»Ovetenskapliga spekulationer«

Jag satt och bläddrade i senaste numret av Ergo (14/2008) och fastnade på sidan 20 där en essä om Religionen på insidan, skriven av Cristoffer Forssander, fångade blicken. Efter att ha börjat läsa essän kom mina förhoppningar om att få ta del av ett intressant resonemang tyvärr på skam. Med sjunkande mod insåg jag att insikten om psykoanalysens rättmätiga förpassande till historiens (jag skulle kanske kunna säga vetenskapens, men det vore nog att tillmäta Freud alltför stor vikt) skräphög inte verkar ha nått delar av Uppsalas akademiska sfär. Vad är det som vissa finner så tilltalande i psykoanalysens skrivbordskonstruktioner om hur människans mentala processer fungerar? Jag kan inte för mitt liv begripa vilket värde det finns i spekulationer som denna:

När barnet känner sig övergivet och avvisat inträder någonting ohjälpligt i dess inre. En mörkare symbolisk struktur, en ficka av potentiell grymhet, bildas inne i barnets personlighet. (Forssander)

Vad ska ett sådant påstående tjäna till? På vilket sätt underlättar det förståelsen för olika aspekter av mänskligt beteende? Framför allt, och detta är den brännade frågan, hur har slutsatsen att det är så här psyket fungerar dragits? Hur falsifieras hypotesen? Detta är givetvis frågor som inte bara rör citatet ovan, utan är allmänna för den här typen av påståenden, vare sig det gäller Oidipuskomplex, anala och orala faser i en människas utveckling, teorier om att bortträngda homosexuella impulser ligger bakom paranoida vanföreställningar, eller spekulationer om evolutionär psykologi.
Vetenskapsfilosofen Karl Popper diskuterade och kontrasterade Adlers individualpsykologi och Freuds psykoanalys, vilka gav olika förklaringsmodeller till samma observerade beteende. Popper exemplifierade med en man som knuffar ner ett barn i vattnet med avsikt att dränka det, och en man som offrar sitt liv i ett försök att rädda barnet. Båda skeendena gick att förklara med både Freuds och Adlers teorier, men teorierna gav helt olika slutsatser om männens mentala tillstånd. Popper sammanfattade:

I could not think of any human behaviour which could not be interpreted in terms of either theory. It was precisely this fact - that they always fitted, that they were always confirmed - which in the eyes of their admirers constituted the strongest argument in favour of these theories. It began to dawn on me that this apparent strength was in fact their weakness. (Conjectures and refutations, tredje utgåvan, sid. 46-47)

Egentligen behövs ingen vidare diskussion av olika psykologiska teoribildningar i just det här fallet, utan jag kan helt enkelt fråga Cristoffer Forssander:Vilka vetenskapliga studier och vilka observationer ligger bakom idéerna om den schizo-paranoida och den integrativa positionen?
Daniel Snitting

Cristoffer Forssander svarar:
Jag upplever att Snitting har en positivistisk hållning till kunskap. Mitt perspektiv är snarast ett konstruktivistiskt sådant. Den kritik som Snitting framhåller ifrågasätter psykologin i största allmänhet och det är ingen uppgift för mig att debattera. Det har vare sig plats för det i Ergo eller i mina uppsatser.
Snitting lyfter fram Freud, som ett exempel på psykologins vetenskapliga otillräcklighet och tar sin utgångspunkt i gamla psykologiska teorier. Vad Snitting verkar missa, om han ens har läst hela min essä, är att jag över huvudtaget inte använder mig av Freuds tankegångar, utan en annan psykologisk skola, med utgångspunkt i Melanie Klein. Det bör också i detta sammanhang lyftas fram att psykologin har utvecklats avsevärt sedan Freuds dagar. Märkligt nog verkar Snitting inte vara medveten om detta då han använder freudiansk psykologi som exempel i sin kritik av min essä, som återigen inte har ett dugg med den psykologiska skolan att göra.
Vad jag gör i hela mitt arbete, där min essä endast är en kort, teoretisk inblick, är att tillämpa ett antal teoretiska perspektiv på ett par studiefall. Och självfallet kan man ifrågasätta detta utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv, som jag upplever att Snitting kanske gör. Psykologin har dock inte samma syn på data, tolkning, teori etc.

Gällande Snittings undran om vilka studier som ligger bakom mina resultat, så är det mina intervjuundersökningar som gjort utifrån en kvalitativ analys. Mitt arbete gör inga andra anspråk än att vara en teoretisk tillämpning. Jag har dragit slutsatser som är empiriskt grundade, men samtidigt begränsade till de specifika fallen och mitt mål har inte varit att generalisera till hela populationer. Om läsaren uppfattar att jag generaliserar till en större population så är det möjligen en brist i min språkliga uttrycksform. Självklart kan termen schitzo-paranoid och integrativ position problematiseras ytterligare. Men detta är inte mitt främsta mål i uppsatsen. Snarare är mitt främsta bidrag och perspektiv i detta arbete religionspsykologin med en tillämpning av David. M. Wulffs modell (1993), där han i sin bok Religionspsykologi 2, beskriver hur man utifrån fyra olika förhållningssätt till religionen kan tolka religiösa företeelser.
Jag uppfattar att Snitting vill förfäkta kvantitativ forskning framför kvalitativ forskning. Mot detta synsätt kan följande invändning framföras.
Inom denna form av forskning har kvantifiering ofta betraktats som själva kriteriet på vetenskap. När detta inte har betraktats som självklart, har det legitimerats genom hänvisning till naturvetenskapen. Detta argument bortser från den roll som kvalitativa beskrivningar spelar på områden som till exempel botanik, zoologi och geologi. I forskningens praktik samverkar kvalitativa och kvantitativa angreppssätt: i utgivande av sådana vetenskapliga rapporter har det dock funnits en benägenhet att tona ner de kvalitativa aspekterna i forskningsprocessen. Trots att de kvalitativa och de kvantitativa infallsvinklarna i denna typ av forskning är nära sammanvävda, kan det ännu råda en dikotomiserad föreställning med hegemoni för den kvantitativa sidan. Detta kan ha mindre att göra med vetenskapens praktik än med en fundamentalistisk övertygelse om att den naturliga, och den sociala världen är grundad i en matematiskt ordnad värld. (Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun , 1997).
Att gå djupare in på Kleins teori och vad den bygger på, är också ett omfattande arbete, som inte heller är en del av min studie eller har plats i Ergo. Jag rekommenderar därför Snitting att själv fördjupa sig i ämnet för att få mer kött på benen.

Cristoffer Forssander