»Alla är värda en andra chans«
Ergo nämnde i nr 1/2009 den tidigare morddömda person som nyligen antagits som läkarstudent i Uppsala. Media i stort har skrivit spaltmeter om denna person samt liknande fall, och det debatteras flitigt om personer som har avtjänat fängelsestraff ens skall få studera till vissa yrken. Denna diskussion går hand i hand med den utökade registerkontrollen som alltfler arbetsgivare nyttjar sig av innan de anställer någon.
Möjligheten för personer som frigivits från fängelse att återinträda i samhället omintetgörs om man inte kan få ett arbete eller vidareutbilda sig. Om man i sitt liv begått misstag och dömts till fängelse skall man inte fortsätta straffas när man efter frigivningen har sonat sitt brott. Som det är idag så är en stor del av arbetsmarknaden stängd för personer som har avtjänat ett fängelsestraff. Sedan regeringens beslut i juli 2007, som innebar kraftigt utökade möjligheter för presumtiva arbetsgivare att begära registerutdrag, så är det i praktiken omöjligt att få arbete inom barnomsorg, skola eller i hem för vård av barn, som vikarie i ett bemanningsföretag, som kökspersonal eller städpersonal, i ett entreprenadföretag eller ens få göra praktik inom flera områden. Därutöver vill man nu även börja begränsa vilka utbildningar man som frigiven får läsa. Om man inte får något arbete eller möjlighet att vidareutbilda sig så återstår bara att återgå till brott, och det tjänar ingen på.
Jag själv har bland annat en fil. kand. i religionsvetenskap från Uppsala universitet och en fil. mag. i sociologi från Lunds universitet. Även om jag studerat under mitt straff, har ändå möjligheten att vidareutbilda mig varit något som inte bara har ökat mina chanser att få arbete, utan även stärkt mig själv som person. Jag har fått lära mig att det finns alternativ till ett liv av kriminalitet. Att utbilda sig har alltså flera fördelar.
Att före detta fångar väljer en ny väg i livet och vill vidareutbilda sig, och därigenom skapa en ljusare framtid, är något som bör uppmuntras. Det är inte enbart den enskilde som tjänar på detta utan även samhället i stort; för det måste väl ändå vara bättre att frigivna vill utbilda sig för att få jobb och därigenom bidra till samhället istället för att, som många hävdar, fortsätta parasitera.
Ricard A R Nilsson
Ordförande Förtroenderådens riksorganisation
Fil. mag. sociologi
Fil. kand. i religionsvetenskap
Intagen anstalten Tidaholm
