Genusperspektiv höjer kvaliteten

Svar på Maria Malmer Stenegards inlägg i Ergo 13/06:

Iförra numret av Ergo protesterar juridikstuderande Maria Malmer Stenergard mot att hon i den obligatoriska undervisningen på juristprogrammet blir indoktrinerad i ett visst angreppssätt. Detta angreppssätt skall dessutom ha tvingats in i universitetsutbildningen av utomstående krafter, dvs. efter påtryckningar från politiska partier, intresseorganisationer och studentkårer.
På varje terminskurs på juristprogrammet finns moment där ett genusperspektiv anläggs på rättsordningen. Det är ett alldeles utmärkt sätt att ge blivande jurister tillfälle att reflektera över om kön spelar någon roll vid lagars utformning eller vid rättstillämpning. Oftast skall kön inte spela någon roll alls. Det är då extra viktigt att diskutera om så ändå sker.
Juridiska institutionen vid Uppsala universitet bedriver en kvalificerad utbildning baserad på problembaserat lärande. Den överordnade tanken är att insikter, färdigheter, kritiskt tänkande och god metodologisk förmåga skall komplettera de juridiska ämneskunskaperna. Därför är det vår avsikt och vilja att Maria och andra studenter skall studera skatterätt, straffrätt, civilrätt etc. och dessutom, när så efterfrågas, kunna anlägga ett genusperspektiv på dessa ämnen.
Genusperspektiv på rättsordningen och feminism är inte samma sak, där är Maria Malmer Stenergard fel ute. När genusperspektiv förs in i juristutbildningen är det alltså för att vi lärare anser att det höjer kvaliteten på undervisningen. Efter genomgången utbildning kan våra studenter söka ansvarsfulla arbeten. Vi vill inte ta på vårt ansvar att släppa iväg studenter som inte i undervisningen erbjudits tillfälle att inse och förstå att kön och föreställningar om kön faktiskt kan spela roll vid rättstillämping och rättsreglers utformning.
Jag hoppas på detta sätt ha tydliggjort genusperspektivets syfte och betydelse och välkomnar en fortsatt, saklig debatt i ämnet.

Eva Edwardsson,
ordförande i samordningsgruppen för genusfrågor på Juristprogrammet

Maria Malmer vill inte ha genusperspektiv i sin utbildning.
Uppsala studentkår anser att det är en viktig fråga för utbildningskvalitén att studenter lär sig att tänka kritiskt. Att tillämpa kritiska perspektiv på olika vetenskapsområden tillför ny relevant kunskap och ökar utvecklingspotentialen i samhället och akademin, såväl som för den enskilde studenten. Genusperspektiv är ett typiskt kritiskt perspektiv.
Vi tror att Malmer missuppfattat begreppet genusperspektiv. Att ha genusperspektiv i utbildningen innebär att en viss del av verkligheten, nämligen synen på kön och de maktstrukturer detta medför, samt eventuella skillnader i förutsättningar för kvinnor och män, skall inkluderas i undervisningen. Detta kanske kränker vissa kvinnors politiska uppfattningar, men kan knappast sägas kränka vare sig kvinnor eller män generellt. Att forska och undervisa utan dessa aspekter anser vi vara ett sätt att med politiska motiv blunda för verkligheten.

Jenny Carlsson, ordförande Uppsala studentkår
Anna Ardin, jämlikhetsansvarig Uppsala studentkår

Det är lätt att känna sig smått bedrövad av Maria Malmer Stenergards debattinlägg i Ergo 17/11. Sedan uppkommer en stark önskan att få henne att förstå, var har Maria fått sin nattsvarta bild av genusteori ifrån undrar jag? Okunskap leder ofta till missförstånd och därmed ilska och frustration. Ingen vill känna sig som ett offer, det är förståeligt.
Kanske är det allra svårast för Maria som tror på individen och inte kan känna igen sig i beskrivningarna av kvinnor som underordnande i en maktstruktur. Men jag tror att Maria kommer känna sig ännu mer bedrövad den dag hon kommer ut i arbetslivet och får en lägre lön än sin manliga kollega. Och varför? Troligen inte därför att Maria är mindre kompetent. Då kanske inte en veckas genusteori är så skadligt ändå.
Det var ju främst borgerliga och liberala kvinnor som i början av seklet drev och genomförde kampen för att kvinnor skulle få rösträtt och full tillgång till arbete och medverkan i det offentliga livet. Visst hade den kommunistiska ideologin också med jämlikhet för kvinnor som slagord men jag skulle snarare säga kampen för kvinnors rättigheter glömdes bort i det stora socialistiska projektet.
Istället är det i de liberala demokratierna som feminismen har frodats och utvecklats till vad den är idag. En början för Maria kan vara att läsa Mary Wollstonecraft eller John Stuart Mill. Båda dessa är liberala 1700-talsteoretiker som skrev ur ett genusperspektiv på ett mycket revolutionerande sätt på sin tid och idag kan ses som en slags grundkurs i dessa frågor.
Min förhoppning är att Maria sen kommer känna sig snarare stärkt än kränkt. Det var starka och drivna kvinnor som hon själv, som möjliggjorde att kvinnor idag kan studera och arbeta på lika villkor som män.
Att lyfta fram glömda perspektiv är viktigt och utvecklande för alla och tyvärr är många kvinnors arbete inom den akademiska världen förbisedda. Detta försöker man nu råda bot på. Att utgå från ett genusperspektiv handlar för mig om att ifrågasätta inte bara kvinnors roller utan också mäns. Att göra upp med tröttsamma stereotyper kan i förlängningen leda till större och mer frihet, något som jag tror Maria skulle vara speciellt förtjust i. Jag uppmanar alltså Maria att läsa in sig på klassikerna för att få en mer nyanserad bild av vad genusteori är. Kanske är det genusundervisningen på Juridicum som är undermålig och onyanserad?

