Sprithumor och konsensus i kårvalsdebatten 2026
Dörrarna öppnas 17.40, efter att valutskottet stämt av det sista och studenter väller in och tar plats på stolarna. Händer skakas till höger och vänster. Eller egentligen saknas ju högern, de missade tydligen att registrera sig i tid, uppger en säker källa. Flera kända ansikten dyker upp; Sigrid Welin, ordförande från Farmacevtiska studentkåren och Benjamin Eneslätt, ordförande på Uppsala teknolog och - naturvetarkår har tagit plats. 17.50 ringlar sig kön till baren lång genom rummet. Har studenterna kommit för öl, eller för kårvalsdebatt, kan man fråga sig. Festsalen fylls av ett sorl, och de flesta stolarna är fyllda.
Gröna studenters förstanamn Anton Medin verkar få några sista medskick inför debatten från partikollegor och före detta ordförande Elsa Ewert samt sittande vice ordförande Maria Sorelius.
Klockan slår 18.00 och någon minut därpå fattar Elenor Söderberg från valutskottet micken och hälsar alla välkomna.
– Ni kanske är här för öl, men ni kanske är här för att lyssna på våra partier. Möjligheter finns att både äta och dricka, bara att beställa i baren. Inget förbud på att dricka öl - eller alkoholfritt för den delen under debatten. Men smyg gärna!
Hon fortsätter med att berätta att tilltänkt moderator tyvärr ligger på sjukhus. Moderatorn för kvällen blev alltså inringd och har haft knappt dygnet att förbereda sig, så ha lite överseende med det! Han har kopplingar till Uppsala, men pluggar inte än.
Moderator Edvin Johansson, som alltså inte själv är eller har varit Uppsalastudent, fattar micken och förklarar hur den första delen av debatten kommer att gå till.
– Vi börjar med en presentationsrunda på två minuter, därefter gäller 30 sekunder för varje inlägg i debatten. Vill man säga någonting så får man räcka upp handen och jag fördelar ordet därefter. Men jag tycker att vi kör igång, det finns ingen anledning att vänta längre.
Så sant som det var sagt, Arad Javanmardi, förstanamnet för Vänsterstudenter (V) får första ordet.
– Vi har alltid haft ett fokus på hur man kan genomföra konkret politik och förbättra processen som kåren arbetar i. Vi vill se konkreta förbättringar i studenters vardag, som att skapa fler studieplatser, en mer jämlik utbildning och gratis mensskydd på campus.
Turen går över till S-studenters (S) förstaförstenamn (nej, det är inte en typo) Sixten Andersson. Det andra förstenamnet innehas av Joseph Ejnelind tillika sektionsordförande för Samhällsvetenskapliga sektionen på Uppsala studentkår, som alltså kommer att sitta på Sixten Anderssons stol efter pausen.
– Vi kämpar för allas rätt till högre utbildning som ska vara en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Utbildning ska inte vara en klassfråga. Studenter ska ha en rimlig levnadsstandard och verksamheten på campus, från lokalhyror till priserna i cafeterian, styras av studenter, för studenter, säger Sixten Andersson.
Turen går till nykomlingen, Revolutionära studenter (RS). Förstenamnet Erik Danielsson är inte närvarande, på stolen sitter istället Cecilia Modig, tredjenamnet på Revolutionära studenters lista.
– Ungefär lika mycket som vår moderator här så har jag tvingats hit, eller jag menar hoppat in frivilligt, idag och därför är jag lite oförberedd. Men vi i Revolutionära studenter tycker också att kåren och universitetslivet är inte bara för de studenter som kommer förberedda, utan kåren ska kunna finnas till för de studenter som kliver in två minuter innan föreläsningen börjar. Eller till exempel för de som har glömt sin bubbelvattenflaska på EP och inte vill betala 30 spänn för en ny.
Efter det anförandet går turen till Uppsala Universitets studenter (UUS) med förstenamn Jonathan Arwehed.
– UUS erbjuder kompetens där den spelar roll och studentnytta framför partipolitik. De frågor vi satsar extra mycket på i år är arbetslivsanknytning för humsamstudenter, att se över studiebevakningen och ge kårföreningarna, studenterna och sektionerna större del i kåren. Men studentnytta och studievakning är vårt syfte nummer ett.
