Låt utländska studenter betala själva

Kommentar till SOU 2006:7 angående utredningen Studieavgift i Högskolan.

Svensk högre utbildning är kärnan i utvecklingen mot en mer konkurrenskraftig och välmående arbetsmarknad och samtidigt som universitetet och högskolor tar emot allt fler studenter från länder utanför EES-området måste man ifrågasätta rimligheten i att svenska skattebetalare finansierar allas utbildning oavsett härkomst.
Som bosatta i Uppsala är vi manade att kanske främst utgå ifrån Uppsala universitet. Denna stad har främst genom universitetet gjort sig ett namn på den internationella arenan, och många utländska studenter väljer att komma till Uppsala för att studera, vilket är positivt och bidrar till ett än mer mångsidigt kunskapsklimat som också är hedrande för den högre utbildningen i Uppsala. En ständigt relevant fråga är hur utbildning bäst bör finansieras, och här har länge en allmän hållning från regeringens sida varit att en avgiftsfri utbildning finansierad av det offentliga, det vill säga indirekt av svenska skattebetalare, är den bästa. Mot detta ställs de mer internationellt tillämpade modellerna såsom kursavgift eller tuition fees?
Regeringen lade detta år fram nämnda rapport Studieavgift i Högskolan med ett betänkande angående kursavgifter för utländska studenter utanför EES-området som studerar i Sverige. Kontentan i slutrapporten är tydligt formulerad och artikulerar behovet av en bättre modell för finansiering av högre utbildning för utländska studenter från dessa områden. Detta framgår inte minst genom slutsatser av de internationella jämförelser i utredningen som till vissa delar ligger till grund för denna slutsats. Exempel på dessa länder är Storbritannien, Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Schweiz. Resultaten av studien är föga förvånande och nu kan det vara lägligt för regeringen att tänka om och omsätta utredningens slutsatser i reella förändringar.
Sammanfattningsvis visar erfarenheter från Storbritannien att det internationella utbytet ej torde drabbas av en långsiktig recess. England införde avgifter för studenter från länder utanför EU 1980, vilket visserligen medförde en nedgång av antalet inkommande studenter, men 1986 var siffrorna på samma nivå och kom därefter att öka successivt. Det är dock en rimlig presumtion att antalet utländska studenter som exempelvis kommer till Uppsala universitet för att studera initialt kommer att minska något för att därefter successivt öka igen. Rapporten lämnar en del i övrigt att önska när det gäller att allsidigt bedöma effekterna av ett införande av kursavgifter men visar ändå tydligt på behovet av en mera marknadsmässig hållning.
Högre utbildning i Sverige är för de flesta högprioriterad men kostsam för svenska skattebetalare och därför är det, menar vi, viktigt inte bara för svenskt vidkommande utan även för internationella studenter att ha en bra finansieringsmodell som är till gagn för en långsiktig kvalitetssäkring. Det är i ärlighetens namn inte rimligt att svenska skattebetalare finansierar utbildningen för studenter som kommer från länder utanför EES-området. För studenter inom samarbetsområdet är det viktigt att utbildningen är fortsatt avgiftsfri.
Rapporten finns tillgänglig via hemsidan: www.regeringskansliet.se

Nils-Erik Lundborg, sekreterare, skattmästare i Föreningen Heimdal
Per-Olof Öqvist, styrelseledamot i Föreningen Heimdal