Försök byta till Stockholms juristlinje
De senaste veckorna har juridikstudenternas psykiska hälsa debatterats och jag tänkte här ge ett inlägg utifrån mina egna erfarenheter på juristutbildningen. Det som främst knäcker studenterna är inte bara de stora tentorna på 18 respektive 22 poäng, utan även att möjligheterna att omtentera är mycket begränsade. Ofta måste man vänta till slutet av augusti påföljande år om du missat en 18 poängstenta i december.
För att spara pengar så har man minimerat antalet tentor och omtentor till det absolut minimala. Juridicum får dessutom säkrare och snabbare pengar på detta system eftersom den offentliga finansieringen av högskolan bygger på principen och uppmuntrar snabbast möjliga genomströmning av studenter.
Under terminerna skriver varje student ett antal PM, deltar i rättegångsspel, opponerar och dylikt i mycket högre grad än till exempel vid juristutbildningen i Stockholm. Många studenter kan skriva bländande PM gång på gång, uppträda som riktiga stjärnadvokater vid rättegångspel, komma med mycket juridiskt genomtänkta analyser på seminarierna, men detta får aldrig genomslag i betygen eftersom dessa moment knappt värderas, tentamen avgör ändå hela resultatet.
Vidare, på T3 tentar man till exempel immaterialrätt, sakrätt och familjerätt tillsammans. En student kan vara riktigt duktig på sakrätt men inte vara riktigt lika bra eller intresserad av familjerätt. Men eftersom dessa tre områden tenteras tillsammans och man får ett samlingsbetyg, så visar inte betyget att man hade bättre kunskaper och var värd ett högre betyg i sakrätt istället för i familjerätt. Snålskjutsargumentet som ofta framförs till stöd för detta system är inte ett bra argument, eftersom det mest hederliga är att betyget i alla lägen så långt som möjligt speglar den kunskap man har inom ett specifikt område. Skall man kunna få MVG i franska bara för att man har det i tyska?
Det är inte bara konkurrensen om notarieplatser som stressar, utan även att de arbetsgivare som de flesta är intresserade av, advokatbyråerna och rättsväsendet i övrigt, bara bryr sig om betygen. Svårigheten att få bra och rättvisande betyg i förhållande till juristutbildningar på andra universitet leder till att studenter från Uppsala missgynnas gentemot framtida arbetsgivare.
Till er som inte kommit så långt i juristutbildningen råder jag er att försöka byta till juristlinjen vid Stockholms universitet. Jag har läst kurser även vid Juridicum i Stockholm och de kurserna präglades inte av samma psykiska stress som i Uppsala. Tentorna är mycket mer koncentrerade inom ett specifikt juridiskt område och kraven inte lika högt uppskruvade. Det du presterar muntligt och skriftligt uppskattas och avspeglas mer konkret i betygen.
Anonym student i Uppsala
