»Bror förtjänar en syster«
Det är nu över 40 år sedan Bror Rexed genomförde du-reformen inom Medicinalstyrelsen. Ändå lever ojämlika tilltal kvar i allra högsta grad.
Nej, jag syftar inte på niandets återkomst bland somliga av oss. Jag tänker på skillnaden i hur vi talar om, och till, kvinnor och män. Även om vi har brutit ned klyftan mellan hög och låg i språket frodas könsskillnaderna. Tänk efter: hur noga är vi inte språkligt med att bestämma människors kön, även när det helt saknar relevans i sammanhanget? Försök bara berätta om en människa utan att ge den ett kön.
Det blir en torftig berättelse.
Och varför bry sig, tänker du kanske? Tja, ojämlika tilltal befäster ojämlikhet. Det är helt enkelt ett dåligt tecken på ett demokratiskt samhälles tillstånd om idén om den fria och jämlika medborgaren (medborgerskan?) bryts så fort vi öppnar munnen.
Och vad göra åt det? Det är ju knappast gjort i en handvändning att könsneutralisera språket.
Nog är det svårare än du-reformen. Men ett förslag till en början kan vara att sluta tilltala kvinnliga kändisar med förnamn och manliga med efternamn. Hur ofta får inte Sahlin vara bara Mona medan Reinfeldt kallas (Fredrik) Reinfeldt? Kallur bara Sanna medan Olsson är Christian Olsson? För att inte tala om Clinton, som måste vara Hillary även med hela det svenska folket. Till skillnad från Obama, McCain och Edwards.
Känns kampen ändå hopplös? Börja i någon ände, så sprider det sig
Till slut tar en Bror Rexed efter.
Love Berggren
Liberala studenter Uppsala
