Bra poäng levereras av talanglösa författare

Álex Rovira Fernando Trías de Bes
Övers: Johanna Svartström
Lycka till
Bazar

Två barndomsvänner träffas i en park efter femtio år. Den ene, Viktor, har från fattigdom byggt upp en framgångsrik karriär och den andre, David, har varit tursam nog att ärva en stor summa pengar som ung, men sedan har det bara gått åt pipsvängen. Viktor bestämmer sig för att berätta en saga för David om den magiska fyrklövern.

Sagan tar upp större delen av boken och handlar om två riddare, den svarte Nott och den vite Sid som ger sig ut till Den förtrollade skogen. Väl där ska de, på trollkarlens Merlins befallning, finna en förtrollad lyckoklöver som Merlin avslöjat ger någon av riddarna evig lycka. Lycka och tur är två ord som missbrukas något otroligt och nästan förstör hela berättelsen. Jag höll på att kasta iväg boken av frustration och avsmak.
De båda riddarna möts hela tiden av motgångar under sin jakt, skillnaden är att Sid tar motgången och gör den till någonting positivt, tänker efter. Det är bokens budskap: för att finna lyckan måste man själv skapa sina förutsättningar, om man någonsin vill uppleva bestående, äkta lycka kan man inte lita på att den bara ska ramla ner från skyn utan att man behöver anstränga sig. Fin sensmoral, dålig berättelse.

Att det tog två personer att skapa och skriva ner den här förundrar mig. Jag är inte säker på om det är översättaren eller de två ursprungliga författarnas fel att boken är så förfärligt dåligt skriven, och att de använder sig av ett så pretentiöst och trist språk. Någonstans gick det i alla fall fel och deras totala brist på skrivartalang gör Lycka till till en av de sämsta böckerna jag läst hittills.

Trots denna sågning kan jag inte förneka att de har väldigt rätt i att man själv måste ordna bra förutsättningar för att ens lyckoklöver ska kunna växa sig starka. De har en poäng, men ingen talang. Alls.