Spermaharen - rolig och långt ifrån snäll
Kanske var utvecklingen lika bra, annars hade det här förordet aldrig kommit i tryck. Men innehållet i övrigt då, är det lika roligt? Det är en fråga som kräver mer en ett enkelt ja eller nej, tycks det som. En sågning av Killinggänget och man är en tråkmåns (som inte garvar då Håkan Nesser suger gubbkuk ), en hyllning och man har på något vis gått på deras grej.
För undertecknad räcker det ändå med några sidors läsning för att konstatera att det här finns mycket att skratta åt. En recensent i en morgontidning menade att Spermaharen visar att det riktigt roliga är det riktigt elaka. Och visst är somliga av de bästa avsnitten i långt ifrån snälla. Som driften med begravningsföretaget Fonus ( Störst inom döden i Sverige ), eller beskrivningen av Henning Mankells kolonialsstilsleverne i Afrika ( Svensk lagstiftning känns väldigt stel när det handlar om
månggifte ).
Men många av de bästa sakerna är utan eventuella elakheter, som den absurda humorn i nyhetsnotiserna, som ofta gör nyhetsstoff av rena banaliteter.
Man kan i och för sig konstatera att vissa saker gjorde sig bättre i sin ursprungsform, som de texter som byggde på dagsaktuella teman. Men det mesta av innehållet, även nyheterna , har ändå ett mer tidlöst innehåll, som är lika roligt till exempel november 2002, som när de först presenterades. Mycket kul för pengarna, med andra ord.
