Inblick i upsaliensiskt 1600-tal

Johannes Schefferus
En bok om det svenska folkets minnesvärda exempel
Inledning av Kurt Johannesson
Översättning av Birger Bergh
Atlantis/Michaelisgillet

Under det omvälvande 1600-talet inträffade stora förändringar kring Uppsala universitet och dess intellektuella liv. Från Gustav II Adolfs donationer på 1620-talet över drottning Kristinas massuppköp av europeiska lärda talanger och vidare till Olof Rudbecks vetenskapliga landvinningar och historiska spekulationer.
Även vi som känner att latinkunskaperna är lite rostiga har nu möjlighet att nosa på den tidens kurslitteratur då Johannes Schefferus Memorabilium Sueticae gentis exemplorum liber singularis utges på svenska.
De minnesvärda exemplen utkom första gången 1671 och var tänkta att läsas av de adliga gossarna vid akademien. Metoden var att med hjälp av historiska händelser dra moraliska slutsatser och sedan öva sin retoriska förmåga genom att behandla dem i anföranden och diskussioner. Antika förlagor fanns, men den från Tyskland bördige Schefferus ville istället lyfta fram svenska bedrifter och dygder.
Och dygderika var de, om man får tro Schefferus, de gamla kungarna och herremännen. Ja, en och annan ur allmogen får också tjäna som exempel, och några få kvinnor framhålls, antingen för att de älskat sina män eller betett sig som män, men till största delen är det kungar i krig som får agera rättesnören.
Schefferus må förlåtas för att boken läst från pärm till pärm bitvis kan bli en smula tröttsam. De många exemplen på Gustav Vasas kärlek till frihet eller Gustav II Adolfs självuppoffring var ju tänkta att läsas ett och ett och långsamt smältas, i en lästakt som dagens studenter bara kan drömma om.
Det myckna krigandet och fredandet får även tillskrivas dåtidens läroplan. Målet med ett utvidgat universitet var att utbilda inte bara präster och biskopar, utan även politiker och förvaltare. De skulle behärska diplomati men även ha hårda nypor när det krävdes och i Schefferus bok finns separata kapitel om både klokhet i fredstid och klokhet i krig.
Men för en läsare idag har nog boken sitt största värde i de inblickar man får i dåtidens kultur, tankevärld och inte minst kuriositeter. I kapitlet om varsel och järtecken beskrivs hur Erik, sedermera den galne XIV, föddes med blod drypande från händerna; öl eller mjöd spelar huvudrollen i några dråpliga exempel; den berömda kämpen Hartben från Hälsingland svalde glödande kol när han blev arg, etc, etc.
Boken avslutas passande nog med åtta exempel på ovanliga dödssätt, där man kan inhämta att man inte bör rida oförsiktigt på Fyrisåns is. Om hästen blir skrämd kan man bli avkastad och falla mot en sten så att skallen spricker och hjärnan rinner ut.