Hatten av för Hatte och Tage
”I fara i Mora…” tar oss tillbaka till år 1551, lagom till Gustav Vasas trettioförsta Vasaloppsuppvisning. Sverige blöder ekonomiskt under hans bekymmerslösa styre, och lösningen finner den torre riksföreståndaren Jöran Persson i att sälja självaste Vasa som skidproffs till de tyska protestanterna - en idé som kungen själv inte är lika förtjust i. Samtidigt skickar påven ett brev från Vatikanen till de katolska munkarna i Moraklostret med en order på ett mord av kungen, och den kristna konflikten i bakgrunden är därmed igång. nbsp;
Originalmanuset är skrivet med ett språkbruk av äldre natur, och även helt på vers, vilket både skådespelarna och publiken verkar vara ovana med till en början. Ack, när detta hinder äro sprunget över av perukförsedda protestanter utklädda till munkar har föreställningen fortfarande precis börjat och finurliga ordvitsar sprider värmande skratt i salen. Skådespelarna bjuder på en medryckande spelarglädje, och om någon i publiken inte redan var såld på showen från början föll de garanterat pladask när en leende Gustav Vasa gör entré genom att åka rullskidor in på scenen med skägget böljandes över axeln. nbsp;
Spexet visar upp en mångfacetterad karaktärsensemble och bjuder upp till en vitsig humordans denna fredagskväll – en neurotisk malplacerad Ofelia öppnar upp för Shakespeare-skämten och dynamiken mellan dalkullan Karin Månsdotter och Gustav Vasas son Erik XIV höjer stämningen i salen till taket. nbsp;
De styrkor som stadigt bär fram handlingen är både de rappa ordvitsarna som präglar originalmanuset och den inlevelse som skådespelarna uppvisar när de glatt skuttar och studsar (ja, bokstavligen studsar runt) i musiknumren. Och när både föreställningen och Gustav Vasa nått sitt mål i loppet slås jag av tanken; Om jag också rimmandes på er scen inskred - får jag då nästa år vara med?