Slutligen lämnas micken över till Gröna studenter (G) och kårpartierts förstenamn Anton Medin.
– Gröna studenter vill måla kåren och hela vårt universitet grönt. Grönt är ju skönt. Först och främst ska VFU inte kosta för studenter utan Universitetet eller CSNs merkostnadslån ska ersätta de ökade utgifterna. Sen vill vi att Uppsala ska bli världens bästa cykelstad och vi vill ha rättvisa tentor, att skriva tenta på en söndagsmorgon är orimligt. Med oss får ni inte bara ett skönt universitet, Gröna studenter håller vad vi lovar.
Nästa segment: Ja eller nej? (Eller blandat?)
Debatten rör sig raskt vidare till nästa steg. Debattörerna har en röd och en grön lapp framför sig att hålla upp, för att kunna ta ställning i de frågor som ställs.
Nu kör vi! Frågan "Ska kårparterna ha humor?" inleder, och samtliga håller upp en grön lapp.
– Det var unisont ja till det. Ska anslagen till Uppsalas studentkårs sektioner öka?
Svaren blir blandade. Anton Medin för Gröna studenter håller upp grönt och rött.
– Sektionerna ska ha så mycket pengar de behöver, men med nuvarande ekonomiska läge är det inte ansvarsfullt att lägga pengar på det, lyder en intetsägande motivering som får medhåll från UUS genom Jonathan Arwehed.
– Sektionerna är ändå är lyckokraften i vår organisation och säger de att de behöver resurser, då tycker jag att man ska luta mot att ge de resurserna de behöver. Det är vår princip, säger Arad Javanmardi (V) som hållit upp grönt.
En viktig vattendelare: Ska Uppsala Studentkår lägga pengar på bubbelvatten i receptionen?
Absolut, superviktig fråga? Revolutionära studenters talare Cecilia Modig är den enda som röstar för en prioritering av gratis bubbelvatten.
– Vi revolutionärer studenter tycker ju att Uppsalastudenter borde få det bästa liv och den bästa livsnjutningen som de förtjänar. Och enligt oss så är just bubbelvatten bara ett av många steg som vi ser till så att Uppsalastudenternas liv förbättras till det det kan vara.
Behöver Uppsala studentkår tre presidialer?
Samtliga svarar ja, medan revolutionära studenter och UUS även håller upp röd lapp.
– Vi är inte rädda att tro att kåren behöver satsa i den ekonomiska kris vi har. Det gör man genom att anställa studentarbetskraft som är den billigaste arbetskraften vi har. Vi behöver engagerade studenter som tar ansvar för kåren. Därför tror jag att vi måste ha tre kandidater, säger Sixten Andersson.
– Det stämmer att studenter är den billigaste arbetskraften, men vi behöver se över helheten och strukturen innan man kan budgetera för tre presidialer, kontrar Jonathan Arwehed.
Bör Uppsala studentkår bojkotta fler företag med kopplingar till globala människorättsbrott?
Samtliga svarar ja, utom S och UUS som även håller upp rött.
– Först och främst så måste man kolla vilka företag som vi i så fall har koppling till. Om vi har det, då ska vi självklart avsluta oss så snabbt som möjligt, svarar Anton Medin.
– Det finns företag som vi har koppling till. Till exempel Coca-Cola, HP, Dell. Ett förslag som vi har lagt fram i kåren är att förutom när det gäller reparationer eller ersättning av produkter som vi redan har, så ska vi inte köpa nya produkter från företag som har kopplingar till den illegala ockupationen av Västbanken bland annat, men även till exempel datasystem som används i vapen som används i Gaza. Det har vi inte fått medhåll till och det tycker vi inte är en så ologisk ställning att ha, säger Arad Javanmardi.
Fungerar Uppsala studentkårs studiebevakning bra idag?
Samtliga håller upp grönt, men revolutionära studenter och UUS håller även upp rött.
Vi kommer komma in på det senare också. Ska Uppsala studentkår använda fler memes i sin kommunikation?
Samtliga svarar ja, utom Vänsterstudenter som svarar nej.
Kommer ert parti att ändra sig efter valet?
