Studenten Johanna Lille: "Jag gillar vardagsprepping"

Studenter brukar generellt inte associeras som de mest förberedda, med en tight budget och begränsat utrymme kan det vara svårt att få in prepping. Johanna Lille, 22-åriga Uppsalastudenten som läser biomedicinska analytikerprogrammet, skiljer sig från de flesta. 
- Jag gillar vardagspreppping eller krisberedskap för att vara förberedd på saker som kanske händer. 

Johanna beskriver sig själv som en väldigt orolig person och förklarar att det är grunden till hennes krisberedskap. Betoningen av vissa ord framhäver uppväxten i Avesta, Dalarna. 
- Jag tänker utifrån vad som är det mest sannolika ska hända, av alla de här osannolika händelserna, för mig är det till exempel en bilkrasch. Så jag har första hjälpen-kit i min väska, jag har lärt mig hjärt- och lungräddning och sådana saker. Det är ju inte heller jätteovanligt med strömavbrott så tänker även från det perspektivet. 

Varför känns krisberedskap viktigt?
- Jag vill kunna hjälpa till. Jag vill kunna dra min egen last och vill inte sitta där och vara helt hjälplös om någonting händer. 

Hon framhäver den mentala förberedelsen som särskilt viktig och att det är den främsta aspekten för krisberedskap.
- Har man tänkt på det någon gång så är man sjukt mycket mer förberedd än om första gången man tänker på det är när någonting händer. 

Köket är klassiskt för lite äldre kök med sina enkla, vita skåpluckor, gasolspisen och upplägget med skåp på vardera sida. Fönsterbrädan fylls av gröna växter och en tavla med växter som motiv hänger på väggen som ger rummet en hemtrevlig känsla. Det analytiska biomedicinska intresset återfinns i vattenkannan på bordet som ser ut som ett tjockare mätglas som känns representativt för labb. 

“Jag blir lite lugnare av att tänka att jag är förberedd, om någonting händer då kan jag klara mig. För andra kanske det är helt tvärtom.”

Hur tänker du kring andra studenter? Varför tror du att det är så? 
- De flesta tänker att det kommer förmodligen inte spela någon roll för mig, så då lägger jag ingen energi på att oroa mig. Det kan ju vara en väldigt hård last på den mentala hälsan att alltid tänka på vad som kan hända. Jag blir lite lugnare av att tänka att jag är förberedd, om någonting händer då kan jag klara mig. För andra kanske det är helt tvärtom. 

Många studenter har ju lite plats och bor kanske i små rum. Tror du att det påverkar?
- Ja definitivt. Det finns ju det här konceptet av vardagsprepping, att man gör saker som väver in i sitt vardagliga liv. Om du har med dig en vattenflaska varje dag, se till att den alltid är full och då är du mer förberedd. Det finns alltid någonting man kan göra. 

Hon visar mig runt i hennes trea som hon fram tills nyligen delade med sin bror. I kylskåpet ligger tre vattenfyllda sodastream-flaskor och skafferiet har en hel del storpack och konserver. Hon berättar att hon alltid ser till att det finns mat så hon inte behöver handla samma dag. I badrummet visas ett välfyllt badrumsskåp med alla nödvändiga mediciner samt hygienprodukter man kan tänkas behöva. 

Johanna pekar ut att ha en radio som särskilt viktigt. Det är via radio som nödinformation går ut och det kan vara det enda sättet att veta vad som händer. Hon tipsar om att gå ihop med korridorsgrannar och ta hjälp av varandra. För henne själv är nästa steg att ha en vattendunk, sen tror hon alltid att det går att vara ännu mer förberedd. 

När började du preppa? 
- Jag har hållit på med det här ganska länge, ungefär sen jag flyttade hemifrån. Då var det första gången jag hade mitt eget ställe, då kunde jag börja samla upp ett litet förråd. Sen så har det bara blivit mer och mer. 

Vidare beskriver hon att under uppväxten har hennes föräldrar och även närmaste släkten alltid fokuserat på att leva ekonomiskt. Hon beskriver hur de alltid köper i storpack och har ett förråd av mat, med mera. Vanan av att laga större mängd och ha matlådor kommer från familjen, sen har den mer ordentliga krisberedskapen kommit i vuxen ålder. 

Informationen som Johanna använt för att bygga upp sin krisberedskap kommer till stor del från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Som privatperson förväntas man klara sig själv i en vecka vid en större kris och på MSBs hemsida finns råd för hur man kan förbereda sig. MSB framhäver betydelsen av att privatpersoner kan klara sig själva så att de mest utsatta såsom sjuka och äldre kan få stöd. 

För Johanna var SVTs serie “Nedsläckt land” något som inspirerade till bättre krisberedskap. Serien skildrar ett socialt experiment med ett längre strömavbrott. Deltagarna vet inte mer än att de ska bo ihop med varandra i två veckor och är uppdelade i två grupper som får bo i olika hus. Med resväskor dragandes efter sig i en skogsmiljö småpratar och ler dem, ovetandes om det test de kommer utsättas för. Seriens experter diskuterar samhällets beredskap och hur vårt samhälle är sårbart. Scenariot serien utgår från är en solstorm som slår ut el och satellit.  

Utöver MSB och serien använder sig Johanna även av kommuners hemsidor. 

Tycker du att kommuner är förberedda? 
- Nja, både ja och nej. När man läser på kommunernas hemsidor, ibland är det utförliga planer - det är exakt så här vi kommer handla - och ibland är det bara “vi har en handlingsplan”, då är det svårt att veta. 

Uppsala är Sveriges fjärde största stad och mycket är lättillgängligt. Johanna beskriver hur det gör det så enkelt att inte vara förberedd men uppmärksammar att det även får en större betydelse att vara förberedd eftersom andra kanske inte är det. 

Trots att krisberedskap är ett seriöst ämne, säger Johanna att det mesta av hennes förberedelse egentligen kommer från diskussioner om olika scenarion med vänner. Just dessa “tänk om” scenarion i kombination med tips från MSB är grunden, men även utgångspunkten av det vardagliga livet och hur man kan förenkla det är en väsentlig del av vardagsprepping som Johanna framhäver. 

- Men jag tror att allting man gör egentligen förbereder en. Jag är ordförande för orkester, jag spelar instrument, har sjungit i kör och har spelat fiol i hur många år som helst. Det kanske inte är just att spela fiol, men det är ett samarbete med folk och det är väldigt värdefullt. Det är alltid med andra personer man kommer ha bäst chans att överleva.