligt där man flyter runt och snackar lite, läser lite… Vilket också har sitt värde! Men när tiden blir mer värdefull måste man få saker och ting gjorda.
— I Sverige blir ju alla på smällen när de blir doktorander för att man kan få föräldraförsäkring för första gången. Så i Sverige idag har vi alla möjligheter att kombinera, och det är världshistoriskt unikt. Jag behövde inte ge upp min karriär, jag behövde inte ge upp mitt akademiska liv. Jag var föräldraledig ett tag och hade några nätter då jag inte kunde sova, så jag kanske inte var superproduktiv men det gjorde ingenting. För allt behöver inte ske precis just nu.
Foto: Volante Förlag
När Bornemark studerade filosofi såg hon sig själv som ett rent intellekt, en “huvudfoting” där kroppen bara var ett bihang. Men när hon som tjugosexårig masterstudent blev gravid kastades allt om. Plötsligt tog kroppen upp en stor plats i hennes liv, samtidigt som graviditeten i sig födde nya frågor. Var hon en eller två? Vem är jag och vem är du?
Det är när man står fri inför normer som man vinner ett liv
Greta Schüldt är inne på samma spår i en DN-krönika (2021). Hon skriver:
Kanske kunde tiden vara mogen för en tredje väg, där barn varken betraktas som ett hinder för ett stimulerande liv eller den enda anledningen till att över huvud taget få existera som kvinna. Kanske kan vi föreställa oss en värld där man inte måste välja karriären – eller konsten – över sina nära relationer för att betraktas som lyckad i omvärldens ögon, bara för att det är något män alltid gjort.
Skribenten A.S. Byatt har berättat att hon lärde sig att hålla fullt fokus på två saker samtidigt när hon arbetade med bebis sittande på skrivbordet. Elizabeth Anscombe, en av 1900-talets absolut främsta filosofer, lär ha anordnat sin veckovisa läsecirkel i hemmet samma dag som hon fött ett av sina sju barn. Få är nog emellertid kapabla till sådan disciplin, och lyckligtvis har vi föräldraledighet och förskola så att vi slipper arbeta med spädbarn på armen.
Vi behöver se att man alltid är ett vi. Jag är aldrig autonom, jag hör alltid till, jag är alltid paktiv. Jag är alltid redan del av en kultur, jag är alltid beroende, jag är alltid sårbar. Det autonoma jaget är i sig är en chimär på många sätt.
Foto: Jenna Norman/Unsplash
Likväl kvarstår vissa svårigheter med att hinna med både arbete och barn. Bornemarks strategi är att göra avkall på vissa delar av livet, som städning. Hon talar om vikten av att finna en frihet i relationen till normerna i allmänhet, och normer kring moderskap och kvinnorollen i synnerhet. På så sätt kan man sålla igenom bruset och finna vad som verkligen är viktigt. Det är när man står fri inför normer som man vinner ett liv, säger hon.
— Heidegger har begreppet Das Man och utöver att det är patriarkalt är det en idé om att följa flocken och de rådande normerna. Även om det är jobbigt att bryta mot normer, så finns det mycket att vinna på det.
Das Man är de normer som “man” följer, särskilt i stunder av svårmod. Istället för att följa sitt hjärta väljer man den väg som normerna föreskriver, och enligt Heidegger leder det till ett icke-autentiskt liv. Lärdomen för Bornemark är att vara grundad i vad som är viktigt hemma hos henne, inte vad som förväntas av henne.
— Är det viktigt att vi sitter och pratar, eller är det viktiga att jag får köket helt rent just nu? Det betyder inte att det rätta svaret ena dagen är detsamma den andra dagen. En dag kanske jag inte alls har lust att sitta och prata utan vill få ordning på köket istället.
Trots det fanns betänkligheter kring barn även hos Bornemark. Vissa dörrar stängs under graviditeten och det kan kännas tungt, men hon betonar att uppoffringar alltid behöver göras. “Man kan inte göra allt, världen är större”, säger hon. Uppoffringarna ser hon inte heller som en förlust av autonomi.
— Vi behöver se att man alltid är ett vi. Jag är aldrig autonom, jag hör alltid till, jag är alltid paktiv. Jag är alltid redan del av en kultur, jag är alltid beroende, jag är alltid sårbar. Det autonoma jaget är i sig är en chimär på många sätt.
Paktivitet är en term som Bornemark introducerar i jag är himmel och hav. Det är en kombination av "passiv" och "aktiv" och ska visa på beroendeställningen mellan aktivitet och passivitet. Enligt Bornemark är paktiviteten extra påtagligt i förlossningen, då värkarna kommer över den födande som komna annorstädes ifrån. Den födande kan välja att andas med eller mot värkarna, det vill säga antingen bejaka utförseln av barnet eller streta emot. Andningen är ett aktivt val, men värkarnas framfart tas emot passivt.
Bornemark vidgar paktiviteten till förhållande mellan natur och människa, och mellan kultur och individ: Människan är en del av, och beroende av, ekosystem, medan vi kan agera aktivt inom naturens ramar. Detsamma gäller kulturen in i vilken varje individ föds. Med kulturen följer normer, föreställningar och värderingar som passivt plockas upp av individen, men vad individen väljer att göra av dem är ett aktivt val.
Aktiva val är inte vår generations starkaste gren. Bred linje på gymnasiet, viljan till möjlighet att byta universitetsutbildning och jobb, och svårigheten att välja partner är några av våra gemensamma faktorer. Det är inte konstigt att det finns en aversion mot att förplikta sig till familj och barn. Bornemark ser emellertid att ett defensivt liv riskerar att bli fattigt.
Det här med att vara sårbar, som man blir när man har barn, gör också livet rikare i sig. Om man bara försvarar sig och skyddar sig, blir risken att man lever ett väldigt fattigt liv. Men det viktiga är att känna sig själv och lyssna på sina egna begär - vill jag ha barn eller inte? Alla andra diskussioner är bara sekundära till det grundläggande begäret.
Orden är begränsade, och begränsar oss samtidigt. Begreppen moderskap, faderskap, och föräldraskap beskriver att en person står i direkt relation till ett barn, men är sämre på att definiera vad det innebär för föräldern. Gen-Z:s oro tycks vara grundad i föreställningen om att föräldraskapet är ett passivt tillstånd som står i motsättning till kreativitet, frihet, och karriär. Den synen på föräldraskapet är ett antingen-eller-tänkande som förminskar oss och gör livet fattigare. Man är inte helt passiv inför livet, vare sig med eller utan barn. Livet är paktivt, och större än så.
Människan är en del av, och beroende av, ekosystem, medan vi kan agera aktivt inom naturens ramar. Detsamma gäller kulturen in i vilken varje individ föds. Med kulturen följer normer, föreställningar och värderingar som passivt plockas upp av individen, men vad individen väljer att göra av dem är ett aktivt val.
