Pricksäkert om medelklassens ängslighet
I Dag före röd dag får vi följa Helena, en gift tvåbarnsmamma i sina bästa år, i hennes kamp med (flykt från?) den trista vardagsverkligheten. Maken Jonas har förberett en överraskning till familjen, en resa till Mallis över påsk. Barnen blir självklart överlyckliga, men Helena, som den ansvarsfulla och moderna människa hon är, blir upprörd över att han enväldigt fattat ett beslut som innebär att de kommer att bidra till klimat-undergången. Detta blir början till en konflikt mellan Helena och Jonas, men det triggar även hennes fortsatta handlingar och tankar berättelsen igenom.
Trots att vi rör oss i åtminstone en del olika miljöer i boken, så är fokus inte på vare sig person- eller platsbeskrivningar. Berättelsen utspelar sig snarare i Helenas huvud, som en lång och tjatig monolog, en konstant recension av allt. Det är jobbigt att följa tjattret som hennes tankar utgör, ändå fortsätter jag nästan maniskt att läsa vidare, för jag vill ju veta vad som är poängen, vad upplösningen är. Dessutom, och här lyckas Frensborg särskilt väl, är igenkänningen inte bara stor, utan massiv. Boken fullkomligt dryper av Svensson-igenkänning, särskilt över samtidens medelklass-ängslighet och klimatångest, liksom den existentiella ångesten i det lilla. Det förekommer dock korta glimtar av djup och allvar, något som växer allteftersom i berättelsen. Den absolut största behållningen finner jag i Frensborgs skarpa iakttagelser och pricksäkra språk, särskilt då hon kombinerar dessa mycket skickligt.
"...jag känner mig snopen, berövad på Den Stora Upplösningen"
Jag känner igen mig själv i Helenas tanketjat, den konstanta granskningen av allt och alla, inte minst mig själv, som evigt pågår i mitt huvud. Särskilt detta är något som förbinder mig som läsare med henne och får mig att läsa vidare, trots pinsamhetskänslorna detta väcker i mig. Det känns tryggt, och bekant. Kanske är det inte bara jag som är sådär jobbig. Till syvende och sist handlar berättelsen dock om Helenas upplösning från sin egen präktighet. Det är stundtals komiskt, och jag anar det underliggande påståendet: ”vi kanske inte behöver vara så ängsliga hela tiden”. Samtidigt lämnar slutet alltför mycket att önska, jag känner mig snopen, berövad på Den Stora Upplösningen, och för min del lyckas inte Frensborg knyta ihop säcken.
Maria Frensborgs Dag före röd dag är utgiven av Kaunitz-Olsson förlag.
