Annons
Annons

Omvänd tragedi på Fredmans


I Fredmans pub på det gråmålade betonggolvet utspelar sig ett klassiskt grekiskt drama. Musiken sveper in rummet i ett drömskt skimmer och på golvet virvlar dansarna med paraplyer. Samtidigt läser tre skådespelare den suggestiva texten om Paraplyskogen och Paraplykvinnan.

Det är repetition av Ulf Nygrens pjäs Paraplykvinnan i regi av Hugo Hansén. Tillsammans har de skapat en föreställning om en modern mytologisk figur - en Paraplykvinna - som läker sönderstressade människor och hjälper dem att få kontakt med sig själva igen.
- Paraplykvinnorna är kvinnliga Robin Hoods med feministisk fanatism i den fredliga fredsskogen på Fredmans, säger Ulf Nygren, som försökt att genom mångbottnade formuleringar visa att det finns en möjlighet till en annan rytm i vår sönderstressade tillvaro.
I föreställningens mitt står det gifta paret. Deras liv har stressats sönder och de står inte längre ut med varandra. I berättelsens början står mannen i baren, men sakta dras han därifrån till Paraplyskogen där kvinnan redan befinner sig. Hon har fångats in och har insett vad som fattats i hennes liv. När mannen kommer dit dör han, återföds och förenas med kvinnan.
- Det är en klassisk grekisk tragedi, fast omvänd, säger Hugo. Det börjar med tragik och leder till lycka och harmoni. Det finns till och med den obligatoriska katharsis, (reningen) säger Hugo med ett lyckligt leende.
Paraplyets betydelse i pjäsen är flera. Ulf berättar att han ser det som en länk mellan vatten och åskans energi; en bild för den kärlekspil som paraplykvinnorna skjuter för att paralysera hjälpbehövande; en modern symbol för sömn och mörker. Dessutom är det en anspelning på André Bretons påstående i Det surrealistiska manifestet att: Surrealism är det oväntade mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord .
Mångbottnat och svårtydbart är det och det är också meningen. Genom att ignorera gränsen mellan det logiska och det fantastiska har nämligen upphovsmakarna givit sig själva möjligheten att skapa något nytt och äkta, något större. Men ett är i alla fall säkert:
- Den här föreställningen handlar om längtan, säger Hugo Hansén med eftertryck. Längtan efter att få komma till Paraplyskogen, längtan efter en annan, bättre tillvaro som de tror att de kan finna, längtan efter lugn och ro, längtan efter ett liv som man inte längtar bort ifrån. Ja, längtan efter ett liv som inte känns som om man kastar bort det helt enkelt.


Annons

Annons

Läs mer

Regi: Jonas Österberg Nilsson (efter boken av Ernest Hemingway) Betyg:
Titel: Jernbanan Regi: Emma Roswall Betyg:
Underhållande, knäppt och musikaliskt imponerande när Juvenalorden sätter upp “Litteraturkanonen” på Uppsala stadsteater…