Annons
Annons

Övertydligt överkonsumerande


Två syskon äger tillsammans ett gods, lever över sina tillgångar och följer inte med i sin tid. Detta är grunden i det drama som kallas Körsbärsträdgården. Eva Dahlman skriver i programbladet att hon här ser paralleller till dagens samhälle, där västvärlden mjölkar ur jordens resurser, stoppar huvudet i sanden och låtsas som att tillgångarna är oändliga. Intressant idé, tänkte undertecknad och slog sig ner.

Körsbärsträdgården
Upsala stadsteater
Av: Anton Tjechov
Regi: Eva Dahlman
Medverkande, Viveca Dahlén, Lolo Elwin, Hassan Brijany m fl

Vissa element gör att man kan ifrågasätta om vi verkligen befinner oss i nutid, men antalet påsar med etiketter av kända kläddesigners är så många på scen att de nästan blir en övertydlig markering om att detta är 2000-tal. Detta kan vara Dahlmans tysta replik: se likheterna, vi gör samma misstag då som nu.
Familjen vi får följa och personerna i deras närhet har, med ett fåtal undantag, för mycket tid, för lite pengar och för dålig insikt om hur lite pengar detta egentligen är. Detta resulterar
bl a i att man strör slantar runt sig och ägnar ­tiden åt saker som att fira ett skåps 100-årsdag. Händelser i absurdismens tecken understryks av en förhöjd spelstil hos flera av karaktärerna och ger en känsla av distansering till dem. Publikplatserna bildar tillsammans formen av en hästsko och skådespelarna tar plats bland publiken, från och till, under föreställningens gång. Den avtagande gränsen mellan scen och salong blir en kommentar till samtiden. Ytligheten vi ser på scenen är inte långt borta, den finns mitt bland oss, hos oss. Teatraliteten blir ett fyrverkeri i högljutt skådespeleri, men rätt snart börjar man efterfråga nyansering. Det blir alltför tydligt: Titta på stackarna. Inga pengar och lever på belånad mark. Och översatt till våra dagar: Det är synd om människan som måste stå ut med miljökatastrofer och annat. Ingen ren luft och fortsätter att överkonsumera. Samtidigt svälter tredje världen.
Kanske är syftet att förlöjliga. Men jag vill ha mer. Och lite mer ger Leif Magnussons Firs, en äldre lakej och Hassan Brijanys köpman Lopachin. Dahlman har låtit dem inse allvaret vilket blir en skön kontrast till överspel och slå-i-dörrar-humor. Det finns flera tänkvärda inslag och körsbärsträdgården är ack så vacker. Men kanske räcker det ändå att sammanfatta premiärkvällens föreställning så som damen i foajén gjorde: Det var många om och men för att bli av med den där trädgården.


Annons

Annons

Läs mer

24 februari kommer Edvin Törnblom till UKK med sin föreställning "Bögen är lös (i magen)". Nu har du chansen att vinna…
"Dottern är en bitterljuv framställning över det en gång varade folkhemmet”, skriver Alexander Norrman om uppsättningen…
Ergos nya skribent Nils Czernich har varit på nypremiären av föreställningen "Vansinnets historia", på Uppsala…