Samtliga håller upp röda lappar, utom revolutionära studenter som ger blandat svar.
–Ja, men det vet vi ju inte nu. Allt kan hända efter valet, tänker jag, säger Cecilia Modig.
Den otaktiskt ärliga motiveringen får avsluta ja och nej - delen. Blev vi klokare på vad partierna faktiskt vill? Nja.
Det har blivit dags för huvuddelen i debatten. Edvin Johansson ställer frågorna och samtliga debattörer får fritt begära replik.
Vad ska vi göra åt bristande studieplatser?
– Det är centralt för oss att inte satsa på stora reformer utan jobba smartare och effektivt. Öppna lokaler som redan finns men annars står stängda, som att hålla obemannade bibliotek öppna lite längre, säger Arad Javanmardi.
Han får medhåll från S-studenter och Sixten, som menar att vägen dit är genom att bättre stötta studentrepresentanterna. Grundproblemet är att Akademiska hus tar ut ockerhyror, menar Anton Medin.
– Gå ihop med Palermo, där kan man hålla öppna studieplatser från 04 till 11, säger Cecilia Modig, som möts av spridda skratt från publiken.
– Ja, akademiska hus är roten till all ondska, det vet vi och det vet universitetet. Det får vi pusha för in the long run. Men vi behöver se vad som är realistiskt, säger Jonathan Arwehed.
Diskussion fortgår. Att akademiska hus är ondskan själv stämmer Sixten in i, och Arad Javanmardi menar att studieplatser på Palermo kanske ändå är mer realistiskt än att ändra vinstsättningen på akademiska hus. Anton Medin sätter punkt genom att göra lite reklam för kårhusets studieplatser, gratis kaffe och utskrifter.
– Det finns glass där. Problemet är nästan löst.
Nästa heta fråga; ska vi ha en skjutbana på Engelska parken?
Det hörs skratt från publiken, och stämningen tycks sakteliga har gått från hyfsat sansad till… fnittrig? Revolutionära studenters Cecilia Modig är snabb med ordet.
– Ja säger vi, men inte för poliserna men för vanliga studenter för att kunna ta ut sin aggression, säger hon och möts av fler skratt. Är detta en debatt eller en standup-show kan man börja undra.
Jonathan Arwehed från UUS inleder med att poängterar att det inte är polisutbildning i sig som är problemet, utan att transparensen från universitetet i besluten har brustit. Här tycks samtliga hålla med.
– Ja, vi kan ha en skjutbana på Engelska parken, tre våningar under marken. Men inte innan det finns samråd med studenterna och alla är trygga med det, säger Anton Medin.
– Nu är skjutbanan spikad vilket beror på att de som har styrt den senaste mandatperioden inte har agerat i tid. Jag tänker inte säga några namn, men nu behöver vi lite drama här, säger Arad Javanmardi från Vänsterstudenter till sittande styre och möts av skratt och visslingar från publiken.
Jonathan Arwehed från UUS kontrar.
– Det är just därför vi behöver kompetenta studentrepresentanter, vi måste kunna stanna upp och mobilisera. Kastar man sig för snabbt fel riskerar man att tappa inflytande istället.
– Vi ska inte lasta enskilda kårpartier, det är universitetet som inte gett studentrepresentanter tid att påverka, blir sista repliken från S-studenter.
Efter Edvin Johanssons inledning med att kårerna för varje år får minskade anslag och, ja med minusresultat på en nästan halv miljon kronor de senaste två åren i Uppsala studentkårs budget, kan man ju konstatera att ekonomin inte är toppen. Nästa ämne är alltså kårens ekonomi.
Debatten drar igång med fokus på att öka kårens intäkter genom fler samarbeten och sponsorer.
– Vilket går hand i hand med studentnytta, menar Arad Javanmardi.
På frågan om kåren ska fortsätta ha anställda, snarare än enbart arvoderade, blir svaren “å ena sidan, å andra sidan”. Konsensus tycks ändå ligga i att kårkansliet, trots ekonomisk ansträngning, bidrar med kontinuitet och inte bör skäras i – i första hand. Så kåranställda kan sitta lugnt i båten - i första hand? Återigen lyfts alternativa inkomstkällor och att ta vara på de engagerade studenter som finns som första steg för en bättre ekonomi.
