Postmodernism öppnar för ideologisk manipulation

Varför blir Eva Lundgren så upprörd över att hennes forskning granskas?
Det jag uppfattar att Eva Lundgren gör genom att ta till så stora ord som generalinkvisition när hennes forskning nu ska granskas - är att hon utövar makt. Hon använder starka kodord och utmålar kritiker av hennes forskning som patriarkala förtryckare. I vårt samhälle är det den kanske mest effektfulla association by fear-taktik som man kan tänka sig. Men ärliga samtal underlättas inte av den retorik som Lundgren använder sig av.
Eva Lundgren tillhör en postmodern forskningstradition, och det postmoderna forskningsidealet innebär bland annat att forskaren inte anses behöva vara ideologiskt neutral för det finns ändå ingen objektivitet. Även om det kan låta väldigt mycket common sense, är det farligt eftersom det öppnar för ideologisk manipulation.
Flera av Eva Lundgrens forskningsverk har titlar som gör starka och onyanserade kopplingar mellan kristen tro och våld och övergrepp. (T ex Gud och alla andra karlar: en bok om kvinnomisshandlare och Låt barnen komma till mig som är en avhandling som handlar om incest.) Även det är exempel på osmaklig association by fear-teknik. Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte, Guds rike tillhör sådana som de är vad Jesus säger och det brukar uttalas vid varje dop som en förklaring för att Gud tar emot barnen som fullvärdiga individer. Inte en självklarhet i alla samhällen, eftersom barn i allmänhet är maktlösa. Och en människosyn som värderar människor i förhållande till deras makt leder till en låg syn på de maktlösa. Kristen människosyn handlar till stor del om upprättelse av de maktlösa, vilket Nietzsche vände sig emot.
Postmoderna ideologer som Foucault menar (i Nietzsches efterföljd) att allt mänskligt samspel handlar om viljan till makt. Ett mer destruktivt förhållningssätt till relationer kan jag inte tänka mig. Ändå är Foucault något av en husgud inom postmodern forskning.
Lundgren menar att manlig identitet helt är en social konstruktion - och att den manliga identiteten helt konstrueras i vårt samhälle genom maktutövandet över kvinnor.
Enligt Foucaults berömda tes om att sanning bara är vad makthavarna vid en viss punkt anser och att kunskap således inte finns, så menar postmoderna teoretiker att det viktigaste är att sätta agendan - att producera kunskap. Att studera verkligheten är inte lika viktigt, för verkligheten är en social konstruktion, som konstrueras av de som sätter agendan.
Det produceras just nu mycket kunskap i det postmoderna lägret som vill lära oss att vi bara finns till i den mån vi har makt över andra människor. Det leder till en förödande syn på våra sociala relationer. Tesen att vi blir till i den mån vi har makt över andra människor, leder till en tröstlös maktkamp och en låg syn på de maktlösa.
Att avslöja maktmissbruk är dock en god - men i huvudsak annan - sak. Det kräver att man lägger bort a priori föreställningen att mänskliga relationer främst handlar om makt, annars kommer man se alla uttryck som uttryck för maktmissbruk. Det är väl därför som Lundgren är ovillig att kalla våldsbenägna män för onormala? De utövar sitt våld på ett fysiskt sätt och vi icke-slående män är lite smartare så vi utövar det på lagliga sätt.
Det kräver också att man behåller sanningsbegreppet - annars finns det inget orättfärdigt förhållande att kritisera. Bara maktförhållanden att beskriva.