»BNP räcker inte som mått på samhällsutveckling«
Lundkvists och Sundevalls huvudargument är att politisering av lyckoforskningens resultat är farlig eftersom staten inte ska bestämma åt oss vad som gör oss lyckliga. Att staten inte bör bestämma vad som gör oss lyckliga håller jag naturligtvis med om och det skriver jag också i min egen artikel. Att utvärdera politik efter hur den ökar livskvaliteten i samhället är inte detsamma som att låta politiker bestämma vad som gör oss lyckliga.
Under lång tid har den ekonomiska utvecklingen bidragit till en ökning av frihet, hälsa och välbefinnande, men sambandet är inte alls lika klart idag. Att främja den ekonomiska utvecklingen leder inte per definition till ökad frihet eller en förbättrad samhällsutveckling. Det är svårt, kanske omöjligt, att finna en enskild indikator som kan fånga någonting så komplext som ett samhälle. Vi behöver ett mer generellt mått på ett lands utveckling annat än välstånd, därför måste vi ta de nya forskningsresultaten på allvar.
Lundkvist och Sundevall motsätter sig att pengar inte gör oss lyckliga över en viss nivå. I min artikel skriver jag att vi kraftigt överskattar inkomsters påverkan på vårt välmående. Om skribenterna hade tittat närmare på Veenhofens studier skulle de ha funnit att andra saker såsom sociala relationer, ett meningsfullt arbete och en aktiv fritid har starkare samband med ökat välmående hos individer än just ökad inkomst. Det är min mening att även detta måste börja värdesättas.
I tider av finanskris, klimathot och globala orättvisor är det konstigt att man fortfarande stirrar sig blind på marknadsekonomin som det högsta målet. En ekonomisk utveckling med obegränsad tillväxt är en omöjlighet för en planet med begränsade resurser, såväl naturliga som mänskliga. Ett trivialiserande av frihetsbegreppet är inte att ta till sig forskning om människors välbefinnande, det är att inskränka frihetsbegreppet till ekonomi. För vems frihet talar man egentligen om? Människor i tredje världen, framtida generationers?
Lundkvist och Sundevall anser att jag underkänner betydelsen av en fri ekonomi men vågar inte själva erkänna de brister vi ser i dagens system. Konkurrens under lika villkor kan vara bra, men villkoren i världen är inte lika. Att som de borgliga politikerna i Uppsala lägga ut vårdinrättningar på entreprenad för att öppet konkurrera med varandra är ett bevis på att man missat målet.
Välståndsmått som BNP är konstruerade för att mäta den ekonomiska aktiviteten i länder, vilket de även i fortsättningen bör göra. Samhällelig utveckling ska mätas på andra grunder och där ska folkets välbefinnande räknas in, precis som dess frihet och hälsa, miljöns status, utbildning, den fria forskningen och kulturen. Detta är både pragmatiskt och framsynt och precis vad som händer världen över just nu. Det är konstigt att de borgerliga ungdoms- och studentförbunden är så rädda för den nya forskningen.Det är både farligt och dumt att hålla fast vid marknadsekonomin utan en vilja till vidareutveckling till ett mer hållbart och solidariskt system.
Frida Johnsson,
språkrör Gröna Studenter
