Vi gröna kräver jämställda löner

Nyligen presenterades Uppsala kommuns första heltäckande lönegranskning som visar att över 2 000 anställda i kommunen kan vara utsatta för lönediskriminering. I statistiken ligger, inte oväntat, de kvinnodominerade yrkena i botten och mansdominerade i topp. Granskningen visar att det finns osakliga löneskillnader inom 23 yrkesgrupper.
Löneskillnaderna återfinns i hela Sverige. Enligt SCB tjänar kvinnor i genomsnitt 84 procent av mäns löner. Hälften av löneskillnaden kan förklaras med olika utbildning, yrke, befattningsgrad och arbetstid. Den svenska arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad. Kvinnorna dominerar inom offentlig sektor, medan över 80 procent av männen arbetar inom den privata sfären, där det ofta finns större möjligheter till lönemässig karriär. Resterande 8 procent kan inte förklaras på annat sätt än att mäns arbete värderas högre än kvinnors.
Trots politisk enighet om lika lön för lika arbete ser statistiken lika dyster ut idag som för 20 år sedan. Sverige har en lång och framgångsrik tradition av att löner och arbetsvillkor regleras av arbetsmarknadens parter. Men när det gäller jämställdhetsaspekten har de misslyckats.

Miljöpartiet menar att politikerna måste ställa högre krav på arbetsmarknadens parter att satsa på jämställda löner. Vi vill också att kommuner och landsting ska ta ett större ansvar som just arbetsgivare, då många av de lägst avlönade finns inom den kvinnodominerade offentliga sektorn. Det kommer att krävas pengar ur kommunens, landstingets och statens budget för att klara uppdraget. För kommande år budgeterar Miljöpartiet över 1 miljard för att minska löneskillnader mellan män och kvinnor i statliga verksamheter. Lönediskrimineringens avskaffande kommer dock aldrig att bli verklighet utan fackens aktiva medverkan. Vi vill att den politiska majoriteten i kommunen och landstinget tar initiativ till överläggningar med facken om hur kommande löneutrymmen kan användas för att jämna ut löneskillnaderna.
Lönekartläggningar är effektivt för att upptäcka och kunna åtgärda löneskillnader. De senaste åren har regeringen kraftigt försämrat lagens krav att arbeta med frågan. I den nya diskrimineringslagen (3 kap. § 10) nbsp; gäller endast kravet på upprättande av en jämställdhetsplan och handlingsplan för jämställda löner för arbetsgivare med mer än 25 anställda att utföra vart tredje år, vilket innebär att 20–25 procent av arbetstagarna inte längre omfattas av jämställdhetsinsatser. Miljöpartiet vill att planer för jämställda löner ska upprättas och följas upp årligen på arbetsplatser med fler än tio anställda.

Miljöpartiet tror på en generell arbetstidsförkortning, men idag arbetar en stor grupp arbetstagare ofrivilligt deltid. Tre fjärdedelar av de deltidsarbetande är kvinnor. Inom mansdominerade yrken har krav på arbetstidsförkortningar ofta drivits via kollektivavtal till att bli nya normer om heltid. I kvinnodominerade verksamheter möts samma krav med deltidsarbete där både lön och arbetstid sänks. Kvinnornas höga andel av deltidsarbete sammanfaller med hög andel tidsbegränsade anställningar. Det ger dubbel negativ effekt av otrygghet och låg inkomst.
På grund av den stora ökningen av tidsbegränsade anställningar, begränsade den rödgröna majoriteten under förra mandatperioden möjligheterna att använda sig av anställningsformen. Den borgerliga regeringen har istället underlättat för arbetsgivare att använda sig av denna otrygga anställningsform, trots att den enligt dem själva kan ”medföra risk för att kvinnors position på arbetsmarknaden försämras ytterligare” (proposition 2006/07:111). Vi betraktar detta som en strukturell diskriminering av kvinnor. Miljöpartiet menar att en jämställd politik måste utgå från rätt till heltid och möjlighet till deltid.

Regeringen verkar fortfarande tro att problem på en strukturell nivå kan åtgärdas med individuella lösningar. Det tror inte Miljöpartiet. Vi menar att det krävs strukturella åtgärder för att lösa strukturella problem. Det krävs en vilja och samarbete mellan politiker, arbetsgivare och fackliga organisationer på såväl lokal som nationell nivå. Kvinnors lägre lön och långsammare löneutveckling i kombination med huvudansvar för hem och familj är påtagliga faktorer i det icke jämställda samhället. Därför kräver vi gröna jämställda löner i Sverige.

Vanessa Sevedag
Malena Ranch
Matilda Ågren
Gröna Studenter