Annons
Annons

Kåren förstår inte doktoranderna


Uppsala studentkårs lyhördhet för doktorandernas synpunkter har blivit allt sämre. Ändå skyller kåren ifrån sig och anklagar doktoranderna för att vi inte är tillräckligt aktiva. De har fel. Låt mig ge ett av många konkreta exempel.

Svar på debattartikel i Ergo 10/02:

I tre år har doktorandnämnden bett grundutbildningsstudenterna om att få information rörande hur stor del av kårens totala budget som går tillbaka till doktoranderna och deras verksamheter. Studentkårens företrädare har flera gånger lovat att redovisa de fullständiga uppgifterna i den nästkommande verksamhetsbudgeten. Vi har litat på dessa uppgifter, men har gång på gång blivit besvikna. Den senaste budgeten, som delgivits oss doktorander, utgör inget undantag.

Det är förvånansvärt att Vita och Lundman inte tar till sig av doktorandernas högst sakliga argument, utan anser att vi inte är tillräckligt aktiva i vårt kårarbete. Vi har ju inte bildat ett doktorandparti . Min enkla fråga är: Varför skulle vi göra det? Vi har redan en välfungerande demokratisk organisation och jag är övertygad om att universitetets vetenskapliga företrädare delar uppfattningen om att vi är synnerligen väl förberedda och pålästa i sakärendena - något som man dessvärre inte alltid kan säga om grundutbildningsstudenterna. Doktoranderna lägger med andra ord ned den tid som erfordras på de frågor som är väsentliga för oss. Däri ingår åtskilliga doktorandmöten på olika nivåer inom universitetet. Att delta i tidskrävande och ofta helt meningslösa diskussioner i kårfullmäktige förefaller däremot, för de allra flesta doktorander (och grundutbildningsstudenter), vara bortkastad tid. Uppenbarligen har Vita och Lundman en motsatt uppfattning, vilken respekteras.

Kårens bristande förståelse för doktorandernas situation illustreras även av att Vita nyligen, i Samverkansgruppen, argumenterade för att studenternas (inklusive doktorandernas) inflytande i nämnder och kommittéer borde begränsas, eftersom mötena bara tar onödigt lång tid. Doktorandnämnden tog självfallet avstånd från Vitas uttalande, eftersom vi anser att samtalen med universitetets vetenskapliga företrädare utgör grunden för vårt förtroendemannaskap. Att minska möjligheterna till dialog med universitetet vore mycket olyckligt.

Det är dock glädjande att Vita och Lundman är positiva till att decentralisera kårens makt och ekonomiska medel. Detta borde resultera i att Ni överger Er tidigare tanke, att kontrollera och eventuellt censurera doktorandnämndens externa skrivelser till exempelvis riksdag och regering. Låt mig avslutningsvis säga att jag har full förståelse för om nyvalda företrädare för grundutbildningsstudenterna till en början kan vara mindre väl insatta i specifika sakfrågor, men detta borde resultera i en ödmjuk inställning och inte i arroganta utspel. På så vis skapas ingen konstruktiv dialog.

Oxford, 10 november 2002 Christopher Lagerqvist

Slutreplik från Uppsala studenttkår:

Christopher Lagerqvist uppmanar Uppsala studentkårs (US) företrädare att ha en ödmjuk inställning och inte göra arroganta utspel. Om han själv gjorde detta skulle dialogen oss emellan vara mycket mer konstruktiv. Tack och lov har vi en doktorandnämndsordförande som, till skillnad från Lagerqvists raljanta och arroganta stil, är öppen för samarbete, värdesätter sådant och är villig att tillsammans med oss förbättra situationen för doktoranderna.

Det är riktigt att det sedan lång tid tillbaka har funnits ett problem mellan kåren och doktorandnämnden (DN). Det är ett resultat av båda parters ageranden. DN har under många år distanserat sig från kåren och det har varit svårt att få till samarbeten, t.ex. i form av gemensamma remissvar eller skrivelser. Doktoranderna har sällan använt sig av våra centralt arvoderade eller aktivt tagit initiativ till att gemensamt driva doktorandfrågor. Man har helt enkelt betraktat sig som en egen kår, velat leva sitt eget liv och därmed gått miste om mycket inflytande i Uppsala studentkår.

Samtidigt finns det, och jag är den första att erkänna detta, anledning till självkritik. Ett stort problem är att grundutbildningsstudenter och doktorander inte träffas inom ramen för vår organisation. Grundutbildningsstudenter sitter inte i DN och doktorander sitter inte i fullmäktige eller styrelse. Studentkårens ledningar har under flera år distanserat sig från doktoranderna. Centralt arvoderade har sällan arbetat gentemot doktoranderna och kåren har emellanåt osynliggjort doktoranderna. Med tiden har detta lett till att DN och US fungerat som två olika organisationer, vilket har varit till nackdel för vårt inflytande.

Jag har dock anledning att se positivt på framtiden. Under denna tid då jag har verkat som ordförande har jag prioriterat en god och öppen relation till DN:s ledning. Dess presidium och jag har därför tillsammans drivit igenom ett flertal krav mot universitetet som rör doktoranderna: att universitetet behåller minimibeloppen som ska finansiera forskarutbildningen, att man inom ramen för forskarutbildningen prioriterar arbetet med internationaliseringen, att doktorander får pedagogisk erfarenhet och att universitetets arbete för ökad social och etnisk mångfald även omfattar forskarutbildningen. Vi har även skrivit ett gemensamt yttrande angående en biblioteksutvärdering.

DN:s ledning har med andra ord visat den vilja till konstruktiv dialog och samarbete som behövs för att stärka samarbetet mellan grundutbildningsstudenter och doktorander. Detta är oerhört positivt och har, i motsats till Lagerqvists raljanta och illa underbyggda påståenden, stärkt lyhördheten för doktorandernas synpunkter. Detta konstruktiva samarbete hoppas jag fortsätter. Genom ökad förståelse och kunskap om varandras situationer kan studenter, grundutbildnings- som forskarstuderande, tillsammans föra alla studenters talan.

Slutligen vill jag kommentera Lagerqvists referat till Studentsamverkansgruppen, som är ett missförstånd. Det är självfallet inte min avsikt att begränsa studentinflytandet. Snarare vill jag utveckla och stärka det existerande, med former likt studentsamverkansgruppen, fast på andra nivåer och inom andra frågor.

Ignacio Vita
Ordförande,
Uppsala studentkår


Annons

Annons

Läs mer

DEBATT. "Det är vår tur nu - bygg ett Sverige där unga har råd att leva", skriver Julia Karlsson från Laboremus S…
DEBATT. "Regeringen och landets alla lärosäten måste därför förstärka resurserna till socionomutbildningen – det är en…
"Svensk kurslitteratur befinner sig i en akut kris. Bristen på tillgång till svensk kurslitteratur hotar inte bara…