Klara Edlund: "Ätstörningar har varken ålder eller vikt"
Studentlivet beskrivs ofta som den bästa tiden i livet. En tid fylld av studier, sociala aktiviteter och sena nationskvällar. Samtidigt är det också en tid av överväldigande livsomställningar; ny stad, nya relationer, ny identitet. Pressen hänger sig tungt över axlarna. Man ska passa in, vara självständig och prestera på topp. Det innebär riskfaktorer för psykisk ohälsa, däribland ätstörningar. Problemet är att dagens vårdköer sträcker sig långa och hjälpen är svår att kombinera med ett kaotiskt schema.
Det är här Dr. Klara Edlund kommer in i bilden. Under 30 år har hon specialiserat sig inom områden som ätstörningar, prestationspsykologi och stressrelaterade problem. Som tidigare Uppsalastudent är hon dessutom familjär med att hetsigt slitas mellan studentlivets fram- och baksidor. Den ena kvällen spenderas på V-Dalas dansgolv och den andra i en av Carolina Redivivas läsesalar.
På Trädgårdsgatan, mellan juridiska biblioteket och Östgöta nation, hittar vi Klaras egen ätstörningsklinik. Dagligen sitter hon i behandlingssamtal med sina patienter, däribland studenter. Hon hör deras frustration. Ser deras behov.
– Den vanliga missuppfattningen om ätstörningar är att de enbart är unga, vita och underviktiga flickor som drabbas. Så är det inte alls. Ätstörningar har varken en ålder eller en vikt, istället kan det märkas genom att någon drar sig undan det sociala, skolan och allt som involverar mat, säger Klara.
Det är vanligt med ätstörningar hos just studenter och att inte få professionell hjälp ökar riskerna för både avhopp och sjukskrivning. När man inte får i sig tillräckligt med energi påverkas alla kroppens funktioner; koncentration, minne, stresstolerans, ångestnivå. Ätstörningen dränerar dig tills allt du orkar är att isolera dig och se på hur studentlivet långsamt faller samman. Tentor kuggas, inlämningar försenas och nationsmiddagar ställs in. Det är hög risk att man tappar fart när allt blir svårare och prestationerna sämre. Behovet av att “vara duktig“ i sina studier riskerar att slå över till något annat – kontroll.
– Det är under studentlivet som man bygger sin tillhörighet. Man börjar jämför sig med andra studenter, vilket inte är konstigt eftersom vi är flockdjur i grunden, och letar efter sin tillhörighet. Att inte passa in har historiskt sett varit farligt för oss, berättar Klara.
Digitaliserad vård
Pressen smyger sig dessutom in på sociala medier och genomsyrar algoritmerna där det idag florerar mycket så kallat “pro ana”-innehåll, ofta förklätt i “recovery“, som gärna klamrar sig fast i flödet. Sjukdomen romantiseras genom sitt extremt material som visar ohälsosamma kroppsideal, låga siffror på vågen och sjukhusmiljöer. Allt i otroliga mängder och hög fart.
– Har du en sårbarhet för ätstörningar är det 146% mer sannolikt att nästa video flödet handlar om utseende, dieter eller träning. 335% mer sannolikt att videon handlar om dieter och 4343% att nästa video innehåller toxisk kropps- eller matfixering, förklarar Klara.
Samma algoritmer som fångar upp sårbarheter, matar flödet med destruktiva ideal, visar också var människor faktiskt befinner sig – i sina telefoner. För Klara blev det tydligt att vården inte längre kunde stå kvar utanför den verkligheten. Hennes långa erfarenhet har gjort henne väl medveten om vårdens utvecklingspotential och behovet av en modern uppgradering. Därför tog hon det första steget och började tänka om, testa nytt. För klara är det inte patienten som ska passa in i vården, det är vården som måste passa in i patientens liv.
– För fyra år sedan kom idén till mig, att vi måste hitta nya vägar genom digitaliseringen. Jag bollade fram och tillbaka med mina kollegor som var väldigt positiva till idén. “Res på dig, kör då” fick jag höra, så det var exakt det jag gjorde, säger Klara.
År 2021 tog idén form på allvar. Det blev början på processen av att sträcka ut en hand i ett överbelastat system. Öppna en alternativ väg som fungerar för fler. Första steget blev att kombinera tidigare forskning, intervjuer med tidigare patienter, frustration från föräldrar och drabbade, internationella riktlinjer och Klaras kliniska erfarenhet. Tillsammans utgjorde det en stabil grund; en språngbräda att ta sats ifrån. Processens slutresultat landade i appen Claire, eller “Klara-i-fickan” som hon fick höra från en av sina patienter. Appen har patienter, bland annat studenter, utspridda över hela världen.
– Jag kände så starkt att vi behövde tänka om, tänka nytt och våga kroka arm med tech. Skapa en behandling som finns där patienten redan är, berättar Klara.
Hur används appen?
Klara slår sig ned bredvid mig i soffan med mobilen i handen. Framför mig ser jag små registreringsboxar, informationsdelar, arbetsuppgifter, quiz, loggböcker och reflektionsmoment tillgängliga. Mönstrerna blir synliga både för patienten och behandlaren. När det blir det finns hål i loggboken, då står behandlingen still. När saker och ting börjar checkas av, då går det framåt.
– Sjukdomen följer inte terminstider. Vi har patienter som studerar eller tävlar utomlands, åker hem över jul eller som byter plats ofta. De är i USA, Litauen, på träningsläger, på campus. Vården måste fungera oavsett var de är, det är livsviktigt. Det finns ingen pausknapp på en ätstörning, berättar Klara.
Med hjälp av appen sker något revolutionerande för ätstörningsvården; en kombination mellan effektiv psykologi och modern teknik. Fysisk närvaro, fasta tider och långa vårdköer gör att många studenter skjuter på att söka hjälp. Det leder till att vården skjuts upp, avbryts eller aldrig påbörjas. De faller mellan stolarna, men istället för att dunsa ner i golvet finns Klara där och fångar upp dem. En behandling tillgänglig 24/7 som anpassas efter patientens livssituation. Elitidrottare utomlands, utbytesstudenter eller studenter med fullspäckade scheman har numera tillgång till vård där livet är.
– Alla med en ätstörning förtjänar och behöver behandling. Det går att bli fullt frisk från en ätstörning, speciellt när vi hjälps åt och gör det tillsammans, avslutar Klara.
