Så såg Linnés Uppsala ut

Linne i Uppsala
Helena Harnesk
(Hallgren Fallgren)

Under sin tid här utvecklade han den dåvarande botaniska trädgården (numera Linnéträdgården). På några år ökade antalet växter från 200 till 3000. Professorns tjänstebostad (numera Linnémuseet) på Svartbäcksgatan finns bevarad och har nyligen restaurerats. På övervåningen fanns föreläsningssalen, skrivkammaren och biblioteket. På bottenvåningen bodde fru Linné och barnen.
Från Linnés skrivkammare utgick tusentals brev i hans omfattande korrespondens och hit kom försändelser med frön och plantor från jordens alla hörn som Linné kunde placera in i sitt nya system. Skrivbordet står kvar, och insektsskåpet.
Helena Harnesk har arbetat i många år som antikvarie på Upplandsmuseet och har beskrivit stadens historia i flera böcker och utställningar vilket gör henne väl meriterad att ta sig an ämnet.
Otaliga böcker, artiklar och avhandlingar har skrivits om Linné, men den miljö i vilken han levde och verkade har inte ägnats tillräckligt stor uppmärksamhet. Av denna anledning är föreliggande skildring särskilt angelägen. Författarens avsikt är att förutom Linné själv återge något av atmosfären i 1700-talets Uppsala. Hur såg staden ut? Hur var det med svinplågan? Var låg kaffehusen, källarna och krogarna? Var låg verkstaden för tillverkning av jord- och himmelsglober?
På det sista uppslaget finns en karta över Linnés Uppsala så att den som vill kan söka rätt på de platser och byggnader som nämns i boken.
Vi får också veta var Linné hämtade sin post, hur han var klädd till fest och till vardags, hur hans porslin var beskaffat och vad han och familjen kan tänkas ha dinerat. Vi får även en vag uppfattning om Sara Elisabeth von Linné, hans kära hustru, som tog hand om hushållet och jordbruket ute i Hammarby. För den som vill fördjupa sig så här till Linnéåret med en mer ingående life and letters biografi skulle jag rekommendera Knut Hagbergs Carl Linnaeus (1939).
Linné i Uppsala är rikt illustrerad och Harnesk har en trevlig ton som ytterligare inbjuder till läsning. Den är ett måste inte bara för linneaner utan för upsaliensare i allmänhet.