TBT: Våren 1954

När vi börjar bläddra arkivet av Ergotidningar hittar en av redaktörerna texten Apropå ett jubileum i nummer 6 från våren 1954. Rubriken avslöjar inte vilken kraft texten besitter, också så här sextio år senare. Skribentens byline är ett kursivt H och denna identitet förblir därmed hemlig.

H ser tillbaka på föreningens grundande 1904 och den optimistiska stämning som rådde hos de kvinnliga studenterna vid denna tid. Med rätta: 1909 fick man också en grundlagsändring som gav kvinnor tillträde till bland annat statliga lärarplatser. 1918 fick kvinnor bli lärare och adjunkter (med fyra femtedelar av en mans lön) och gradvis fick kvinnor också tillträde till nations- och kårliv. 1954 var rösträtten vunnen sedan många år och kvinnor kunde bli statsråd. Men vad kvarstod då att kämpa för? nbsp;

Skribenten H ställer sig frågan och menar att den är känslig för studentskorna i föreningen. Men är det inte ett psykologiskt skede som kvinnosaken har gått in i? undrar hen. När de allra grövsta orättvisorna har utjämnats finns en underlägsenhetskänsla kvar hos de kvinnliga studenterna. Det finns ju fantastiskt många fördomar kvar när det gäller könens egenskaper . nbsp;

Representationen av kvinnor på poster hos nationerna och kåren är liten och 1954 förväntas kvinnorna orka med en dubbel arbetsinsats, på jobbet och i hemmet. I alla fall indikerar reglerna för barnbidrag och sambeskattning denna dubbla attityd. En orättvisa som står i vägen för kvinnans andliga utveckling, menar H. Detta är väl dock djupast sett ett problem som rör mänskligheten, och inte något som endast kvinnorna ska syssla med i slutna föreningar . nbsp;

2014 fyller Kvinnliga Akademikers Förening 110 år, och lever i allra högsta grad vidare – även om man redan 1954 hoppades att alla strider snart skulle vara vunna.