Akademikerförbundet SSR: "Satsa på socionomutbildningen – låt lag bli verklighet"

Det här är en debattartikel. Alla åsikter är skribenternas egna. 

Vi representerar socionomstudenter runt om i Sverige. I somras trädde den nya socialtjänstlagen i kraft. Den markerar en historisk möjlighet för socialt arbete: insatser ska vara förebyggande, mer tillgängliga och bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Men lagtexten kan inte ensam skapa den förändring som utlovas. För att ambitionerna med lagen ska bli verklighet krävs investeringar i socionomutbildningen – annars riskerar den nya lagen att stanna på pappret.

Under flera års tid har socionomprogrammen runt om i landet blivit allt mer pressade. Lärosäten har tvingats minska de lärarledda timmarna, samtidigt som studentgrupperna blivit större. Följden är en utbildning som inte kan leva upp till de krav som samhället ställer. När mötet med lärare ersätts med självstudier går vi miste om fördjupad diskussion, handledning och det kritiska tänkande som är kärnan i en akademisk utbildning. Denna utveckling är inte slumpmässig – den är resultatet av decennier av systematisk underfinansiering. 

Enligt fackförbundet SULF saknar dagens högskoleutbildningar över 13 miljarder kronor i resurser jämfört med 1990-talet, vilket motsvarar att en tredjedel av utbildningen i praktiken inte finansieras. Produktivitetsavdrag och krav på effektivisering har urholkat finansieringen år för år, trots att undervisning inte kan “rationaliseras” på samma sätt som en industriell process. Resultatet blir färre lärarledda timmar, större grupper och en utbildning som inte ger oss den kvalitet vi behöver. Det är ohållbart att tala om en kunskapsbaserad socialtjänst samtidigt som själva utbildningen urholkas. Regeringen och landets alla lärosäten måste därför förstärka resurserna till socionomutbildningen – det är en investering i välfärdens framtid, inte en kostnad.

Ett annat avgörande område är den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). För många av oss är den det första riktiga mötet med det sociala arbetets praktik och ett av de viktigaste inslagen i utbildningen. Men kvaliteten varierar kraftigt mellan olika kommuner och placeringar. I bästa fall får studenten en engagerad handledare med tid och förutsättningar att vägleda, i värsta fall lämnas man att klara sig själv i en redan pressad verksamhet. Så kan det inte fortsätta. Vi vill se riktade statsbidrag till kommunerna som täcker handledartid och möjliggör lärande. Varje student har rätt till en kvalitativ praktikplats, och varje handledare måste få rimliga villkor för att faktiskt kunna handleda oss in i yrket.

Vi hör ibland invändningen att ekonomin redan är hårt pressad. Men alternativet är betydligt dyrare: en socialtjänst som inte får den kompetens den behöver. Det gör att vi inte kommer kunna hjälpa  lika många barn ur gängkriminalitet eller inte få förutsättningar att stötta samhällets mest utsatta på bästa möjliga vis. Varje misslyckad rekrytering, varje socionom som lämnar yrket i förtid och varje bristfälligt beslut i socialtjänsten kostar samhället mångdubbelt mer än en investering i utbildning och handledning av hög kvalitet.

Vi socionomstudenter är redo att ta ansvar för framtidens välfärd. Men för att vi ska kunna bli den kunskapsbrygga som den nya socialtjänstlagen förutsätter krävs att staten, lärosätena och arbetsgivarna tar sitt ansvar. Satsa på socionomutbildningen. Ge oss fler lärarledda timmar, högre kvalitet i VFU och resurser som matchar samhällets förväntningar. Låt inte den nya socialtjänstlagen bli tomma ord – ge oss verktygen att förverkliga den. 

Anton Silverbern, ledamot, Akademikerförbundet SSR:s studentråd 
Annie Wingqvist, ordförande utbildningsutskottet, Socionomus Uppsala
Petter Hallin, ordförande, Socionomsektionen i Lund
Luan Cassol, ordförande, Socionomsektionen LIU