Det blir paus och sorlet drar igång i festsalen. Ergos utsände noterar att i princip alla stolar har fyllts, plus några stående längst bak. Det minglas, öl köps och burgare bärs ut.
När det är dags att slå sig ner igen har Joseph Ejnelind slagit sig ner där Sixten satt tidigare. Han får en snabb chans att presentera sig innan debatten återigen drar igång.
Hur vill ert parti verka för att påverka de som fattar besluten på universitetsnivå, kommunal nivå och riksnivå?
Revolutionära studenter tycker att kåren ska mingla mer med makthavare, kanske bjuda på en öl på Palermo?
Återigen tas av flera partier studentrepresentation upp som ett medel att påverka universitetet, samt att jobba genom Sveriges förenade studentkårer. De politiska kårpartierna lyfter att de har en fördel genom kontakter i politiken på olika plan.
Vid följdfrågan från Edvin Johansson om varför en öl på Palermo inte skulle funka lika bra som ökad samverkan med aktiva politiker tycks idén ändå få spinn, och gå hem hos de flesta.
– Jag håller med Revolutionära studenter, vi borde dricka mer alkohol med politiker. När vi super ner dem får vi ju se vad de egentligen tycker, säger Anton Medin och belönas med skratt från publiken.
Nästa fråga, hur sittande partimedlemmar tycker att Uppsala studentkår bör förhålla sig till Uppsalas nationer mynnar även den ut i en diskussion snarare än debatt. Som Gröna studenters Anton Medin formulerar sig:
– För 177 år sedan så samlades alla studentnationer och tänkte ”Hmm, vi vill göra det roligt men nu måste vi blanda studenter och också ta alla fighter på universitetet. Det är inte så kul. Vi grundar upp sådana studentkårer som sköter om det tråkiga och vi var det roliga.” Och jag tycker att det är en ganska bra uppdelning, säger han.
Med tillägget att kåren snarare bör lära sig av nationerna när det kommer till att engagera studenter, och inkludera internationella studenter därtill, så verkar det råda konsensus kring att nationerna - de ska kåren inte konkurrera med, utan komplettera. När Revolutionära studenters Cecilia Modig för fram att kåren snarare ska ägna sig åt nationsbevakning - testa deras burgare till exempel - så ges Ergo lite välriktat cred från Gröna studenters Anton Medin.
– Gällande recensioner så gjorde Ergo en jättebra artikel där de recenserade alla nationspubar. Ergo sitter där framme (Anton Medin *pekar* Ergos utsände *vinkar*). Det är alla Uppsala studentkårers gemensamma tidning som har funnits i 102 år, säger han.
Tackobock! Stämmer bra det, både årtal på vår fina tidning och nämnd nationspubsguide. Artikeln hittar du här.
Nästa fråga, hur gör vi studentrepresentation sexigt?
Vänsterstudenter får ordet först, och Arad Javanmardi promptar för att vara mer specifika i uppdrag till studentrepresentanter. Exempelvis fokusera på att driva igenom mer studieplatser, så att studentrepresentanterna känner att de kan påverka något konkret - det blir mer värt för studenterna.
Förutom att öka jämställdheten i representantuppdrag - fler kvinnor (vilket kanske är kvällens enda seriösa förslag från detta håll) - tycker Revolutionära studenter att alla studentreppar borde belönas med kk-kort.
– Det var våra studentrepresentanter som i områdesnämnden stoppade flytten av flera institutioner i Gamla torget förra året. Vi ska inte detaljstyra studentrepparna, men ge dem verktyg att påverka, säger Anton Medin.
Vi går vidare till ämnet arbetslivsanknytning, och hur marknadspolitiska initiativ ska styra utbudet på utbildning. Med orden “Universitetet är inte arbetstagarfabriker, de är bildningscentrum” från Joseph Ejnelind i S-studenter startas en mer eller mindre seriös diskussion om bildning för bildningens skull, och huruvida humanist-studenter (som enligt rådande diskurs inte får jobb efter examen) ska få ha praktik eller behöva lägga till kurser i Excell eller annan viktig arbetlivskunskap för att ha en chans till jobb.
