Annons
Annons

EU-valet missnöjesyttring både nationellt och lokalt


Den flitige debattören Jonas Dahlgren (m), ser resultatet i sommarens EU-val som en missnöjesyttring och tror att kommande val kommer att följa samma mönster.

Junilistan fick 14,4 procent i EU-valet, en osannolik siffra för ett bara fyra månader gammalt parti. För hela etablissemanget och övriga Sverige, kom detta som en överraskning. För (s) måtte det ha blivit den kallaste av duschar. Fenomenet om David mot Goliat gör sig påmint. Antagligen trodde sig (s) kunna betala sig fram till en valframgång. Man kunde se deras reklam på annonspelare överallt i Sverige. Fast någonting gick snett. (S) gjorde sitt sämsta val sedan 1912.

I mångt och mycket berodde Junilistans framgång på missnöje. Många är missnöjda över EU och den förda Europapolitiken i Sverige. Varför ökar arbetslösheten, hur kommer det sig att det regionala sjukhuset ska läggas ned, och den lokala skolan drabbas av nedskärningar? I Stockholm är det trängselavgifterna som debatteras. I Sigtuna är det irritationen över att man nu helt plötsligt ska börja fira Ramadan under skolåret

Här i Uppsala är det Musikens hus som står i fokus. I de flesta fall är det etablissemanget som bestämt en sak men väljaren tycker något annat. Väljarna känner sig överkörda och det blir en form av David mot Goliat. Väljarna vill kanalisera sitt missnöje och om det infaller ett EU-val vart femte år, kan det finnas risk att ett sådant val får klä skott. Det är alltså rimligt att tro att missnöjet i EU-valet är sprunget ur ett missnöje nationellt, regionalt som lokalt.

Många väljare känner sig hemlösa i EU-debatten. Vem tar deras intressen på allvar i en massflod av 338 miljoner röster i EU? Reklamannonserna tog i vart fall inte väljarna på allvar. Vi kunde läsa om jobb och välfärd till alla. Det kan med perspektiv tolkas som ett hån. Man hade lika gärna kunnat skriva godis till alla, eller mer plåster i sjukvården. Det blir barockt att tro att väljarnas kunskaper om EU är på källarplansnivå. Så vinner man inget väljarstöd. Hånet mot väljaren kan yttra sig i missnöje, ett missnöje på hela 14,4 procent.

Vad kan vi lära oss av detta? Min farhåga är att liknande missnöje också kan inträffa framgent även i andra val. Vårens diskussioner om kungahuset har inneburit osymmetriskt mycket uppmärksamhet för republikanerna. Detta kan bilda en pendang hos kungavännerna som vill visa Konungen sitt stöd och eventuellt bilda ett kungaparti. Den tanken är inte helt otänkbar.

Min förhoppning är dock att de kungavänliga partierna i riksdagen tar sitt ansvar och betonar sitt stöd för vårt statsskick. Själv är jag moderat kandidat i Uppsala inför valet 2006. För mig är stödet för den svenska monarkin en av dem viktigaste frågorna och jag kommer att driva i valrörelsen 2006. Lefve Konungen


Annons

Annons

Läs mer

"Det är inget annat än hyckleri. Vem ska ta våra krav på allvar när vi själva vägrar att leva upp till dem?", skriver…
"Det sägs att sociala kunskaper är nyckeln till ett framgångsrikt yrkesliv. Samtidigt håller social interaktion som…
"Vår ambition är att Uppsala universitet ska ges förutsättningar att vara ett av världens 50 främsta lärosäten", skriver…