Snedrekrytering är inte naturligt bara vanligt

Svar på Jakob E:son Söderbaums artikel i Ergo 1/06

Många av skälen för social snedrekrytering som Jakob framför är giltiga, om än tunna. Ett argument som är direkt tvivelaktigt för att inte säga motbjudande är påståendet att det inte är fel med kulturer som går i arv. Det må så vara att jag som kulturstuderande har en betydligt bredare definition av begreppet kultur än gängse student. I kulturbegreppet ingår ett samhälles normer, värderingar, åskådningar och traditioner. Våra lagar är som bekant ett instrument för samhällets värderingar och i den bemärkelsen är de en del av det kulturella arvet. Innan 1919 var det en del av svenska kulturarvet att inte ge kvinnor rösträtt. Vi ansåg det vara rätt att utdöma dödsstraff under fredstid fram till 1921, och ända fram till 1972 under krigstid. 1922 öppnades det statliga institutet för rasbiologi - det första i världen - som 1958 ändrade namn till medicinsk genetik. Vi blev först i världen 1979 med att införa förbud mot barnaga. Kultur går i arv, men all kultur är inte av godo. Kultur reproduceras med varje ny generation men det föranleder inte att samhällskulturen är fast, oföränderlig genom tiderna.
Det tyngsta argumentet som Jakob framför för social snedrekrytering är det ekonomiska argumentet. Han anger att barn från mindre bemedlade hem skräms iväg från studier av kommande studieskulder, den akademiska arbetslösheten och studentlivet under existensminimum. Under många år existerade inte den akademiska arbetslösheten vi ser idag och ändå existerade social snedrekrytering. Köpkraften för studenterna har minskat på senare tid men även under de goda åren existerade social snedrekrytering. Social snedrekrytering är något som diskuterats sedan 1800-talet, även om debatten haft olika namn under åren. De ekonomiska argument och bostadsargument som Jakob anger är giltiga men de utgör endast en liten del av förklaringen till orsakerna bakom social snedrekrytering.
Jakob motiverar social snedrekrytering utifrån tre argument; de ekonomiska argumenten, bostadsargumentet och slutligen studietraditionsargumentet. I den pågående debatten kring social snedrekrytering är studietraditionsargumentet det tyngst vägande. Jag finner det stereotypt och ogenomtänkt att påstå att de arbetarbarn som på något sätt finner det själsligt berikande att läsa böcker överger böckerna i tonåren för kärlek, kompisgäng och berusningsmedel. Studietradition omfattar betydligt mer än att läsa böcker. Det handlar om inställningar, kunskap och värderingar till utbildning. Växer man upp i en familj eller umgås i en miljö där högskolestudier är självklart, där det är en del av ens familjeidentitet, kommer man känna sig naken utan högskoleexamen.
Däremot om man som arbetarbarn aldrig ser högre studier som en självklarhet eller ens ett alternativ till att arbeta efter gymnasiet är det således högst naturligt att skolprestationerna och ambitionen i skolan skiljer sig mot den socialt studiemotiverade gruppen. I högstadiet var det lätt att se vilka som ansträngde sig i skolan mot de som inte gjorde det, antagligen hade de olika föresatser under högstadiet. Motivationen till studieexcellens är beroende av syftet med studierna. Ytterligare ett exempel på att vi påverkas av vår uppväxtmiljö är jämförelsen mellan dessa två grupper med lika betyg. Vid lika betyg kommer gymnasieeleven med akademiska föräldrar att söka sig till högskolan i högre grad än arbetarbarnet, detta även vid knappt godkända betyg. Anledningen till att det kallas social snedrekrytering är att orsakerna är just det - sociala.
Enligt rapporter där högskolan betraktas som ett system av sociala hierarkier ser man att studenter är bundna av sina familjebakgrunder. Kortfattat kan man säga att studenter från starkt ekonomiskt bemedlade hem läser till civilingenjörer och ekonomer, för ett arbete inom privat sektor. Barn från en kulturellt studietung bakgrund så som läkare och universitetslärare söker sig till forskning, läkarprogrammet samt psykologutbildningar. Arbetarnas söner och döttrar väljer i regel kortare och mer yrkesinriktade program.
På så sätt är vi alla utsatta för en social snedrekrytering. Sannolikheten att vi ska gå utanför vår sociala hemvist är liten. Vi känner oss trygga i vår sociala miljö där vi lärt oss koderna för uppförande, vi vet vad som förväntas av oss och vi blir belönade när vi uppfyller kraven och önskemålen från vår sociala omgivning.
Det räcker således inte bara med möjligheten att läsa på högskolan, utan man måste även vara medveten om möjligheterna för att kunna utnyttja möjligheterna som står en till buds.

Andréas Karlsson
Koordinator för ESMeralda

Svar på Jakob E:son Söderbaums artikel i Ergo 1/06

Är det så konstigt att det i första hand är akademikerbarn och inte arbetarbarn som läser vidare efter gymnasiet, frågar sig Jakob E:son Söderbaum i förra numret av Ergo. Söderbaum pekar på några av orsakerna till den sociala snedrekryteringen och drar slutsatsen att den sociala snedrekryteringen varken är onormal eller felaktig. Socialdemokratiska studenter är av en annan uppfattning. Där Söderbaum enbart ser fakta, vill vi agera för förändring.
I teorin har alla i Sverige lika stor rätt och möjlighet att läsa vid högskolor och universitet. Det finns inga formella hinder för någon att söka sig till högre utbildning. Verkligheten ser dock helt annorlunda ut. Det är 6-7 gånger vanligare att man läser på universitetet om man kommer från en akademikerfamilj än om man kommer från en arbetarfamilj. Detta noterar Söderbaum helt korrekt i sin artikel, men då detta verkar vara något naturligt för honom arbetar Socialdemokratiska studenter för att klassbakgrund INTE ska vara avgörande för människors reella möjligheter och val.
Sverige har ett av världens bästa studiestödssystem. Dock är det inte bra nog. Det kan verka avskräckande att både leva knapert i flera år samt dra på sig stora studieskulder. Socialdemokratiska studenter arbetar därför för att studiemedlet ska höjas från 69 000 kr till 84 000 kr per år och att det ska vara hälften bidrag, hälften lån. Höga lån ska inte avskräcka någon från att studera. Socialdemokratiska studenter arbetar också för att det ska byggas fler billiga studentbostäder. Ingen ska behöva tacka nej till sin studieplats för att de inte har föräldrar som kan köpa dem en lägenhet.
Den socialdemokratiska högskolepolitiken har länge prioriterat att ge fler tillgång till högre utbildning. Ett av de centrala motiven för utbyggnaden av högskolan har varit att minska den sociala snedrekryteringen och öka mångfalden i högskolan. Antalet högskolenybörjare som kommer från arbetarhem har därför aldrig varit så högt som idag. Grundtanken i denna politik är att snedrekrytering går att påverka. Människor kan ta makten över sina egna liv och förändra samhället, om de bara ges redskapen för det. Snedrekrytering och diskriminering är inte alls naturligt. Bara vanligt.

Kårpartiet Socialdemokratiska
studenter i Uppsala genom
Kristina Persdotter