– Det blir svårt att rättfärdiga humanistutbildningarnas existens om de inte får en starkare arbetslivsanknytning, för faktum är att vi lever i ett samhälle där man måste ha jobb, säger Vänsterstudenters Arad Javanmardi.
Även CSN och studenters ekonomi debatteras (läs diskuteras). Gratis bubbelvatten på kåren tas återigen upp som slagkraftigt för att stötta studenter ekonomiskt av Revolutionära studenter. Gröna studenter promptar återigen för att VFU inte ska kosta för studenter och för att höja fribeloppet.
I diskussion om ämnet färdmedel lyckas Gröna studenter för tredje gången ikväll påpeka att det var de som ordnade cykelverkstad på kåren, och Revolutionära studenters Cecilia Modig tycker att debatten inte spelar så stor roll, när hon ändå inte kan ta sitt föredragna transportmedel - limousine - till campus.
I ämnet kårens struktur och styrning vidhåller som väntat de politiska kårpartierna att partipolitik är bra i kåren. Arad Javanmardi menar att kopplingen till partipolitik bjuder in till mer engagemang, och hjälper kåren bort från att bara handla om kompisgrupper som röstar på varandra.
– En kår kommer alltid verka på ett politisk plan men den behöver inte vara partipolitisk. Uppsalas studenter kommer först, går vi vänster eller höger tappar vi studenter, menar Jonathan Arwehed.
Då har det blivit dags för publiken att få ställa frågor. Inte mycket tid är kvar, men många händer flyger upp i luften i publikhavet.
Någon frågar vilken reform som varje parti säger sig kunna genomföra på ett år.
Vänsterstudenter - gratis mensskydd på campus, S-studenter - en tredje presidial, Revolutionära studenter - en espressomaksin på kåren, Uppsala universitet studenter - en strukturerad studiebevakning och Gröna studenter - merkostnader vid VFU täcks av universitetet är de rakaste beskeden ikväll.
Sigrid Welin från Farmaceutiska studentkåren fattar micken.
– Det har snackats mycket om Engelska parken, men vad ska ni göra åt situationen på BMC, nu när vi står inför stambyte där och studenter och labbsalar kommer att påverkas mycket?
Välformulerad fråga som får några tafatta svar. S-studenter och Vänsterstudenter svarar att de kommer att ha en dialog med Medicinska sektionen. UUS menar att de kommer samarbeta med Farmacevtiska studentkåren i frågan.
Även frågan om vad kåren ska göra för att inkludera internationella studenter mer ges inga bättre svar än att tillgängliggöra genom dokument på engelska och utveckla buddyprogrammet.
Ytterligare några frågor jäktas igenom innan det är hög tid att avsluta. Elenor Söderberg fattar återigen micken och tackar studenter och debattörer (som får en varsin bubbelvatten). Kvällens moderator, Edvin Johansson, tackas slutligen av med en blomsterkvast.
Slutligen, de sista medskicken:
S-studenters Joseph Ejnelind
– Vi förstår värdet av att drömma högt och tänka långsiktigt, men är inte rädda för att ta fighten här och nu. Så en röst på S-studenter, det är helt enkelt en röst på kompetens, långsiktigt tänkande och stor styrning.
Revolutionära studenters Cecilia Modig
– Ja, men en röst på RS är ju en röst på ett revolutionärt parti, för en femokratisk kår och en röst för den lilla människan.
Uppsala Universitets studenters Jonathan Arwehed
–Låt inte ideologin splittra i utbildningsfrågor. Kåren ska i första hand säkra utbildningens kvalitet, och studietid måste förbli fokus. Låt politikerna styra Sverige men studenterna Uppsala studentkår.
Gröna studenters Anton Medin
–Gröna studenter är din garant för ett hållbart universitet, en hållbar studietid och en hållbar studentstad. Och glöm inte att grönt är skönt!
Vänsterstudenters Arad Javanmardi
– För en kår som långsiktigt kämpar för gratis mänskligt på campus, för fler studieplatser och för att vara en stark röst mot nedskärningarna, och att kunna göra det både demokratiskt och transparent så ska ni rösta på Vänsterstudenter.
Med det avslutas kvällens debatt 20.20 i festsalen på Kalmar nation.
Läs även Ergos kårvalsguide 2026.
