Idyll som övergår i tragedi

Huset vid moskén vimlar av människor. Familjen som bor där, med Agha Jan som överhuvud, ansvarar för att hålla efter moskén och de har låtit nyckeln till helgedomen gå i arv i generationer. De står för kontinuiteten medan nya imamer avlöser varandra med sina olika karaktärer och budskap. Familjen lever mycket traditionellt och de förväntas vara förebilder i samhället eftersom de är kopplade till moskén. Samtidigt präglas huset av stor öppenhet. Invånarna har koranen som sitt ideal, men varje dag begår de mänskliga misstag, stora och små. Det hör till livet.
I huset bor flera karismatiska kvinnor, men det är tydligt att de är underställda männen. Och de kvinnor som inte själva har tagit sig makt eller har turen att vara gift med någon som lyssnar på dem, de förpassas till mörkret och har bara ett värde som mor till en son. Detta förtryck och andra kulturella och religiösa krav antyds ligga till grund för den utveckling som sedan sker och löper amok.
Personerna i boken upplever dock att det största hotet mot deras livsstil och kultur är inflytandet från Amerika, genom den värdsliga ledaren för landet, Shahen. De vänder sig till de muslimska ledarna, ayatollorna, för vägledning och trygghet, men det visar sig att det istället är just ayatollorna och deras fanatiska islamism som är på väg att störta dem i fördärvet.
Den nya islamistiska regimen kränker flera av de ideal som familjen alltid förknippat med islam. Zinat, en av kvinnorna i huset, blir torterare i ett kvinnofängelse. Hon säger att hon bara gör som Allah har bett henne, men de andra känner inte igen den Allah som skulle be om något sådant. De anser att tro i första hand är en personlig fråga; något som visserligen svetsar samman människor men som måste komma inifrån. Detta gör att de stämplas som fiender till islam.
Från en ganska idyllisk skildring övergår berättelsen i en krigsscen där familjen nästan förvånat ser sina närmaste anhållas och avrättas. De människor som de har litat på överger och förråder dem, och den religion de fortfarande håller högt missbrukas och vänds emot dem.
Boken ger insikt i tankegångar, samhällsrörelser och vardagstragedier i revolutionens Iran. Författaren med pseudonymen Kader Abdolah flydde från Iran till Holland där han fortfarande bor.