Mari Götesdotter och Robin Keller i Tolvskillingsoperan.
Foto: Linus Meyer

Klassiker på Stadsteatern


Tolvskillingsoperan hamnar någonstans mitt emellan opera och musikal. De starka piporna och de rappa replikerna finns där. Men var är alla danssteg, gitarrsträngar och trummor?

Jag blir nästan lite småkär i karaktären Polly (Mari Götesdotter) – den lilla tjejen med den stora pipan – i tyllklänning, korkskruvslockar och rosa strumpbyxor. Hon som förälskar sig i den gänglige och osympatiske Mackie Kniven (Robin Keller) – skurken med stort S. Pollys föräldrar, pappa Tiggarkungen (Göran Engman) och småroliga alkismamman (Lolo Elwin), är strängt emot Pollys val av man. Men frågan är – har de själva verkligen rent mjöl i påsen?
Tolvskillingsoperan – som blivit något av en klassiker – är inte en opera tycker jag. Ingen renodlad musikal heller. Den hamnar någonstans mittemellan. Tokroliga låtar blandas med rappa repliker, pianoklink och ett och annat danssteg. Jag kanske inte kan kräva storslagna dansnummer, men visst hade dansstegen gärna fått dugga tätare. Och några gitarrer, en flöjt och ett gäng trummor hade gärna fått ta plats bredvid pianot. nbsp;
Tolvskillingsoperan spelas till och med januari 2012. Regissören Dennis Sandin har tidigare gjort uppsättningen Elake Måns.


Annons

Annons

Läs mer

Ensemblen som ger nyskrivna 70 Lycka är sammansvetsad och gör överlag ett bra jobb. Men även om manusförfattaren och…
Två olika skurkgäng vill samtidigt göra århundradets bankkupp: lägga beslag på den sista reserven i mellankrigstidens…
Med dansföreställningen Kära medborgare vill Anna Vnuk och hennes dansare utöva praktisk solidaritet genom att förvandla…