Annons
Annons

Sluta ifrågasätta bostadsbristen


Nu är det inte enbart världsfrånvända kommunalpolitiker, studentfientliga debattörer på unt.se och försoffade professorer som ifrågasätter bostadsbristen. Studentföreträdare själva börjar använda samma argument. Därför tycker vi det är dags att komma med en definition av bostadsbristen som man enkelt kan använda sig av för att sätta problemen i sitt sammanhang

Att bli offer för bostadsbristen innebär inte att man tvingas bo på gatan. Det brukar kallas att vara hemlös. Däremot betyder det att man saknar fast boende som ger trygghet i tillvaron, att man i någon mån kan välja var och hur man vill bo, samt vad man kan betala för samma hem. Begrepp som bostadsbrist kan vara svårdefinierade, men skillnaden mellan bostadsbrist och att bo på gatan är stor.
Idag saknas tusentals bostäder bland studenter. SFS uppskattning i sin senaste bostadsrapport är hela 14 000. Vår bedömning är försiktigare och grundad på den andrahandsförmedling som finns på vår hemsida och de studenter som kontaktar oss varje termin. Dessutom är den akuta bostadsbristen bara en del av problemet, någon valfrihet av bostad finns inte idag, varken för studenter eller andra låginkomsttagare.
Vi har svårt att förstå hur till och med Ergo antyder att bostadsbristen är ett lyxproblem, på samma linje som Stephen Schad (c) argumenterat i UNT. Enligt de som ifrågasätter bostadsbristen, är normalstudenten bortskämd och vill ha en billig, central lägenhet. För oss som arbetat och arbetar nära bostadslösa studenter är detta resonemang totalt främmande. De studenter vi möter är i desperat behov av tak över huvudet. De nöjer sig tyvärr med undermåliga bostäder eftersom det är vad som står till buds. Att bo i ett rum i en fuktig källare till ett pris av 3 000 kr/mån är inte mänskligt.
Det slöseri med mänskligt kapital som pågår är förkastligt och vi ser bara en lösning på problemet: att bygga. Bygga nytt, bygga om, bygga hyresrätter. Bygg där det finns mark, bygg i ytterområdena; bortanför Flogsta, Rosendal och Gottsunda. Men det är klart; bor man inte på gatan är man kanske inte bostadslös. För som student har man inte rätt att klaga. På samma vis som när man lever under existensminimum, då existerar man ju likafullt. Och det duger tydligen i 2000-talets Sverige och universitetsstaden Uppsala - att existera och inte att leva.

Sofia Larsson,
vice ordförande 2003/04
Andreas Nork,
vice ordförande 2002/03

Svar från redaktionen:

I den ledare i Ergo 11/03 som refereras till ovan skrev vi bl a: även om dagens situation är långt ifrån idealisk finns det anledning att ifrågasätta om det rör sig om en kris i ordets verkliga betydelse. Även om sådana ord från en studentkårstidning är liktydigt med svordomar i kyrkan ser vi faktiskt ingen större anledning till avbön. Ergo har dock ingen avsikt att driva några teser särskilt långt i denna riktning.
Vi nöjer oss därför med att konstatera att det är glädjande att Uppsala studentkår tar varje chans som bjuds att argumentera för behovet av fler ordentliga studentbostäder i Uppsala. Vi ser detta som helt och hållet i linje med vad en organisation av deras typ bör ägna sin tid åt, och även om vi inte är överens om vilken sorts retorik som passar bäst för att beskriva bostadsbehovet är vi ändå ense om att det existerar.

Hannes Ljunghall,
tf chefredaktör
Caroline Thorén,
tf redaktör


Annons

Annons

Läs mer

This article is a opinion piece. All opinions are the writers own.  I am writing this to Muslim migrant women in Sweden…
"Här är det verkliga problemet: dessa 250 000 kr hade kunnat gå till satsningar på att laga hålen på båten, ty ibland…
Inför onsdagens konstituterande fullmäktigesammanträde lägger S-studenter, Uppsala universitets studenter och…