Annons
Annons
Omslag och redaktörer
Boken "Filosofi och pandemi" är en sammanställning av intervjuer genomförda under 2020 av bokens redaktörer Åke Gafvelin (t.v.) och Lapo Lappin (t.h.) med några av Sveriges mest profilerade filosofer.
Foto: Artos & Norma

Sviktar i det aktuella, glimmar till i det eviga


"Filosofi och pandemi"
Redaktörer: Åke Gafvelin och Lapo Lappin
Artos & Norma bokförlag

Under 2020 intervjuade filosofistudenterna Åke Gafvelin och Lapo Lappin elva ledande svenska filosofer för att diskutera covidpandemin. Projektet har nu kommit i bokform – Filosofi och pandemi. Här avhandlas dels dagsaktuella frågor, dels filosofiska frågor av mer evig karaktär.

Det märks att filosofernas hemmaplan är de eviga frågorna. När covidpandemin ligger under lupp blir det ofta rätt tunt. På frågan om den svenska strategins för- och nackdelar svarar de medverkande att det beror på om sjukdomen är jättesmittsam och lite dödlig eller lite smittsam och mycket dödlig – kom ihåg att det är våren 2020 som anropar – och att Folkhälsomyndigheten inte haft koll på hur det funkar på äldreboenden, och dylikt. Inga konstigheter, men det låter mer som en återklang av dagspressdebatten och mindre som en filosofisk fördjupning av, säg, vad en coronastrategi bör söka uppnå och vilka värden som står mot varandra när man genomför den.

"Redaktörerna å sin sida gör ett bra jobb: de ställer insatta frågor utan att man märker några särskilda filosofiska preferenser. Det är lyhört och tryggt."


Annons

Annons

Desto intressantare blir det när filosoferna får rida sina käpphästar. Lars Sandman säger att försök att grunda människovärdet i metafysik lätt blir för breda så att också djur omfattas, eller för snäva så att inte alla människor omfattas – tänkvärt eftersom det är kontraintuitivt. Och när Marcia Cavalcante Schuback talar om Zoom och distansifieringen i kölvattnet av corona glimrar det till: att vara fysiskt närvarande innebär att man är ”där med sitt liv”; utan denna dimension riskerar ens ställningstaganden att fastna i en parallell värld utan bäring på den riktiga världen.

Filosofernas förtjänster och tillkortakommanden bör förstås skyllas på dem själva. Redaktörerna å sin sida gör ett bra jobb: de ställer insatta frågor utan att man märker några särskilda filosofiska preferenser. Det är lyhört och tryggt.

Någon gång kan man – rätt efterklokt – fundera på om vissa frågor borde ha varit spetsigare. När prioriteringsordningen inom vården kommer på tal tycks det som att jesuitpatern Ulf Jonsson har – typ – samma uppfattning som utilitaristen Torbjörn Tännsjö. Detta gör mina fördomar besvikna. Hur hade det varit om frågan gällde vem som har bättre rätt till respirator, den friske femtioåringen med förväntad återstående livslängd trettio år, eller den sjuklige femåringen med kanske två år liv kvar? Ulf Jonsson antyder att han skulle ha ett svar på en sådan fråga.

Fler förklaringar kunde också vara på sin plats. På ett ställe säger redaktörerna att Statens medicinsk-etiska råd (SMER) apropå corona lagt fram en ”konsekventialistisk etisk modell för att bedöma olika strategier, genom att väga olika konsekvenser mot varandra.” Hade detta kommenterats lite utförligare hade jag också sluppit undra om en pliktetiker aldrig funderar över konsekvenser.

Bokens stora förtjänst är egentligen inte samtidskommentaren, utan inblicken i de olika filosofiska skolbildningarna som finns representerade i Sverige, och det ekumeniska anslaget i behandlingen av dessa. I detta är boken inte bara lärorik. Den är också föredömlig.

Läs mer

2021-05-03 10:59
"Anderberg ger oss en inblick i alla dessa herdar och hur de har förhållit sig till 'flocken'. Ett återkommande motiv är…
2021-04-06 10:44
"Det är obekvämt för att det är rått, mörkt och äkta. Mirandas psykiska ohälsa blir så väldigt påtaglig."– det gör ont…
2021-03-17 16:33
"Den absolut största behållningen finner jag i Frensborgs skarpa iakttagelser och pricksäkra språk, särskilt då hon…