Sundqvists ställningstagande ödeläggande för yttrandefriheten

När Uppsala universitet nu efter stort medieintresse och på ytterst oklara grunder beslutat att granska Eva Lundgrens vetenskapliga produktion kan det vara intressant att dra sig till minnes ett annat ärende som tilldrog sig stor medial uppmärksamhet i början av 1990-talet; Jan Bergman-affären.
Jan Bergman, professor i religionshistoria vid Uppsala universitet, gjorde i egenskap av expertvittne en rad antisemitiska uttalanden i rättegången mot Radio Islams ledare Ahmed Rami. Precis som Eva Lundgren uttalade han sig i ett utomvetenskapligt sammanhang på basis av sin forskning, och då, precis som nu reagerade Uppsala universitet.
Reaktionerna på Eva Lundgrens uttalanden är intressant nog de diametralt motsatta jämfört med de reaktioner Jan Bergman fick. Dåvarande rektor för Uppsala universitet Stig Strömholm skrev själv om Jan Bergman-affären i Universen. Där uttrycker han åsikter om hur man som rektor bör agera i en situation där en forskare i ett utomvetenskapligt sammanhang uttryckt åsikter som universitetets ledning anser vara problematiska.
Då precis som nu utsattes rektor för externa påtryckningar att ta i med hårdhandskarna och aktivt ta avstånd från uttalandena. Strömholm ansåg att ställningstaganden i konkreta åsikts- och kunskapsfrågor av överordnade universitetsmyndigheter utan särskild egen kompetens är ytterst olämpliga och sådana uttryck missbrukas till åsiktsförtryck, och politiskt eller ekonomiskt starka påtryckningsgrupper kan med sådana metoder inkräkta på den vetenskapliga friheten. Han konstaterar vidare att det enda universitetsledningen kan göra i ett sådant ärende är att konstatera om yttrandefrihetens gränser överskridits och hänvisar vidare till en hovrättsdom som lyder: Även åsikter som av flertalet uppfattas som befängda eller till och med provocerande får framföras.
Strömholm ansåg att det är upp till det övriga forskarsamhället att genom offentlig debatt, bevisföring och argumentation påvisa en forskares eventuella sakfel, felbedömningar, tvetydiga uttalanden eller förtiganden och att det inte är den hierarkiskt överordnade administrativa instansen som skall ingripa med maktspråk.
Nuvarande rektor väljer däremot att i UNT (28/5-05) kommentera Lundgrens uttalanden som märkliga och menar att det är fullständigt oacceptabelt att bara ha ett perspektiv i forskningen.
Rektor Bo Sundqvists beslut att efter
en högst diskutabel dokumentär och de efterföljande externa påtryckningarna granska Eva Lundgrens vetenskapliga produktion är ett ställningstagande som får konsekvenser inte bara för Eva Lundgren utan även för Uppsala universitets studenter. Granskningsbeslutet sänder ut signaler om att vilka forskare som utsätts för kritik och granskning är godtyckligt, och behandlingen av Eva Lundgren och hennes forskning kan i förlängningen betyda att vissa teoretiska perspektiv uppfattas som illegitima och omöjliga att använda sig av som student vid Uppsala universitet. Antagligen kommer en student tänka sig för både en och två gånger innan hon/han väljer att skriva en uppsats med utgångspunkt i begreppet könsmaktsordning eller Eva Lundgrens forskning. Detta är ett problem.
Med Strömholms ord kan vi bara avslutningsvis konstatera att det är lätt att inse, vilka konsekvenser det skulle kunna få om universitetens ledning skulle på grundval av egna ställningstaganden i kontroversiella politiska, religiösa, etiska eller vetenskapliga frågor vidtaga sådana åtgärder som innebär maktutövning mot enskilda forskare. I tider av spänning och konflikt skulle en sådan ordning bli ödeläggande för den akademiska friheten och därmed också den allmänna yttrandefriheten.

Anna Olovsdotter Lööv,
jämlikhetsansvarig
Sara Lindblom,
vice ordförande - utbildningsfrågor
Martin Hofverberg,
vice ordförande - studiesociala frågor