Universitetet har blivit livets hårda skola
I dagarna har tusentals nya förväntansfulla studenter anlänt till Uppsala. Nationer och andra studentorganisationer gör vad de kan för att försöka leva upp till deras förväntningar om en givande och rolig studietid. På reccemottagningen i universitetshuset hälsar läroverket de nya studenterna välkomna till
Ja, till vaddå? Till meningsfulla studier med många och givande föreläsningar och seminarier? Till en studentvänlig stad med goda möjligheter till boende? Till en vardag som till fullo kan ägnas åt akademisk förkovran?
Trots studentorganisationers och universitetets engagemang kan de nya studenterna knappast välkomnas till en någorlunda problemfri vardag och givande studier. Det dröjer inte länge innan recentiorerna vaknar upp ur nollningsruset och tvingas lägga pannan i veck för att lösa problem som är allt annat än av akademisk karaktär:
Bostadsproblemet: Avgifter, skatter och regleringar gör att få vågar eller har råd att bygga. Resultatet blir en skriande brist på bostäder som i stor utsträckning drabbar studenterna. Att antagna studenter tvingas tacka nej till sin studieplats på grund av att de inte har någonstans att bo är oacceptabelt.
Studiemedelsproblemet: Bristen på konkurrens gör att CSN kan behandla oss studenter hur som helst. Vi tvingas lägga värdefull tid på att sitta i telefonköer. Med privata aktörer, såsom vår egen lokala bank, skulle vi kunna få större valmöjligheter och personliga lösningar, större tillgänglighet och därmed större trygghet. Staten skulle fortfarande kunna stå som garant, men den behöver inte utföra tjänsten. Det har den med all önskvärd tydlighet visat att den inte är kapabel till. Det funkade förr och det skulle funka nu.
Tvångsanslutningen till facket: Pengar som skulle kunna gå till exempelvis kurslitteratur går till en kårfacklig avgift. Om vi inte betalar får vi inte ut våra poäng, och då kan vi inte fortsätta att studera. Om kåren är så viktig och gör så mycket för oss studenter så skulle vi vilja betala avgiften frivilligt.
Arbetslöshetsproblemet: Skatt på arbete och snårig lagstiftning gör att få vågar anställa. För att dölja den höga arbetslösheten tvingas vi, då vi är klara, in i olika åtgärdsprogram på AMS. Vad är det för mening med en högskola för alla när ingen kan omsätta sina kunskaper i det verkliga livet?
Det som vi tar med oss ut från dagens universitet och högskolor är inte akademiska meriter, utan en läxa lärd genom livets hårda skola. För detta kan vi tacka socialdemokratin med stödpartier. De ger med ena handen men tar dubbelt med den andra. Det är en situation som har byggts upp under lång tid, men den vackra retoriska fasaden har rämnat och de stora bristerna i dagens system blir allt mer tydliga.
Det är hög tid för maktskifte - för studenternas skull. Varmt välkommen till Uppsala universitet
Maria Malmer, ordförande
Fria Moderata Studentföreningen
i Uppsala
