Gotta catch em all

Just nu är vi i inledningsfasen på sista terminen på programmet i biblioteks- och informationsvetenskap. Jag och mina kursare är alltså helt uppe i våra masteruppsatser och vi kan säga att det präglar vårt umgänge ganska mycket. När vi ses byter vi skräckhistorier om uppsatsproblem och handledarträffar, vi ventilerar ångest över hur lite text vi har producerat och teorier som inte fungerar. Och även om vi inte missunnar varandra att det går bra så suckar vi ju lite uppgivet och muttrar i smyg när någon har lyckats komma mycket längre än oss själva. nbsp;

Uppskattningsvis upptar masteruppsatsen mina tankar till cirka 80 procent. Det är allt från idéer som ploppar upp och bra meningar som formuleras till källor jag borde läsa och den allmänna uppsatsångesten om att jag aldrig kommer att hinna eller att det kommer bli den sämsta uppsatsen i historien. Någon gång ibland inträffar det dock några fantastiska minuter av hybris då uppsatsen känns helt fenomenal och ett klockrent mönster träder fram. Jag är fortfarande i något slags inledningsstadie så det där mönstret brukar tyvärr försvinna ner i bakhuvudets dimma igen ganska snabbt. nbsp;

Just nu är det största jobbet för mig att ta mig igenom allt material och göra ett urval, det är också här jag har upptäckt en nackdel med den yrkesbana jag har valt att ge mig in på. Det känns som om jag redan har tagit mig igenom ett berg av källmaterial, men hur mycket jag än läser hittar jag alltid fler Det finns kanske alltså tillfällen då bibliotekarier helt enkelt är lite för bra på informationssökning för sitt eget bästa? Nu kan jag inte påstå att jag är någon expert, men jag har ändå börjat bygga upp en kompetens under utbildningen och genom extrajobb som jag inte hade när jag skrev min kandidatuppsats till exempel. Då kunde jag leva i lycklig ovisshet om att den handfull källor jag sökt upp bara var toppen på ett isberg. Jag kunde nöja mig med det som kom upp i ett par enkla databassökningar men nu tar någon slags instinkt över. Lite ”Gotta’ catch ’em all” sådär.

Problemet här är ju inte att det är dåligt att ha många källor, självklart är det bra att ha en redig bunt att använda sig av. Problemet är att även om jag nu tycker att mitt ämne är galet intressant att läsa om så måste jag ju tyvärr hinna skriva också. nbsp; Någonstans får jag helt enkelt sätta stopp och säga att de källor jag har nu räcker. Fast… inte riktigt än. Bara en till, och kanske en till efter det. nbsp;