Sverige ska ha en bred högskola

I Ergo nr 5 hittar man så återigen fem borgerliga studenter som är ute och cyklar i utbildningsavgiftsdjungeln. Internationella studenter ska sluta snylta på våra svenska skattekronor, ropar de i kör och kräver att dessa själva betalar sina studier vid svenska högskolor och universitet. I Australien har man gjort just detta, menar de, och slutsatsen blir naturligtvis att vi borde göra på samma sätt.
I den statliga offentliga utredning om avgifter för utomeuropeiska studenter som gjordes 2006 konstaterades att antalet utomeuropeiska studenter initialt troligtvis skulle minska med införandet av någon form av avgifter. Ett avgiftssystem skulle behöva kompletteras med ett väl utbyggt stipendiesystem för att attrahera nya studenter att ersätta de fattiga som då inte har råd att ta sig hit. Detta system skulle behöva administreras både nationellt och lokalt vid de olika högskolorna, vilket naturligtvis inte är en alldeles oviktig kostnad, enligt samma utredning. Den konkurrensfördel jämfört med andra europeiska länder Sverige hittills haft av avgiftsfria utbildningar skulle dessutom snabbt försvinna vid införandet av avgifter. Det dyrare stipendiesystemet och mindre antalet studenter att betala dessa höga avgifter skulle troligtvis ge små nettointäkter och ekonomiskt därmed vara en droppe i havet för lärosäten med ekonomiska problem. Dessutom - förutom att det alltså inte är ekonomiskt rationellt att ta avgifter av detta fåtal studenter så är det ett faktum att många av de europeiska länder som redan infört avgifter för en viss typ studenter senare också breddat denna betalande grupp att omfatta även infödda. Den perspektivförskjutning bort från synen på utbildning som rättighet mot synen på utbildning som konsumtionsvara för de individer som har råd, påverkar naturligtvis i längden också synen på svenskföddas ansvar att bekosta sin egen utbildning.
Jag vill inte ha en högskola där svenskfödda studenter enbart får möta den internationella ekonomiska eliten - de som kan betala för sig. Svensk utbildningspolitiks signum har varit, och ska vara, en god, bred högskola där de många olika erfarenheterna hos studenterna blir en del av kvalitetsarbetet i utbildningen. De utomeuropeiska studenterna vid svenska lärosäten är inte särskilt många, de borde vara fler. Sveriges högre utbildning måste bli mer konkurrenskraftig och attraktiv, skriver de borgerliga studenterna i sin artikel men föreslår sedan det rakt motsatta. Det är den gamla vanliga borgerliga visan: ­Sveriges högskolor åt svenskarna. Trist.

Kajsa Borgnäs, S-studenter

Jag är bedrövad, över att se intelligenta människor fabricera idéer som i Borgerliga studenters inlägg Låt internationella studenter betala.
Jag är bedrövad, över att se ett problem (åldrande befolkning och minskande budgetar) angripas med så lite kreativitet: det görs som vanligt en ekonomisk analys, som resulterar i en rent ekonomisk lösning, som om ekonomin vore det enda betydelsefulla i världen. Inte ett ord offras på att nämna vilken kulturell rikedom man kan gå miste om, om man avskräcker utländska studenter med utbildningsavgifter. Inte i en enda bisats nämns vilken tillgång mötet med en person från ett annat land kan vara.
Jag är desto mer bedrövad, över att se detta inlägg vara skrivet av personer som har haft turen att få uppleva just denna inspiration, horisontvidgning och lyckliga moment, som mötet mellan kulturer ger upphov till.
Jag är bedrövad över att se samma enfaldiga logik dyka upp i Borgerliga studenters inlägg, som styr hela västvärldens nuvarande politik gentemot (den större) resten av världen, och som går ut på att låsa in sig i världsdelen, där det flödar honung och mjölk (givetvis försöker man dock locka in efterfrågade, kompetenta, och arbetsvilliga produktionsfaktorer). Den av Borgerliga studenter föreslagna ekonomiska barriären är föga mer sofistikerad än de murar, som Europa (Ceuta och Melilla), USA och Israel bygger, för att skydda sig mot barbarernas invasion.
Jag är bedrövad över att se, att den nuvarande världsordningen antas vara lika given som solens sken. Jag frågar: Hur tror ni att vi kommer att bemötas av andra kulturer den dagen, då västvärlden inte längre har den ekonomiska, vetenskapliga, kulturella och politiska ställningen hon njuter av idag? Murar och taggtrådar kommer den dagen säkert att ge tungt vägande bonuspoäng.
Det vi behöver är en global kultur av samarbete, eller bättre, samlevnad, inte murar och barriärer. En kultur, som öppnar dörrar istället för en kultur som slår igen dem. En kultur av gästfrihet och öppenhet. En värld, i vilken - om kanske inte vi - våra barn kan leva och röra sig fritt.
Jag vill avsluta med att citera en vis mans ord: Imagine

Marcus Häggrot