Linnéa Engström
student socialpsykologi
medlem i Öppna feminister agerar

Visst blir vi indoktrinerade på landets juristutbildningar. Som vi ser det så består indoktrineringen dock inte i att vi under en vecka snuddar lite vid vad debattören ser som ett värdelöst perspektiv på rätten, utan lögnen om att rätten är en universell sanning samt att rättvisan är neutral. Maria Malmer Stenergard ger uttryck för just detta i sin artikel där hon påstår att genus-, likabehandling- och jämlikhetsstudier saknar juridisk relevans.
Vi vet att Maria Malmer Stenergard inte är ensam om sin åsikt. Kanske är hon ännu en av de studenter som istället för att lyssna till föreläsningen om genusperspektiv på skatterätten, den enda föreläsningen som gett oss insikt i hur man tillämpar kritisk teori, hellre sitter i föreläsningssalen och uttråkat bläddrar i senaste Veckorevyn. Eller kanske var hon den student som gav större uppmärksamhet till sitt punschglas än till föreläsaren.
Maria Malmer Stenergard lyckas i sin artikel, på ett ypperligt sätt visa behovet av just kritisk teori då hon anser att genusperspektiv på rätten är inte bara är ett halvkommunistiskt projekt utan vetenskaplig förankring utan även något irrelevant, fördummande, nervärderande och slöseri med ovärderlig tid. Därmed lyckas hon inte bara med att håna en hel vetenskapsdisciplin, och genusteorins liberala ursprung. Utan även direkt visa den förhärskande uppfattningen på landets juristutbildningar där den riktiga juridiken, exempelvis den i grunden politiska skatterätten har en högre vetenskaplig dignitet än andra vetenskapliga infallsvinklar. Mest alarmerande av allt är dock den djupa okunskap eller i bästa fall det missförstånd Maria Malmer Stenergard uppvisar, exempelvis angående innebörden av könsmaktordningen eller likhetstecknet hon sätter mellan feminism och genusvetenskap.
Vi håller med Maria Malmer Stenergard om att vi har alldeles för få lärarledda undervisningstimmar på utbildningen. Vi efterlyser också fler seminarier och vill liksom Maria Malmer Stenergard bli duktiga jurister. Vi anser dock att detta innebär att vi lär oss att se på rätten med kritiska ögon.
Visst är det viktigt att lära sig associationsrätt, redovisning och beskattning men till vilken nytta om vi inte kan ifrågasätta och därigenom värdera rätten i sig? Vi vill inte bli inprogrammerade maskiner som skulle kunna implementera viljan hos vilken fascistdiktatur som helst så länge den formuleras i paragrafer. Här vill vi berömma institutionen som på senare tid tagit in andra kritiska perspektiv och inslag, vi väntar med spänning på fler
I slutet av sin artikel slänger Maria Stenergard Malmer en omotiverad känga åt kvoteringsprojektet på juristutbildningen i Uppsala. Därmed lyckas hon även belysa problemet med homogeniteten på landets juristutbildningar där bristen på perspektiv tyvärr går hand i hand med den sociala snedrekryteringen.

Claudia Jiménez Guala, juridikstuderande T5, Vänsterjuristerna
Sofie Mååg, juridikstuderande T5, ordförande i Juridiska föreningens studieutskott
Johan Loell, juridikstuderande T5, kårstyrelseledamot för S-studenter,
Tomas Eriksson, juridikstuderande T9, ordförande för VSF Uppsala