Lugn och ro, eller?

Det är många som tror att det är lugnt och stressfritt på bibliotek. Åh, vad mysigt brukar folk i allmänhet säga när de får höra att jag utbildar mig till bibliotekarie. Det händer också att det kommer frågor om personer i behov av en stressfri miljö kan få arbetsträna på biblioteket. De kan ju ställa upp lite böcker bara, i lugn och ro. (Att det ”bara” är att ställa upp böcker kan man ju också diskutera). nbsp;

Jag förstår att det kan verka vara ett soft jobb när man ser på det utifrån. Bibliotekarierna sitter i disken och svarar på lite frågor och ställer upp lite böcker och sedan är det inte så mycket mer med det. Eller? Här om dagen hade jag ett pass där i princip varannan låntagare ville ha upp böcker från magasin och självklart hjälper vi med det, då är det bara att springa ner och hämta Jag tror att jag sammanlagt hämtade upp böcker tio gånger på en timme. Vissa av låntagarna ville inte låna böckerna jag tog upp heller så då var det bara att gå ner med dem igen, ett mindre träningspass med andra ord. nbsp;

Men utöver benmusklerna man tränar upp av allt springande i trappen till magasinet så krävs det också en viss psykisk tolerans. Dels kan det bli ganska stressigt när det är en åtta till tio personer i kö och man ska hjälpa någon som kanske vill reservera sju böcker eller någon som behöver ha läst en bok till imorgon men inte vill acceptera att den är utlånad på alla bibliotek. Då riktigt hör man hur alla andra i kön suckar.

Sedan finns det en annan storts stress också, den som uppstår när låntagare är irriterade eller till och med otrevliga. Vissa kommer till biblioteket och är arga över någonting annat och låter det gå ut över bibliotekspersonalen, andra är bara griniga. Nu pratar vi inte enbart om att höja rösten, det händer också att folk faktiskt skriker och har sig. Här om dagen hade jag ett tio minuter långt samtal med en person som var väldigt upprörd över att någon hade tagit bilagan till en dagstidning, och vad tänkte jag göra åt det? Hen vill ju läsa den nu Tro det eller ej, men vi gömmer inte bilagorna till tidningar för att jävlas. Tyvärr finns risken att någon tar dem och vi kan inte riktigt laminera alla tidningar och kedja fast dem vid väggen. Vi vill ju att alla låntagare ska vara nöjda när de lämnar biblioteket och vi försöker alltid göra vad vi kan, men ibland går det inte. Det finns saker som inte ens biblioteket kan lösa. nbsp;

Men, som tur är finns det helt fantastiska låntagare också som gör att man blir riktigt varm i bibliotekshjärtat Som personen som fick lära sig om e-böcker och tyckte att det var så fantastiskt att hen nästan studsade på stolen. Eller personen jag hade en snabb stickkurs med för att hen inte hittade en bok med bra beskrivning och som blev så glad att hen sa ”nu måste jag nästan få ta dig i hand för att tacka”.
När man träffar dem jämnar stressnivåerna ut sig och det känns helt okej att springa ner till magasinet, ännu en gång. nbsp;