Konstiga saker jag hittat på biblioteket

En fråga vi på bibblotisdag fått in handlar om vilka konstiga saker vi har hittat på biblioteket. Frågan i sig antyder att ett bibliotek är ett bra ställe att hitta konstiga saker på, och jag blev först lite ställd av detta. Vi hittar väl mest böcker, tänkte jag. nbsp; Och en och annan förvirrad forskare som undrar varför lamporna släcks vid stängning. Men sedan tänkte jag efter och mindes historia efter historia av rätt konstiga grejer ändå.

Majoriteten av de märkliga saker som hittas på biblioteken sker i samband med återlämning av böcker. Vad är det för fel på vanliga bokmärken, frågar jag mig ofta. nbsp; Vi har hittat väldigt många alernativa sådana: viktiga papper, en skiva smörgåssalami, en femhundrakronorssedel, alldeles för personliga vykort, kondomer med mera. Folk använder vad som helst som bokmärken. Vissa har också ovanan att lämna igen böcker fulla med post-it lappar eller överstrukna med markeringspennor. Jag, menar, kom igen Alla vet att en inte får skriva i biblioteksböcker. Men salamin tar nog ändå priset. Jag försöker föreställa mig situationen som uppkom när salamin lades i boken. Fanns det verkligen inget mer lämpligt? Hade personen hemmet fullt med enbart frukosttillbehör? Var personen allergisk mot exempelvis pappersbokmärken och andra luktlösa, fettfria saker en kan lägga i en bok för att separera dess blad?

Kondomer är av någon oförklarlig anledning något som med jämna mellanrum dyker upp. Kanske är det förhoppningsfulla besökare som har fickor och väskor fulla av dessa ifall tillfälle skulle uppkomma. Tyvärr verkar de inte göra det eftersom de flesta kondomer vi hittar är oanvända, som tur är för oss. Även kläder hittas ibland, byxor, tröjor, strumpor och framförallt ett par mycket prydligt vikta trosor som lämnades på en hyllkant. Kanske för att hämtas senare, vad vet jag. En ensam gympasko. Kablar och laddare av alla dess slag. Vantar. En vinterjacka glömde någon stackare som troligtvis fick huttra sig hem i minus 20 grader.

Ibland hittas såklart även trevliga saker, hemliga meddelanden i böcker eller små presenter. En kollega till mig hade vägrat att som ta emot dricks från en utländsk besökare som på alla sätt ville tacka henne för hennes goda service. Hon hade tagit sig tid att göra ”det där lilla extra” i serviceväg och snabbat på framtagningen av ett viktigt verk besökaren efterfrågade akut eftersom hen skulle resa vidare imorgon, genom att själv hämta boken på sin rast. Efter att ha vägrat pengar i tio minuter stack då besökaren lurigt nog till några hundralappar i skydd av boken. Hon märkte inte att hon hade fått dem förrän han var borta. Bibliotekarier får också en del tackbrev, teckningar och presenter från besökare. Speciellt populärt verkar det vara med någon form av present ifall ens lokala bibliotekarie är gravid. Då kan hon få både en och två nallar och någon blomsterkvast, från välmenande (och oftast äldre) låntagare. Detta kan dock ge både positiva och negativa konsekvenser, speciellt om den i personalen som fått ta emot nallen och lovat att vidarebefordra den till den nyblivna mamman sedan glömt att göra det, och låntagaren frågar vad hon tyckte om nallen. Hmm. Ja, sådana situationer kan bli konstiga.

Personligen har jag ännu bara påbörjat min karriär i att hitta saker. En gång hittade jag en väldigt precist placerad snus. Den låg alltså inte vårdlöst slängd på golvet eller i en hylla någonstans som en ibland kan se, utan hade noggrant blivit placerad balanserande på bokens ovansida. Det var just denna noggrannhet som störde mig. Varför göra sig besvär att placera en snus omsorgsfullt balanserande på en bok-egg istället för i papperskorgen två meter bort? Någon slags avancerad protest mot just denna boktitel och författare?

Jag har även hittat ett barn. Barnet stod förvirrat och ensamt mitt i biblioteket, utan något spår av en tillhörande vuxen. Herregud, tänkte jag. Jag får väl ta mig an det. Jag placerade det på en stol och gav den en penna, och den började producera teckning efter teckning som jag antar var ganska osmickrande (och inte särskilt lika om jag får säga det själv) portträtt av mig. Efter ett tag kom en mycket rufsig och bekymrad förälder rusande, hon hade försvunnit i compacturhyllorna men var nu tillbaka och ville gärna ha sin avkomma tillbaka. nbsp;
Jag ser fram emot att när jag nu går ut i arbetslivet få hitta fler roliga och smått obehagliga saker på framtida arbetsplatser.

En märklig sak som berättats på mitt nya jobb är historien om en udda besökare på min kommande arbetsplats bokbussen. Bokbussen är ett rullande bibliotek som åker till olika förskolor och landsorter, en uppsökande verksamhet för de som har svårt att ta sig till biblioteket på egen hand. En liten, liten urgullig killing lyckades ta sig in i bussen under en tur på landet, och tog priset som biblioteksbussens märkligaste besökare. Jag kan tänka mig att killingen hade problem att ta sig till andra bibliotek med tanke på stängsel, hagens avstånd till en filial och avsaknad av eget transportmedel, så det var ju tur att vi kom förbi killingens gård med bussen. Killingen lånade dock inte med sig några böcker hem.