Tillväxten bromsas av ojämlikhet
De perioder med borgerligt styre i Sverige har knappast utmärkt sig med någon rekordtillväxt i vare sig BNP eller hälsotal.
När man ser till den ekonomiska forskningen finns det ännu en viktig förklaring till folkhälsan och det är den ekonomiska ojämlikheten.
De fattigaste i ett samhälle är generellt sett också de sjukaste. Det gäller alltså att höja de fattigastes levnadsnivå, dels i absoluta siffror, och dels i jämförelse med de rikaste. Minska klyftorna med andra ord.
Står detta i konflikt med tillväxten? Nej, tvärtom. Det har gjorts en gedigen forskning på sambandet mellan ojämlikhet och tillväxt under det senaste decenniet, som visar att stora klyftor tenderar att minska tillväxten. I nämnd orsaksriktning. En sammanfattning av forskningen finns i artikeln Economic inequality and its socioeconomic impact av Thorbecke Charumilind, som alla studenter enkelt kan hitta genom sökmotorn Scirus för vetenskapliga artiklar.
Det verkar alltså inte vara någon slump att världens mest ojämlika länder också hör till de fattigaste, medan de jämlikare länderna är rikare. UNDP, som Jonas Dahlgren hänvisar till, slår också fast i sin senaste Human Development Report att vägen till minskad fattigdom inte går genom färre riktade politiska insatser till förmån för de fattiga, utan genom fler.
Att moderaterna nu kritiserar s-v-mp-förslaget att öka klyftorna genom att sänka förmögenhetsskatten ser lovande ut. Men för att minska klyftorna för en ökad tillväxt krävs lite mer ansträngning än så.
