Linus Tunström möblerar om på Stadsteatern: Nu ska Uppsala stavas med två p
Vi ses ett par dagar efter teaterns höstsamling. Linus Tunström har presenterat sitt första spelårsprogram, och han är nöjd. Både med repertoaren och med teaterns nya grafiska profil och stavning, som ska signalera att det händer saker i huset på Kungsgatan 53.
På Stadsteaterns hemsida skriver Linus Tunström: Det finns ingen teater i Sverige jag hellre skulle vilja vara på än Uppsala stadsteater.
Varför det?
- Dels för att den har en perfekt storlek. Den är inte så stor att det blir teaterfabrik, men tillräckligt för att det ska kunna uppstå spännande krockar mellan olika produktioner, säger han.
Läget i en storstadsregion lockar också. Samtidigt menar han att närheten till Stockholm tvingar stadsteatern att markera sin särprägel.
- Vi finns i samma region som de två största institutionerna, Dramaten och Stockholms stadsteater. Det vore extremt dumt, tycker jag, att försöka göra samma sak som de. Det är bättre att försöka profilera sig lite vid sidan om, att vara lite annorlunda.
Det vill han uppnå genom att göra Uppsala stadsteater mer konstnärligt djärv.
- Att våga driva saker lite längre, våga låta regissörer ta ut svängarna och tänka ett snäpp till.
Men det får inte bli någon slags snobbig finkulturell grej av det. Linus Tunström pratar om öppenhet mot publiken, både i själva huset - som ska hålla öppet längre och på fler fronter - och i föreställningarna. Som i Franziska på stora scenen, där åskådarna i höst bjuds upp till dans.
Betyder att öppna upp teatern att du också vill bredda publiken och nå fram till nya grupper?
- Det är klart att jag vill att väldigt många människor ska hitta hit och att det ska vara kul att gå hit. Men jag tror inte att teater är en ingenjörsmässig verksamhet som kan rikta in sig på speciella grupper. Det handlar om en viss attityd och att skapa en repertoar som är tillräckligt spännande. Jag tycker att känslan man får av bra teater, och det ska gudarna veta att den inte alltid är, är väldigt speciell. För att få den behöver man inte vara mer eller mindre kulturintresserad.
Linus Tunström är en erfaren och rosad regissör, men det är första gången han axlar rollen som teaterchef. Jobbet tar all hans tid, och han har beslutat att låta det göra det. Egna projekt får ligga i malpåse, som hans ständigt uppskjutna långfilmsplaner.
- Det här med filmen kan jag bli lite sorgsen över om jag tänker på det. Men jag hinner inte tänka så mycket. Och just nu känns det här arbetet, som är så mångfacetterat, som en tillräcklig utmaning för att det ska hålla mig vaken.
Han hoppas ändå hinna regissera en del. I vår blir det urpremiär för Tjuven på Uppsala stadsteater. Linus Tunström står för både regin och dramatiseringen av Göran Tunströms roman.
Det är tredje gången du sätter upp något av din pappa. Innebär det något speciellt att göra det?
- Svår fråga. Det är speciellt på så sätt att jag haft den här boken med mig under min uppväxttid och hört den under skrivfasen, och vet var en del av materialet är hämtat ifrån. Men när jag väl är igång med att bryta ner och omvandla en roman till scenen så är det en uppgift som vilken som helst, då spelar det inte så stor roll vem som har skrivit den.
Linus Tunström om
Uppsala: Jag hade en kompis här i högstadieåldern. Så det var lite konstiga fester och vilset letande efter kärlek och uppskattning, utan att riktigt hitta det. Och min pappa studerade här som ung, och berättade om ångesten med leråkrarna och kajorna och allt det där. Han bodde i en dyster stuga hos någon psykotisk tant och beskrev det som en av de värsta perioderna i hans liv.
konflikten vid tillsättningen av honom - majoriteten av personalen förordade en kvinna (stadsteatern har aldrig haft en kvinnlig chef): Det var aldrig en konflikt mellan mig och personalen, den fanns bara i medierna. Jag möttes av nyfikna och entusiastiska medarbetare när jag kom hit.
