Ett tredje världskrig om ingenting
En svensk biståndsarbetare blir skjuten i en av Mellanösterns sista fredliga utposter. En brittisk krigsjournalist håller på att nysta i världens största konspiration samtidigt som Proteströrelsen Mot Dansk Humor som skapades efter Mohammedkarikatyrerna växer sig starkare. Allting leder världen till randen av ett tredje världskrig, ett krig där Sverige efter tvåhundra år av neutralitet plötsligt kommer att stå i centrum. Det blir den slutliga kampen mellan civilisationerna, mellan öst och väst. Detta trots att summan av kardemumman i Zac OYeahs satir över kriget mot terrorismen är att ingenting egentligen har hänt.
Zac OYeahs tragikomiska roman är underhållande läsning. Den ironiska udden är riktad mot västvärldens krigsföring i Mellanöstern (även om också muslimska extremister får sig en känga) och tillräckligt skarp för att förlöjliga hela operationen. OYeah ställer den berättigade frågan: varför krigar vi egentligen? Och svaret han vill ge själv är att ingen vet. Det är en värld av konspirationer och förvirrade individer som snabbt tappar kontrollen över skeendet och blir en bricka i världspolitikens spel. Ett spel som ingen kontrollerar. Historien vrids efterhand både två och tre varv bort ifrån verkligheten, men tappar trots det inte sina poänger.
Egensinnige OYeah har en underbar förmåga att beskriva de mest märkvärdiga ting på ett befriande vardagligt sätt. Det är ett språkbruk som tjänade honom väl i hans tidigare reseguider, som undvek den indoktrinerande ton som ofta återfinns i andra guider. Språket fungerar även i denna typ av politiska satir, där författaren har två fötter på jorden till skillnad från sina karaktärer. När dessa håller på att sprängas i bitar av USA:s bomber eller bli påkörda av stulna jeepar från CIA, står den allvetande skribenten säkert och rapporterar. Det är en stil som innebär en bristande sympati för bokens huvudpersoner - OYeah är smått hänsynslös när han utnyttjar sina antihjältar som karikatyrer över västvärldens inneboende självgodhet. Det är inte bara krigshetsarna som ironiseras över. Hjälparbetaren Hjärtrud Zvenzon får spegla naiviteten hos den vänstervridna medelklassen som försöker rädda världen genom att bara äta vegetarisk, makrobiotisk mat, även när de befinner sig i krigszoner, och den kraftfulla men något omdömeslösa diplomaten Eva Mordell känns inte allt för långt ifrån den bild av Sveriges representanter som visades i SVT:s Diplomaterna i våras.
