Livet i studentkorridor blir teater på Upsala stadsteater
- Pjäsen visar inte schablonbilden av en studentkorridor med snabbmakaroner och nudlar. Den visar snarare en bild av fyra människor, som befinner sig i en tid i livet då de går från barn till vuxna, en tid då man inte vet vad man ska göra av sitt liv. Pjäsen är på en gång både väldigt sorglig och väldigt komisk, säger Jenny Andreasson.
Även pjästiteln signalerar vad det hela kretsar kring, menar hon. Vad händer när man flyttar till en annan ort för att bygga upp ett nytt liv. Tillvaron i den nya världen väcker förstås en massa frågor: Vem är jag här? Finns jag? Hur ska jag vara när jag är här?
- Det finns många konventioner i studentvärlden. Man ska gilla pardans och vara lite tossig i hatten. Och det är ju jättekul om man gillar det livet, om man däremot inte gör det är det mycket man måste försöka leva upp till. För man vill ju inte vara utanför, säger Jenny Andreasson, som själv har en 420 högskolepoäng lång erfarenhet av hur det är att plugga.
Skådespelaren Robin Keller gestaltar den 24-årige Asker. Robin tycker att det är svårt att säga något entydigt om karaktären då gruppen är mitt inne i repetitionsarbetet, då Ergo träffar delar av ensemblen. Men så mycket får vi veta om hans karaktär att han läser mycket, har få om ens några vänner och är socialt fobisk.
- Man kan säga att alla fyra i korridoren har liknande grundmål. De har inte valt varandra men måste alla hitta ett sätt att mötas. Trots att de befinner sig på olika planeter, säger han.
Daniela Svensson, som gestaltar Millie, fyller i:
- Verkligheten i studentmiljön är ofta något helt annat än vad man tänkt sig innan man kommer dit. Det kan bli en chock. Jag bodde själv utomlands för att plugga 1993, jag pluggade kinesiska i Singapore, och undrade verkligen vad f-n jag höll på med, säger hon.
Millie är yngst i korridoren och kommer från en icke-akademisk miljö. Hon har ett förflutet som medeldistanslöpare.
- Hon kommer till korridoren och tänker att hon ska lämna alla problem bakom sig, hemma hos mamma och pappa. Hon förväntar sig att bli engagerad och vill rädda världen på något sätt. Väl här blir hon tvungen att handskas med ensamhet och isolering. Det är svårt att få kontakt, alla lever i sin egen bubbla, säger Daniela Svensson.
I korridoren finns också det unga paret som bestämmer sig för att bryta upp sitt förhållande. Paret spelas av Åsa Forsblad och Jan Ärfström.
Jenny Andreasson värjer sig för att kalla pjäsen socialrealistisk.
- Men den penetrerar någon slags smärtpunkt. Målet är inte att säga att Uppsalas studentmiljö suger, verkligen inte, säger hon.
Långt hem, som är skriven av Mikael Olsson, är pjäs nummer två i stadsteaterns satsning 4xUppsala - nyskriven dramatik av unga svenska dramatiker om Uppsala och människorna i den här staden.
