Megakändisen Hedenius och hans tid i fokus i ny biografi

Harald Hultqvist / Bok / Publicerad 2004-11-19 00:00

Trots att Uppsalaprofessorn Ingemar Hedenius under flera decennier hade status av skandalomsusad megakändis torde hans namn för dagens yngre Uppsalastudenter bara ge vaga associationer till något urgammalt filosofiskt tjäbbel. Så måste det inte förbli. Hedenius har nu i Svante Nordin fått en högst kompetent, om än ej kongenial levnadstecknare.

Svante Nordin
Ingemar Hedenius - En filosof och hans tid
Natur och Kultur

Om filosofen Hedenius har Nordin som filosofihistoriker mycket att säga, och om kulturdebattören ännu mer. Hedenius öppnade Uppsala och därmed Sverige för den anglosaxiska analytiska filosofin. Till den nya riktningen hörde en god portion common sense som kom väl till pass i Hedenius fortsatta gärning. Grundligt och ofta med uppenbar sympati går Nordin igenom argumenten i Hedenius strid mot kristendomen, i hans engagemang för en förnuftsbaserad nyttomoral, i dödshjälpsdebatten och försvaret för Israel. Trots grundligheten blir man inte alldeles klok på Hedenius ståndpunkter. De visar sig i Nordins analys innehålla en hel del oklarheter. Hedenius visste detta. Vissa uppenbara orimligheter fick honom att revidera sina ställningstaganden, medan andra lämnades därhän. Grundhållningen förblev nog den etiska atomismen, ett ställningstagande från fall till fall.

För att Hedenius stora strider i akademierna och på kultursidorna ska framstå i sitt rätta ljus ges också tidsandan en stor plats. Med det menas diktens och filosofins dåvarande tillstånd, men även tidskriftsredaktionernas sammansättning, professorernas ställningstaganden, vänskapsförbindelserna och intrigerna, denna kulturens inte alltid så smickrande infrastruktur. Till de dråpligare episoderna hör hur Hedenius Co firade dennes docentutnämning genom att gå på en föreläsning hållen av en avskydd professor och sabotera den genom att upprepade gånger ljudligt tappa en pennkniv i bänken.

Avgjort svårast har Nordin haft att teckna privatmannen Hedenius, och därmed fattas nog också en skärva av det utmärkta porträtt i helfigur som boken annars ger. Hedenius hade ett stort umgänge med författare, kritiker och konstnärer. Stridigheter och brytningar med vännerna ges i boken stor plats, och det kan nog vara en riktig prioritering. Hedenius tycks ha varit en person som växte med sina strider. Hatet och långsintheten räknades till dygderna. Men samtidigt kan man inte låta bli att vara nyfiken på den småborgerlighet som gömde sig i flöjtspelandet, familjelivet och det idylliska sommarhuset på Gotland.
Men detta kan inte bli mer än en randanmärkning. Undertiteln utlovar en bok om en filosof och hans tid. Det löftet infrias på ett fullt tillfredsställande sätt, och för den som intresserar sig för 1900-talets svenska idéhistoria är boken naturligtvis omistlig.