»Viktigt att synliggöra diskrimineringsgrunder«

Vi har sju diskrimineringsgrunder i Sverige. Av dessa sju märks förmodligen kön mest. Det är det första vi frågar efter när någon har blivit förälder - blev det en pojke eller flicka? - och vi är väldigt snabba med att dela in människor vi möter i antingen kvinnor eller män. En annan som kan verka uppenbar är etnicitet, men där låter vi alltför ofta fördomarna styra hur vi bedömer en människa utifrån bakgrund. En funktionsnedsättning kan vara synlig men kan minst lika ofta vara dold. Därför kan vi heller inte själva avgöra om vi behöver använda mikrofon eller inte i föreläsningssalen. Ålder är ofta något vi kan bilda oss en uppfattning om genom att enbart se på en människa, men även här misstar vi oss lätt.
Andra diskrimineringsgrunder kan vara svårare att se. Det syns inte utanpå vilken sexuell läggning en person har. Personen kanske inte ens vill definiera sin sexualitet, varför ska då någon annan ta sig rätten att göra det? Religion är inte heller något som går att se. Vi tänker inte på det om inte en människas utseende gör att vi antar att personen har en annan religion än vi själva, och vi bedömer personer utifrån våra förutfattade meningar.

Könsöverskridande identitet eller uttryck kan verkligen gå på tvärs mot vår vilja att uppfatta kön som binärt. Vi tillskriver gärna ett visst kön särskilda attribut och när dessa inte stämmer in blir vi förvirrade, störda i vårt ordningssinne. När någon inte uppfattar sig själv som det kön som vi vill tillskriva den personen, störs vi i våra föreställningar.
Vi vet inte en persons ålder, bakgrund, sexualitet, kön, religion och så vidare, enbart genom att titta på personen och vi bör försöka undvika diskriminering och inte ta något av detta för givet.
Därför är det viktigt att synliggöra diskrimineringsgrunderna och underlätta för oss alla att vara oss själva. Detta kan vi göra genom att bland mycket annat ha fler än två alternativ när kön efterfrågas i utvärderingar och liknande och försöka att inte ha könsuppdelade toaletter. Vi kan, oavsett om någon har bett oss eller inte, ha på mikrofonen när vi ska tala inför en stor publik. Vi kan efterfråga partner istället för flickvän eller pojkvän när vi pratar om förhållanden. Vi kan se till att all kurslitteratur finns tillgänglig inte bara i text. Ett inkluderande förhållningssätt kan i det här fallet vara att gå från individuella lösningar, som kompenserar individen, till generella lösningar, som inkluderar alla.

Detta ger oss större möjligheter när det handlar om hur öppna vi vill vara. Ett inkluderande förhållningssätt gör att vi kan känna oss mer bekväma med att vara öppna med vilka vi är, men det gör också att vi inte behöver vara mer öppna än vi vill, vi behöver inte alltid förklara vilket kön vi själva eller vår partner har, eller hur vi definierar oss sexuellt, jämt påpeka behovet av mikrofon eller vikten av paus i föreläsningen. Vi behöver inte ständigt definieras som den som är annorlunda.
En sådan inkluderande omgivning bidrar till att människor känner sig mer bekväma och mer välkomna i sin studiemiljö, vilket leder till minskad snedrekrytering och ökad kvalitet i undervisningen. Det är något som vi alla tjänar på.

Ina Sörlid
Jämlikhetsansvarig
Malena Ranch
Vice ordförande med studiesocialt ansvar
Uppsala studentkår