Vi har inte råd att ta betalt av utomeuropeiska studenter

Svar på Nils-Erik Lundborgs och Per-Olof Öqvists artikel i Ergo 3/06:

I debatten om avgifter för utomeuropeiska studenter får ofta snäva och kortsiktiga ekonomiska argument orimligt stor plats. I Ergo nr 3 argumenterar Nils-Erik Lundborg och Per-Olof Öqvist för införandet av studieavgifter för utomeuropeiska studenter på basis av den utredning som kom för några månader sedan (SOU 2006:7) och där det främsta argumentet för införandet av sådana avgifter är att det är dyrt för svenska skattebetalare att betala utbildning för utomeuropéer. Detta är feltänkt. I stället finns det mycket goda principiella, kvalitetsmässiga liksom långsiktigt ekonomiska argument mot införandet av avgifter för utomeuropeiska studenter.
För det första: I den refererade utredningen står klart och tydligt att utredningen anser det omedelbara resultatet av införandet av utbildningsavgifter vara en minskning - inte den eftersträvade ökningen - av antalet studenter från länder utanför EES vid svenska högskolor. Visserligen verkar studentantalet ha ökat igen i ett antal andra europeiska länder några år efter införandet av sådana avgifter men att så skulle ske i Sverige är inte särskilt troligt. Universitet i centraleuropeiska länder som Frankrike, Storbritannien, Belgien och Italien har en helt annan attraktionskraft än de svenska högskolorna, både vad gäller geografiskt läge och rykte. Försvinner avgiftsfriheten från svenska högskolor försvinner också en viktig anledning för utomeuropeiska studenter att välja att söka sig till ett litet land i norr.
För det andra: Ett avgiftssystem skulle behöva kompletteras med utbyggt stipendiesystem. Samma system ska dessutom administreras både nationellt och lokalt vid högskolorna och tillsammans med det faktum att färre studenter faktiskt skulle söka sig hit för att betala utbildningsavgiften är nettointäkten för de svenska skattebetalarna förmodligen liten.
För det tredje finns argument mot utbildningsavgifter som grundar sig i en insikt om att kvaliteten på utbildningen också förändras med studentsammansättningen. Färre studenter från utomeuropeiska länder vid svenska universitet innebär en kvalitetsförsämring för de kvarvarande studenterna och man går därmed miste om mycket av bredden och mångfalden i attityder och perspektiv som annars gör en utbildning bra. Vi har inte kvalitetsmässigt råd att skrämma bort våra utomeuropeiska studenter.
Vidare finns ett rättviseargument i högskolepolitiken som ofta glöms bort i den ekonomiska matematiken, vilket bygger på att svensk högre utbildning även fortsättningsvis bör vara avgiftsfri för alla studenter då ett avgiftssystem skulle gynna studenter från rikare länder och familjer på bekostnad av dem från mindre rika länder/familjer. Vilken är egentligen moralen i att ta betalt av studenter från Tanzania men inte av studenter från Finland? Detta leder också vidare till det faktum att i många europeiska länder där utbildningsavgifter införts för utomeuropeiska studenter, har senare avgifter införts för alla studenter. Avgifter för vissa har ofta lagt grunden för införandet av avgifter för alla.
De utomeuropeiska studenterna vid svenska högskolor och universitet är inte särskilt många och avgifterna de skulle betala är en droppe i havet för de svenska skattebetalarna. Argumenten för införandet av avgifter enbart för en särskild studentgrupp, vilka ger sig ut för att vara ekonomiska, är därmed i själva verket politiska och syftar till att vänja folk vid tanken på att utbildning ska bekostas av individen själv. Dessa avgifter leder oss in på en politisk väg där utbildning börjar ses som en privatsak som kommer individen till del och därför är för dyr för samhället att betala. Detta är ett stort misstag.
Med införandet av studieavgifter för utomeuropeiska studenter riskerar vi att färre av dessa studenter söker sig hit. Därmed förlorar våra universitetsutbildningar i bredd, mångfald och kvalitet, vilket aldrig kan kompenseras för genom några extra tusenlappar i statskassan. För långsiktig kvalitetssäkring på våra högskolor är det därför viktigt att vi tar tillvara på de utomeuropeiska studenternas särskilda erfarenheter, kunskaper, perspektiv och attityder på ett bättre sätt än vi gör idag. Vi behöver fler utomeuropeiska studenter, inte färre

Socialdemokratiska studenter
genom Kajsa Borgnäs