»Många studenter okunniga om las och dess effekter«

Under sommaren har debatten om lagen om anställningsskydd (LAS) och ungdomsarbetslösheten gått varm. Under politikerveckan i Almedalen var frågan den mest diskuterade och rapporteringen om ungdomars möjligheter till arbete har fortfarande inte upphört. Trots att lagen om anställningsskydd borde vara minst lika upprörande som FRA-lagen är frågan inte något hett samtalsämne utanför de politiska leden. Detta förvånar mig.
Under hösten ökade söktrycket till universitet och högskolor, vilket bland annat beror på att många unga valt att studera vidare istället för att gå arbetslösa. I augusti låg ungdomsarbetslösheten på 21,6 procent, vilket kan jämföras med arbetslösheten bland befolkningen som helhet på 8 procent. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög även i högkonjunktur. Det beror på strukturella problem. I ett internationellt perspektiv framstår Sverige som ett skrämmande exempel på en arbetsmarknad som ständigt missgynnar ungdomar och motverkar rörlighet. Detta kommer att få långsiktigt allvarliga konsekvenser för hela generationer och för samhället.

Det finns tre anledningar till att arbetsmarknadssituationen för unga är som den är. Det första är utbildningssystemets utformning, den andra en rigid arbetsrätt och den sista är höga ingångslöner. Den första punkten drabbar främst de ungdomar som endast har gymnasieutbildning, medan de två andra även drabbar studenter vid exempelvis Uppsala universitet förr eller senare. Arbetsgivare vill anställa ungdomar, men riskerna är idag för höga. Varför anställa en yngre, mindre erfaren medarbetare som kostar lika mycket att anställa som en äldre mer erfaren? All forskning visar att ett system som Sveriges, med främjande av långa anställningstider, stänger marginalgrupper som ungdomar utanför arbetsmarknaden. Dessutom är sambandet mellan upplevd trygghet på arbetsmarknaden och omfattande anställningsskydd icke-existerande.
Svenskt Näringslivs uppfattning är att trygghet på arbetsmarknaden främst uppstår genom kompetens, vidareutveckling och möjligheten att snabbt få en ny anställning om man blir uppsagd. Att tvingas studera vidare trots att motivationen kanske inte finns eller om examen fullgjorts är inget bra system och sänder ut signalen att ungdomars kunskaper och möjligheter att utvecklas inte är viktiga. Detta borde ungdomar och studenter inte acceptera, men deras röst lyser med sin frånvaro. Kanske beror det på kunskapsbrister om dagens arbetsrättsliga utformning?
Svenskt Näringsliv har för några veckor sedan frågat 100 studenter vid Ekonomikum om de känner till LAS, lagen om anställningsskydd. Det vill säga en lag som i allra högsta grad är en bidragande orsak till att de missgynnas på arbetsmarknaden. Om de uppgav att de kände till lagen fick de sedan ta ställning till huruvida de tyckte att LAS är bra och behöver inte förändras eller om de istället hade inställningen att LAS behöver avskaffas eller förändras. Möjligheter att lämna kommentarer fanns slutligen.

Efter detta kan två saker konstateras. Till att börja med att okunskapen om lagen om anställningsskydd är skrämmande stor. 40 procent av de tillfrågade kände inte till lagen trots dess just nu aktuella ställning för målgruppen. Av dem som uppgav att de kände till lagen uppgav 31 att de tyckte att LAS åtminstone skulle förändras och 29 att de tyckte att lagen fungerar bra och inte behöver förändras. Män uppgav i högre utsträckning att de kände till LAS och tyckte i högre grad att LAS skulle förändras än vad kvinnorna tyckte. För det andra var det tydligt att de som kände till lagen och dessutom var kritiska till dess utformning hade god insikt i lagens effekter, vilket framkom genom kommentarerna. De som uppgav att LAS är bra och behöver inte förändras framstod som mindre insatta och lämnade dessutom i mindre omfattning kommentarer. Undersökningen är liten i sin omfattning och kan inte anses representativ för studenterna vid Uppsala universitet. Emellertid framgår det att många studenter inte känner till lagen och dess effekter. Det kan vara en förklaring till att trycket från ungdomarna att förändra lagen inte är större.
Eftersom jag själv är ung, och dessutom representant för näringslivet, kan jag aldrig acceptera ett system som värderar år på arbetsmarknaden högre än kunskap. Liknande system som turordningsreglerna i LAS (sist in-först ut) finns inte i något annat nordiskt land, vilket är en av anledningarna till att deras ungdomsarbetslöshet inte är lika hög som i Sverige.

Emilie Eriksson
Projektledare
Svenskt Näringsliv